ÅSIKT

Kvinnoföretagare hindras av politisk diskriminering

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: BÖRJE THURESSON
Varannan kvinna vill starta eget företag, men bara ett fåtal vågar ta det steget. Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv, skriver att det beror på politisk diskriminering. Istället för att skapa den trygghet som kvinnor vill ha, gör beslutande politiker arbetet som egenföretagare allt mer osäkert.

Att äga företag ger kvinnor makt.

I talarstolen är våra politiker numera FFF. Feminister och För Företagare. Men få politiker tycks brinna för att fler kvinnor verkligen blir företagare. I flera avseenden är politiken rentav diskriminerande mot kvinnor som hyser företagarambitioner.

Ändå kan det låga kvinnliga företagandet vara den kanske enskilt viktigaste förklaringen till bristande jämställdhet på arbetsmarknaden.

Nästan alla män som har blivit rika, har blivit det genom eget företagande. Så länge företagandet förblir männens domän, så kommer också den ekonomiska makten att ligga hos män. Så länge män äger företagen kommer de också att utse chefer och styrelser.

Därför är det allvarligt att enbart en av fyra företagare är kvinna i Sverige.

Sverige tillhör de länder som har minst antal kvinnliga företagare. Och antalet kvinnor som äger och driver större företag – med fler än tio anställda – är så få att det har avrundats till noll i statistiken. I många andra länder som Storbritannien är det åtminstone 1–3 procent av alla arbetande kvinnor som är egna företagare med mer än tio anställda.

Detta beror ingalunda på att svenska kvinnor inte vill bli företagare. En ny Temoundersökning visar att varannan kvinna själv skulle vilja starta företag. Viljan att starta eget är i själva verket lika stor hos kvinnor som hos män. Ändå blir det inte av. Varför?

En förklaring är att politiken direkt diskriminerar kvinnliga företagare. Studie efter studie visar att trygghet är viktigare för många kvinnor än för många män. I Sverige har emellertid under lång tid tryggheten utformats sämre för företagare än för anställda.

Visste du till exempel att föräldrapenningen är lägre för företagare än för anställda? För en anställd beräknas den tillfälliga föräldrapenningen så att årsinkomsten fördelas enbart på de dagar då den anställde skulle ha arbetat. För företagaren beräknas den tillfälliga föräldrapenningen så att årsinkomsten fördelas på årets alla dagar, inte bara de dagar som egenföretagare skulle ha arbetat.

Visste du att en kvinna som startar företag därmed sätter stopp för sin arbetslöse mans a-kassa? Just det. För företagare finns nämligen sammankoppling av makar kvar.

Även den redligaste företagaren bävar inför den otrygghet som umgänget med Skatteverket för med sig. Redan det enk-

laste företagets skattedeklaration är närmast obegriplig för en normal människa.

Skatteverket kan tvinga företag i konkurs utan rättegång. Det är företagaren som måste bevisa att hon är oskyldig. Många företagare känner sig tvingade att teckna skatteprocessförsäkringar som täcker advokatkostnaderna. Men skadan för företaget står företagaren för själv, även när hon i slutändan får rätt mot Skatteverket. Det säger sig själv att en kvinna som värderar trygghet avskräcks av denna rättsosäkerhet.

Enligt ovannämnda Temo-undersökning anser sju av tio svenskar att det är för många och krångliga regler och lagar som hämmar företagsamheten.

Kvinnor diskrimineras också i finansiering av sina nya företag. Det tryggaste är att själv spara ihop till ett startkapital. Men det är nästan omöjligt med de löner och de höga skatter som de flesta kvinnor har. Alltså måste kvinnor be män att rycka in som finansiärer. Och där diskrimineras det friskt. I banker och hos riskkapitalbolag har kvinnor sämre möjligheter att få lån (trots att de mer sällan går i konkurs). Och lyckas de, så får den man som skjutit till pengar i slutändan en stor del av vinsten.

Den största diskrimineringen äger nog rum i offentligt finansierad verksamhet. Där anser man det fortfarande för riskabelt att låta verksamheten drivas av kvinnor som startar företag. Hellre då manliga chefer som basar över kvinnor – vilket fortfarande är det normala i såväl statlig som kommunal verksamhet. Enbart 6,4 procent av kommunal verksamhet i kommunerna drivs idag privat av kooperativ, föreningar eller företag.

Rika mansgrisar gnuggar förnöjt sina händer. Ju mer politiken inriktas på att göra anställning tryggt och företagande otryggt, desto färre kvinnor startar företag. Och den ekonomiska makten förvaras tryggt i männens händer.

Det konstiga är att företagare – alltså oftast män – dessutom får det roligare. Även om det ofta är slitsamt och otryggt att vara företagare, så anger de allra flesta företagare att de är mycket nöjda med sin arbetssituation. De kan påverka sitt arbete och är ofta engagerade i utveckling av något nytt.

Så är det inte för många av dem som känner sig tvingade att välja den trygghet som en anställning ger.

I en studie från Arbetslivsinstitutet visas att 36 procent av de tillfrågade med fast anställning var missnöjda med arbetsplatsen eller yrkesvalet. De upplever tri stess, stress och konflikter som ofta bottnar i brist på inflytande och delaktighet. Inte sällan slutar detta med sjukskrivning eller förtidspension.

Är det verkligen vettigt att göra företagande så otryggt att många kvinnor inte törs gå från en trist arbetsplats till ett utvecklande eget företagande?

Har vi råd att avstå från kvinnor som företagare? Under några rosiga 1990-talsår framstod det som om Sverige hade kommit tillrätta med sina ekonomiska problem. Göran Persson ställde 1997 i utsikt att 100 000 nya företag skulle startas fram till år 2000. Idag vet vi att detta var en chimär.

Antalet människor av kött och blod som försörjer sig som företagare, har minskat sedan 1994 och ligger på samma nivå som 1980 när misstänksamheten mot företagare var som störst i Sverige. Inte heller enligt ett annat mått – antalet registrerade företag – har utvecklingen infriat förväntningarna.

Göran Perssons mål om 100 000 fler företag ter sig i dag sorgligt verklighetsfrämmande. Enbart en femtedel av dessa har kommit till, och även detta tillskott består mest av extraknäcksbolag.

Att äga företag ger kvinnor makt. När kommer våra politiker att ta jämställdhetsambitionerna på allvar, och skapa rimliga villkor för kvinnliga företagare?

Stefan Fölster (docent chefekonom Svenskt Näringsliv)

ARTIKELN HANDLAR OM