ÅSIKT

En annan värld är möjlig – om vi vill

DEBATT

Porto Alegre är en ort i Brasilien.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är också en symbol för de rörelser som vill att demokratin ska bli lika globaliserad som kapitalet.

I går avslutades World Social Forum – ett möte mellan 51 000 människor från 130 länder på temat: en annan värld är möjlig.

Tidigare i veckan har docenten Håkan Thörn skrivit att svenska fackföreningar borde låta sig vitaliseras av de nya rörelserna som möts i Porto Alegre.

I dag svarar LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.

America Vera-Zavala, en av grundarna till Attac i Sverige, lämnar också en euforisk rapport direkt från Porto Alegre till Aftonbladet Debatt.

FÖR EN BÄTTRE VÄRLD Över 50 000 människor från mer än 130 länder på World Social Forum i brasilianska Porto Alegre var överens om att kämpa vidare mot marknadens globalisering, fattigdom och orättvisor och försöka skapa en annan och bättre värld. Foto: D

FOLK STÅR PÅ sina stolar, i gångarna, sjunger, gråter och skrattar, tusentals människor från hela världen. Det andra World Social Forum i Porto Alegre har slutat och börjat. Börjat göra världen inte bara bättre utan också annorlunda. Kampen mot den neoliberala globaliseringen ska intensifieras. Kampen mot fattigdomen och de orättvisor som dagligen får oss att bli mindre än vad vi är. Här på World Social Forum växer man.

Hit kommer människor som inte tänker låta sig kuvas, inte bli mindre utan större. 51 000 människor från över 130 länder i världen har varit i Porto Alegre i fem dagar. Det är en mångfald av människor, och det är den mångfalden som gör oss starka.

WORLD SOCIAL Forum skapades för att vara en mötesplats för den nya globala rörelsen för social rättvisa. Tanken var att skapa vårt forum där vi kunde diskutera, komma med idéer och skapa nya förslag och alternativ. Att Davos, G8, WTO och EU ska förhålla sig till oss och se att det är vi som har idéerna för framtiden.

Här anordnas det konferenser om nationalstatens roll i en globaliserad värld, seminarier om konsekvenserna av vattenprivatiseringar, workshops om civil olydnad, t-shirts säljs och flygblad delas ut i tiotusental. Och alla är här, de gamla kända ansiktena som Susan George och Vandana Shiva, de nya som Naomi Klein och Michael Hardt och de som om några år kommer att vara de som talar, namnlösa än så länge.

DET GÅR ETT RYKTE här om att det skulle sitta människor på elfte våningen och skriva på ett uttalande om vad forumet kom fram till. Ett par journalister har frågat mig om jag vet var elfte våningen ligger och vilka som sitter där. Jag vet inte ens om elfte våningen finns, det enda jag vet är att om detta rykte stämmer så har dessa människor som suttit där gått miste om vad forumet handlar om, nämligen inspiration.

Revolutionen här skapas i korridorerna, i mötet mellan människor, i utbytet av idéer och tankar och i processen att lära av varandra.

De nätverk som skapas här varje minut kommer att leda till att nya aspekter av frågor kommer att belysas, organisationer kommer att förändras och nya rörelser kommer att födas. Och om de där människorna på elfte våningen kommer ut med en resolution kommer de att mötas av hundratals andra papper, lika viktiga, antagna på olika möten och seminarier.

Folk kommer inte hit för att fatta beslut utan för att mötas, och det gör de också – blir inspirerade, arga, kära, trötta och allt annat som kan hända under fem intensiva dagar. Det skapas en intensiv styrka här som kommer att ge människor energi att kämpa till nästa gång de ses.

DET FINNS självklart en del som skulle kunna vara bättre, det är fortfarande en övervägande del vita intellektuella män över 50 som talar på konferenserna, det är fortfarande för mycket tal och för lite diskussion och det är definitivt för lite nya ansikten på podiet.

Nästa år borde de som talade i år komma enbart för att lyssna, någon gång borde man göra ett seminarium där man satte de kända namnen på scen enbart för att höra vad andra har att säga, till nästa år måste vip-rummet bort och talen minimeras.

Men för två år sedan hade vi inget forum att klaga på och signalen från den stora majoriteten är glasklar, vi är här för att bevara, förstärka och utveckla mångfalden. Ingen, gammal eller ung, kommer att tillåtas patentera eller homogenisera den här rörelsen.

Det kan inte finnas ett folk, en rörelse och en international i en globaliserad värld som vår. Här möts nya och gamla rörelser, Tutte Bianchi och fackföreningar, politiska partier och anarkister, Movimento Sem Terra och akademiker.

Den som tror att det i dag kan finnas en rörelse som kommer att leda förändringsarbetet måste ha blundat under hela forumet. Det kan inte heller finnas självklara och valda ledare. Leder gör de som kan få mångfalden att, när så krävs, agera tillsammans. En av nycklarna till gemensam aktion är delaktighet i samhälle och beslutsfattande, att demokratin blir deltagande.

DE SOM ÄR våra värdar här, staden Porto Alegre och delstaten Rio Grande do Sul, har en process av deltagande demokrati för att ta både den kommunala budgeten och delstatsbudgeten. Människor deltar i tiotusental för att vara med och bestämma vad statens inkomster ska gå till.

Vård, skola och omsorg prioriteras även i ett fattigt land som Brasilien, bara medborgarna får vara med och bestämma. I delstaten lever elva miljoner människor och förra året deltog över 300 000 i budgetprocessen.

Jag vill här göra regeringen Persson uppmärksam på att vi i Sverige har problem med att valdeltagandet dalar och människor flyr de politiska partierna och jag vill också göra regeringen Persson uppmärksam på att det kan hänga ihop med att medborgarna inte tillåts delta i det kontinuerliga beslutsfattandet. Vi kan ändra på det. Låt oss börja med nästa års budget: öppna upp processen, låt människor föreslå vad de själva behöver, vilket de nog vet.

Genom deltagande demokrati kan den representativa demokratin vitaliseras, engagemanget öka och ett mer fördelat och mer rättvist samhälle födas.

En annan värld är möjlig om bara människor vill.

America Vera-Zavala (Medlem i Attac också på plats för att skriva sin d-uppsats om deltagande demokrati)