ÅSIKT

Klimatet för de unga har hårdnat i förorten

DEBATT

Ramsis Assal gick i samma skola som den unge kille som sköts ihjäl i Rinkeby i går.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dag skriver han på Aftonbladet Debatt om den verklighet som är bakgrunden till tonårsmordet.

Foto: JOACHIM LUNDGREN
skolkamrater Ramsis Assal var skolkamrat med den unge pojke som mördades i Rinkeby i Stockholm natten till i går. I dag skriver han om hur livet i förorterna blivit allt tuffare för ungdomar.

Huvudstaden är tillägnad dem som pluggar, jobbar, softar, tuggar, sportar eller skakar inne på klubbar. Resten kan dra! Ni skapar endast problem, tjafs och bråk. Vem orkar med det? Inte jag i alla fall.

Jag påstår ej att jag aldrig bråkar. Det händer självklart nån gång nånstans. Det ligger ju i människans natur. Det behöver inte vara på krogen eller klubben. Det kan lika gärna vara hemma, i skolan, på jobbet, med socialen eller mot systemet. Men stilen i bråk har fallit. Först var det handen, som med åren konverterades till kniven, som i nuläget formats till en pistol. Begravningar i Bromma, Vårberg, Salem och nu i byn (Rinkeby). Alla blev de unga offer för samhällets våld.

Jag vill vandra tryggt på Stockholms gator utan att ha tanken på att jag kan bli cuttad i ryggen eller få en kula i skallen. Men livet är hårt för vissa. Det gäller att umgås med rätt folk och inte driva med dem man inte känner. För du vet aldrig vem som blir din backstabber. Man ska inte gå runt och tjafsa i onödan men folk, inte spela ball i onödan.

Klimatet för unga i dag är stenhårt. När det blir bråk finns det inte längre att man går därifrån för de följer efter dig eller tar dig nästa dag. Man kan inte fly. Nu kallas det "ungdomsgäng". Men vad betyder det egentligen? Media kallar det för ungdomsgäng, gäng som begår brott. Men jag brukar ha med mig 12-13 personer när jag åker in till stan för att gå ut på helgerna. Är vi då ett ungdomsgäng? Det stämmer att man mot man har blivit dussin mot dussin. Det är alla mot alla men det finns samtidigt inga "gäng". Om man hamnar i bråk lägger sig alla i. Man skriver inte namn på lista och träffas varje dag och bestämmer vad man ska göra.

Men unga måste få meningsfulla liv. Man kan inte spela fotboll utan mål eller medspelare. Så kan det kännas att växa upp i förorten ibland. Om staten gav oss mellan 16 och 20 år något att göra här i förorten skulle vi inte åka till stan. Sommaren är soft. Men resten av de quattro stagioni vad kan vi göra då? Ingenting. Precis. Läsa en bok kanske eller hyra en film? Men filmerna gör oss ju ännu sjukare. Många av ungdomarna i dag har helt klart influerats av movies som Scarface, Gone in 60 seconds och andra rullar där brott och slagsmål begås. Jag svär, om man inte har en hobby så är det skittråkigt som tonåring i Stockholm, speciellt i förorten.

Tänk dig själv om du kanske levt ett liv där du flytt från ditt land. Lämnat kompisar, syskon, kanske mist en förälder. Och du är arton år i Stockholm och inget händer och ingen bryr sig om dig. Framför allt finns det inget att göra. Depressionen tar akt i dessa ungdomars hjärtan som leder till att man känner sig utstött från samhället och vill slå tillbaks med onda handlingar. Jag själv tränar, pluggar, rappar, skriver och lär mig om religionen islam men alla är inte som Ramsis.

Klimatet hårdnar inte bara i förorterna men jag är inte rädd i Rinkeby. Rinkeby för mig är poesi, kultur, religion. Rinkeby är betong i en värld och hela världen i betong. Och mitt message till alla unga är: Om du vill fånga samhällets goda karaktär, gör dig förtjänt av den oxå.

Och glöm inte - även om man är en förortskrigare är mord inte lösningen.

Ramsmis anknytning till Rinkeby är poesi, fotboll, skola och kompisar.

Liten ordlista: Cutta = (kniv)hugga, backstabber = den som hugger i ryggen

Ramsis Assal