ÅSIKT

Bryt männens makt över trafikpolitiken

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: LOTTE FERNVALL
Kvinnor måste få mer inflytande över trafikpolitiken, skriver Gudrun Schyman och Karin Svensson Smith.

En jämställd trafikpolitik är en viktig utgångspunkt för vänsterpartiet i de kommande förhandlingarna om infrastruktur- satsningarna. Jämställdhetsmålet, tillsammans med miljömålen och ökad trafiksäkerhet, måste få ett tydligt genomslag i den framtida trafikpolitiken. Dessa tre mål står sällan i motsättning till varandra. Tvärtom leder de alla tre till större satsningar på kollektivtrafik och mindre satsningar på storskaliga vägprojekt. Det är en inriktning som vänsterpartiet starkt förordar när nu stora summor ska satsas i trafikinvesteringar.

Trafiksektorn är ett av de mest mansdominerade områdena i det svenska samhället. Männen har makten över trafikpolitiken. Det finns en stark mansdominans bland de statliga trafikverkens styrelser, chefer och anställda.

Som exempel kan nämnas Vägverket som enbart har en kvinna i styrelsen. Det samma gäller den industri som bygger vägar och järnvägar samt de intresseorganisationer som starkast dominerar debatten.

Svenska vägföreningen, en intresseorganisation med stort inflytande, har inte haft någon kvinna i sin styrelse.

Resvaneundersökningar visar att det finns stora skillnader mellan hur kvinnor och män använder transporter. Kvinnor reser betydligt mer kollektivt än män och har andra resvanor till följd av ansvar för barn och matinköp. Männen står för sammanlagt 70 procent av all bilkörning . Det är oftast mannen som disponerar familjens bil trots att det är kvinnan som hämtar barn och handlar mat. Mannens förflyttningar handlar om rakare resor mellan hem och arbete.

Förmånsbilar körs nästan uteslutande av män. Som ett exempel kan nämnas att 50 procent av alla bilar över Stockholms tullar i rusningstrafik är någon typ av förmåns- eller subventionerade bilar. Detta har stor betydelse för trafiksituationen i Stockholm och en förändring av förmånssystemen skulle bidra till att minska storstadens trafikproblem. Även värderingarna skiljer sig åt mellan kvinnor och män.

Attitydundersökningar visar att kvinnor är mer positiva till gång-, cykel- och kollektivtrafik och även mer positiva till restriktioner mot biltrafik jämfört med män. Kvinnor är beredda att ge avkall på sin egen bekvämlighet för att minska miljöproblemen. Att vi kvinnor är ”grönare” än män i både tanke och handling sägs vara det bäst belagda sammanhanget inom forskning om människors miljöåsikter och beteenden. Dessutom känner vi kvinnor i större utsträckning än män oro och osäkerhet i transportsystemen. Medvetenhet om skillnader i makt, beteende och värderingar gör det tydligt att det är dags för en omställning av trafikpolitiken som i mycket större utsträckning utgår från kvinnor, barn och äldres behov.

Dessa grupper har inga starka lobbyorganisationer bakom sig. De har ingen bilindustri i ryggen med intresse att öka privatbilismen, men utgör en majoritet av befolkningen.

Vi politiker har ett ansvar att se till både det breda allmänintresset och till grupper med speciella förutsättningar när vi ska planera samhällets infrastruktur. Detta innebär bland annat att planeringen i mycket högre grad måste utgå från kvinnors behov och erfarenheter.

Vi vill att jämställdheten ska göras till ett nytt trafikpolitiskt mål. Det skulle betyda att alla investeringar som görs ska granskas utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

Vi vill dessutom kvotera in fler kvinnor i politiska valda styrelser med inflytande över trafikpolitiken. Vi menar också att de mansdominerade organisationernas makt över trafikpolitiken måste minska. Därför vill vi att ojämställda organisationer och myndigheter ska väga lättare än jämställda vid remissförfaranden.

Vi hoppas att våra politiska samarbetspartners ska ta del av den kunskap som bland annat kommit fram i slutrapporten från jämställdhetsrådet för trafik och IT som tydligt visar på de stora brister i jämställdhet som råder på trafikområdet. Med dessa kunskaper som grund blir det mycket tydligt att det är nödvändigt att tillföra jämställdheten som mål för trafikpolitiken och att jämställdhetsmålet måste bli tydligt när vi nu står inför stora och långsiktiga satsningar på infrastrukturen.

Gudrun Schyman (partiledare vänsterpartiet) Karin Svensson Smith (riksdagsledamot v trafikutskottet)