ÅSIKT

Kartan som upprör Turkiet

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Aftonbladet har publicerat en karta över Turkiet där den östra delen av landet kallas för Kurdistan. Egentligen är det inget konstigt med det eftersom området bebos av kurder. Denna karta har varken publicerats på nyhetsplats eller på tidningens ledarsida utan i en resebilaga där turkiska turistministeriet betalat för annonsplats.

Nu har annonsören blivit upprörd.

Detta får väl turistministeriet reda ut med Aftonbladet tycker kanske varje medborgare i Sverige, som är fostrad i en demokratisk tradition där pressfrihet och yttrandefrihet är självklarheter. Men i Turkiet ser man helt annorlunda på saken.

Vice talmannen i det turkiska parlamentet, Murat Sökmenoglu, kräver i ett uttalande den 13 maj att den svenska staten måste vidta åtgärder mot Aftonbladet för att tidningen genom att publicera kartan angripit Turkiets enhet.

Att döma av de åtgärder som har vidtagits i Turkiet i liknande fall, skulle detta till exempel kunna innebära att Aftonbladet förbjuds på obestämd tid. Att låta bli att ingripa i detta fall kan inte förklaras med att Sverige är ett demokratiskt land enligt vice talmannen Sökmenoglu.

Den turkiske ambassadören i Stockholm Selim Kuneralp försöker mildra upprördheten genom att förklara att publiceringen av kartan inte har någon som helst politisk betydelse, utan med namnet Kurdistan vill man endast visa att det bor kurder där.
Kurdiska barn får inte utbildas på något annat språk än turkiskaMen när den största turkiska tidningen, Hürriyet, den 13/5 kräver att Aftonbladet skall stämmas, undrar ambassadören Kuneralp vad Turkiet i så fall skulle göra om domstolen fastslog att området visst heter Kurdistan. Ambassadören, som är väl förtrogen med det svenska demokratiska systemet, är orolig för att Turkiet skulle försämra sitt anseende om den svenska allmänheten genom en stämningsansökan fick klart för sig vilken inställning den turkiska regeringen har till pressfriheten.

Vice talmannens uttalande och Hürriyets stort uppslagna artikel kan väcka löje, men de turkiska reaktionerna visar samtidigt på den klyfta som fortfarande finns mellan EU och Turkiet vad gäller inställningen till sådana demokratiska grundvalar som tryckfrihet och pressfrihet.

Vi kurder som har upplevt Turkiets förtryck är inte förvånade över deras reaktion på publiceringen av kartan. Kurderna i Turkiet får inte ens ge sina barn kurdiska namn.

I den lilla staden Dicle väcktes den 28 december förra året åtal mot åtta familjer för att de ska ha gett sina barn namn som används som kodnamn av PKK. Familjerna anmäldes av gendarmeriet. Åtal har även blivit väckt mot folkbokföringsmyndigheten i Dicle för att de har registrerat kurdiska namn. I Diyarbakir har 600 familjer åtalats för samma sak.

Att någon skulle ha nytta av att ge spädbarn kodnamn är naturligtvis nonsens. Formuleringen är ett sätt för myndigheterna att åtala familjerna för att de har gett barnen gamla kurdiska namn utan att behöva erkänna att det överhuvudtaget finns ett kurdiskt språk eller kurdiska traditioner.

I Turkiet finns det lagar som innebär att politiska partier inte ens får nämna kurdernas existens, kurdiska barn får inte utbildas på något annat språk än turkiska. Det enda brott de tiotusentals kurder som sitter i turkiska fängelser begått är att de brutit mot dessa lagar som förnekar dem mänskliga rättigheter så som rätten att använda sitt språk och rätten att kräva självbestämmande för kurderna.

I dag är Turkiet kandidatland för medlemskap i EU. Trots att detta är ett lysande tillfälle att sätta press på Turkiet när det gäller kurdfrågan, nämns kurderna inte i dokumentet om partnerskap för anslutning som reglerar Turkiets väg till EU-medlemskap. Om Turkiet inte får det inskrivet i detta dokument att minoriteter handlar om kurder kommer de aldrig att ge kurderna några rättigheter.

Vildan Tanrikulu (Översättare och fd ordförande i kurdiska riksförbundet)

ARTIKELN HANDLAR OM