ÅSIKT

Låt Göteborg bli en vändpunkt för EU!

Foto: EUROPEAN PARLIAMENT
Istället för att ställa sig utanför och kritisera EU borde vänstern vara med och verka för ett öppet EU-parlament, skriver Anders Selnes.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vänsterns kritik mot det odemokratiska EU har länge varit omfattande och inte minst de slutna och otillgängliga toppmötena har visat att det mesta av demokratiseringen ännu återstår. Likväl vill många inom vänstern inte ha ett demokratiskt EU. Under demonstrationerna i Göteborg var det ingen av huvudparollerna som tog upp denna centrala fråga. I stället för ”ett demokratiskt” EU krävde man ”ett annorlunda”.

Gudrun Schyman (v) och Jonas Sjöstedt (v) skrev i Aftonbladet 13 juni om EU:s ”redan usla demokratiska trovärdighet” och Sören Wibe (s) konstaterade i NSD samma dag att ”Bristen på demokrati kommer att bli EU:s fall”. De kommenterade folkomröstningen på Irland.

Omröstningen kommer troligen inte att stoppa Nicefördraget, trots att alla medlemsstater måste säga ja för att det skall bli giltigt. För man kan på goda grunder ifrågasätta den irländska folkomröstningens roll i sammanhanget. Att ignorera en folkomröstning är förvisso ett allvarligt regelbrott men knappast odemokratiskt, åtminstone inte för EU i sin helhet.

Min invändning är inte det mycket låga valdeltagandet på Irland (knappt 35 procent) vilket kanske i sig borde vara diskvalificerande, utan att irländarna ensamma har tillåtits avgöra frågan på detta sätt. Det vore tveksamt mot demokratins idé om 2.8 miljoner irländare skulle få avgöra Nicefördragets öde, som berör stora delar av Europa, medan övriga 285 miljoner röstberättigade i EU lämnas utan talan. Gemensamma frågor bör rimligen beslutas gemensamt. Trots detta kallar Schyman&Sjöstedt den irländska folkomröstningen för en ”dubbel seger för demokrati”. De försöker dessutom dra långtgående slutsatser som att ”Beskedet från irländarna är ännu ett tydligt bevis på att många folk i EU inte vill omvandla unionen till en centraliserad superstat”. Men hur kan Schyman & Sjöstedt veta det? Vilka fler ”folk” har tagit ställning mot Nicefördraget?

Det vore en förlust för demokratin om en del av valmanskåren motsvarande en procent av EU:s alla röstberättigade på detta sätt skulle få exklusiv vetorätt. Om frågan överhuvudtaget ska tas upp i en folkomröstning borde EU hålla en omröstning där alla medborgare i EU fick delta på lika villkor.

EU-skeptiker har i bland en träffsäkerhet i sin kritik av EU:s bristande öppenhet och odemokratiska styrelsesätt men ofta blir de handfallna i debatten om det demokratiska EU. En förekommande tes är att EU inte går att demokratisera. Eller som Björn Jägesten (ung vänster) skrev i Aftonbladet 14 juni: ”EU? kommer aldrig att bli folkets projekt” och de beslut som EU i dag tar ”Sällan, om inte aldrig, gynnar...folkmajoriteten”.

Men skulle inte just folkmajoriteten bli gynnad i fall den själv fick bestämma i demokratiska val? Det är här man som vänstermänniska blir bekymrad. För att göra en lång historia kort uppfattar jag arbetarrörelsens två huvuduppgifter vara att demokratisera världen och stödja underklassens intressen. Om inte EU går att demokratisera och vrida åt vänster – hur skall det då gå med resten av världen?

I en debatt om det radikala Europa i ETC nr 16 avvisar Jonas Sjöstedt (v) parlamentarismens väg. Som ett av de främsta argumenten för han fram det låga valdeltagandet i Europaparlamentsvalen i allmänhet (50 procent 1999) och arbetarklassens ovilja att rösta i EU-valen i synnerhet. Det sistnämnda skulle ge vänstern ”en permanent nackdel” i kampen om den politiska makten.

Vad är det för principiell hållning? För att spetsa till det: Skulle Sjöstedt vilja avskaffa den svenska riksdagen alternativt helt ignorera den, i fall antalet röstande ur arbetarklassen sjönk under en viss nivå?

Om arbetarrörelsens pionjärer hade haft samma hållning är det inte säkert att det funnits någon demokrati i idag. För trots att starka folkrörelser, socialdemokrater och liberaler, kämpade hårt under minst trettio års tid för en demokratisk riksdag och trots att landet stod på randen till revolution 1917-1918 deltog knappt en majoritet (54 procent) av de röstberättigade i första demokratiska riksdagsvalet 1921. Lågt valdeltagande är ett stort och allvarligt problem men knappast ett skäl att inte införa demokrati. Ges Europaparlamentet makt i viktiga och kontroversiella frågor och blir de politiska alternativen tydliga kommer valdeltagandet i EU sannolikt att öka igen.

Margareta Zetterström skrev i Aftonbladet 14 juni att ”den nationella demokratin var förutsättningen för att medborgarna över huvud taget skall ha något att säga till om”. Göran Greider (s) var inne på samma linje när han i Dala Demokraten, 6 juni, skrev att ”Nationalstaten ? utgör den viktigaste och ännu mest hyggligt fungerande arenan för demokratin”.

Visst är det lätt att hålla med men så har Sverige också styrts som en parlamentarisk demokrati i 80 år. Det skall jämföras med EU som ännu inte är någon parlamentarisk demokrati och vars beslut ännu inte på långt när berör oss lika mycket som de som tas av Sveriges riksdag och regering. Medborgarna i unionen har ännu inte demokratisk kontroll över EU och det finns ingen vald EU-regering som behöver svara inför parlamentet.

De frågor som toppmötet i Göteborg behandlade hade med fördel avgjorts av Europaparlamentet. Visserligen är EU-staterna demokratier men att 15 regeringschefer styr EU via spektakulära toppmöten bakom polisarméer med hjälp av veto och hemlig diplomati är knappast demokratiskt. Ska vi någonsin kunna bygga ett radikalt, solidariskt välfärdseuropa och styra världens största ekonomi (EU) måste det ske från ett gemensamt parlament.

I den kampen behövs den svenska vänstern.

Anders Selnes (frilansskribent)

ARTIKELN HANDLAR OM