ÅSIKT

Politikerna i Stockholm tjänar på bostadskrisen

DEBATT

Temperaturen stiger i Aftonbladets kampanj Ungt Val 2002.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

På sajten www.ungtval.nu strömmar debattbidragen in – från tusentals ungdomar och politiska organisationer.

Ämnet för veckan är bostadsbristen.

Aftonbladet Debatt släpper fram ett kontroversiellt förslag från studenten Jonatan Forsberg som startat nätverket rädda-hyresrätten.nu inom tankesmedjan Timbro.

Han förespråkar marknadshyror och har räknat ut hur mycket politikerna själva tjänar på att vara emot.

Bostadsmarknaden i Stockholm har kollapsat. Via den kommunala bostadskön tar det upp till 20 år att få en hyresrätt i innerstaden. Det byggs inga nya hyreslägenheter och svartmarknaden växer rekordsnabbt. Alla känner till problemen, men ingen gör något åt dem. Det finns dock några få som tjänar på det nuvarande kaoset, däribland några av de främsta Stockholmspolitikerna.

Själv tog jag nyligen studenten vid en gymnasieskola i Uppsala och studerar sedan i höstas vidare i Stockholm. En hyresrätt i Stockholm hade varit perfekt. När man är ung är det svårt att veta hur den närmaste framtiden ser ut, pluggar man vidare nästa termin, blir det ett jobb på annan ort eller kanske till och med en utlandsvistelse? Drömmen om ett praktiskt och billigt boende i min nya stad förblir dock just en dröm. I dag tvingas jag i stället pendla dagligen 14 mil ifrån min gamla hemstad Uppsala.

Det finns en lösning som få talar om men som skulle kunna rädda hyresrätten och sätta fart på byggandet: marknadshyror.

Fri marknad är dock inte ett populärt ord när det handlar om bostäder. Politiker från alla läger staplar paroller på varandra om att marknadshyror inte skall tillåtas. Väljare har av politiker och intresseorganisationer skrämts och lärt sig skygga för ordet. Men samtidigt vet alla att om hyrorna inte marknadsanpassas kommer Stockholms bostadsmarknad att sluta fungera helt.

De som tjänar på de nuvarande regleringarna är de som antingen har en attraktiv bostadsrätt eller ett förstahandskontrakt i innerstaden. Detta gäller i allra högsta grad några av de mest framträdande Stockholmspolitikerna. Det avslöjas i en undersökning ifrån det nya nätverket www.rädda-hyresrätten.nu.

Bland de riksdagsledamöter som representerar stockholmarna visar det sig att 11 stycken personligen tjänar på att den reglerade marknaden består. Endast en av ledamöterna skulle ha personliga incitament att verka för en förändring av hyresmarknaden.

En majoritet bland stadens förtroendevalda fullmäktigeledamöter är bosatta i Stockholms innerstad och får sina hyror subventionerade av mindre bemedlade grupper i stadens förorter via det så kallade bruksvärdessystemet. Faktum är att 59 procent av ledamöterna skulle förlora på marknadshyror medan endast knappt var femte skulle kunna tjäna på det.

De redan privilegierade grupperna på bostadsmarknaden har som synes gott och väl representation där de politiska besluten fattas. En situation som inte kan sägas gälla de röstsvaga grupper som är förlorare på det rådande systemet; ungdomar, låginkomsttagare och invandrargrupper i stadens många förorter.

Förlorarna på den reglerade hyresmarknad är alla de som bor utanför tullarna och de som på grund av dagens system tvingas ut på den svarta marknaden.

En annan stor förlorare är Stockholm som stad och tillväxtregion. Utan en fungerande bostadsmarknad med god tillgång till hyresrätter kommer det i framtiden bli omöjligt för staden att växa. På fem år har befolkningen i Stockholms län ökat med 120 000 personer och sedan 1994 har 88 000 nettojobb tillkommit. Trycket på staden är enormt men sedan 1995 har endast 10 000 nya bostäder byggts.

Lösningen finns där och den heter marknadshyror. Med en fri prissättning på hyresmarknaden skulle det bli lönsamt att bygga såväl billiga som dyra hyresrätter. Den ekonomiska eliten av i dag skulle förlora på detta medan flertalet människor däremot skulle stå som vinnare.

Men för att en förändring ska ske krävs vilja från dem som har den politiska makten. I dag finns en enad front ifrån alla partier på den politiska höger–vänsterskalan mot nya lösningar och allt som ens påminner om marknadshyror.

Varför driva en politik som slår undan benen på de egna privilegierna?

Om marknadshyror infördes i Stockholm skulle priserna på bostadsrätter sjunka med cirka 25 procent. Antagandet bygger på erfarenheter man gjort i Helsingfors och Oslo där marknadshyror är långt gångna.

Bostadsrätterna blir helt enkelt mindre attraktiva om det finns fler hyresrätter och rörligheten mellan boendeformerna skulle öka.

För att ta de två mest kända politikerna i Stockholm som representerar de största partierna, Carl Cederschiöld och Annika Billström, så skulle de var och en förlora 1 370 000 kronor respektive 619 875 kronor på att vanliga medborgare fick bestämma priset på hyresrätterna på en fri marknad.

Ett annat exempel är stockholmspartiets Stella Fare. Hon bor i dag i en attraktiv hyresrätt på Södermalm på 145 kvadratmeter. Hon skulle få cirka 72 000 kronor mer i hyra per år om marknadshyror införs.

I en sådan situation är det bekvämare att skrämma väljare till att skygga för ordet marknadshyror än att lösa de faktiska orättvisorna.

Det krävs politiskt mod för att förändra kaoset på Stockholms bostadsmarknad. Ett mod som innefattar att se till de breda gruppernas intressen framför tjockleken på den egna plånboken. Det är beklämmande att stadens samlade beslutsfattare saknar den förmågan. Men det är klart, egenintresset ljuger aldrig.

Jonatan Forsberg www.rädda-hyresrätten.nu

ARTIKELN HANDLAR OM