ÅSIKT

Hellre bättre dagis än sänkt skatt

DEBATT

Barnomsorgen var ett av de områden som drabbades hårdast av åtstramningarna på 90-talet. Värst är det i dag i Stockholm där antalet barn per anställd aldrig varit så högt som nu. I huvudstaden har den borgerliga majoriteten valt att sänka skatten istället för att prioritera barnen och förskolan.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det skriver utbildningsminister Thomas Östros (s) och oppositionsborgarrådet Erik Nilsson (s) på Aftonbladet Debatt i dag.

Istället för skattesänkning föreslår de 160 miljoner extra till Stockholms barnomsorg för att minska barngrupperna och höja förskolepersonalens lön och status.

Foto: Jonas Bilberg
SAMMA RÄTT FÖR ALLA BARN Att ge alla barn möjlighet att gå i en bra förskola är viktigt för rättvisan, skriver utbildningsminister Thomas Östros och borgarrådet i Stockholm Erik Nilsson.

Förskolan är bra för barns utveckling. Det har många undersökningar visat, både i Sverige och andra länder. Detta förutsätter dock att det är hög pedagogisk kvalitet med en balans mellan lärande och lek i förskolan.

OECD har i en uppmärksammad studie för tre år sedan berömt den svenska förskolan för att vara flexibel, variationsrik och ha stor respekt för barnet. Föräldrarna har mycket stort förtroende för den svenska förskolan. Det förpliktigar!

Förskolan står inför nya stora utmaningar. Den allmänna förskolan som införs 2003 innebär att förskolan öppnas för alla barn från fyra års ålder. Nya grupper av barn kommer att få del av förskolan, till exempel barn med utländsk bakgrund som ännu inte nåtts av förskolan i samma utsträckning som andra barn, barn i områden där förskolan inte byggts ut i tillräcklig utsträckning.

Att ge alla barn möjlighet att gå i en bra förskola är en viktig rättvisereform. Alla barn ska ha samma rätt att komma väl rustade till skolan. Men då måste vi också ställa höga krav på verksamheten i förskolan.

Under 1990-talet var barnomsorgen en av de verksamheter som fick vidkännas de största besparingarna i kommunerna. Större barngrupper och lägre personaltäthet blev följden. När nu ekonomin är under kontroll är en satsning på förskolan och dess pedagogiska innehåll högt prioriterad för oss socialdemokrater.

Före 90-talets nedskärningar hade de flesta barngrupper i förskolan högst 15 barn. I dag har hälften av barngrupperna minst 18 barn och det är inte ovanligt med grupper med fler än 20 barn. Antalet barn per årsarbetare är i genomsnitt 5,4, men varierar mellan kommunerna från 3,7 till 8,6 barn per årsarbetare. För tre år sedan bröts trenden och resurserna per plats ökade något. Fortfarande är det dock långt kvar till den personaltäthet vi hade för ett decennium sedan.

Skolverket har därför fått regeringens uppdrag att göra en nationell studie av barngruppernas storlek och personaltätheten i småbarnsgrupper och syskongrupper. Resultaten av studien skall analyseras utifrån forskning och erfarenhet.

Barngruppernas storlek måste bedömas utifrån lokala behov och förutsättningar. Ett barnantal som går bra i en grupp kan vara för stort i en annan. Men det är viktigt att kunskapen ökar om barn och barns behov och hur dessa påverkas i olika typer av grupper.

Syftet med regeringens omfattande reformarbete under senare år har varit att göra förskolan tillgänglig för allt fler barn och att sänka barnomsorgsavgifterna. Den pedagogiska kvaliteten i förskolan har varit prioriterad och 1998 fick förskolan sin första läroplan.

Dessa reformer har tillkommit i första hand för barnens skull och har finansierats på ett ansvarsfullt sätt från statens sida. Det generella statsbidraget har höjts med 1,6 miljarder kronor om året för arbetslösas och föräldraledigas barn och den allmänna förskolan. Särskilda statsbidrag har införts för den fulla ekonomiska kompensationen av maxtaxan och kvalitetssäkringen med 3,9 miljarder kronor årligen. Statsbidragen är beräknade på antalet barn i förskolan 1999. Mellan åren 2000 och 2002 minskade antalet barn i barnomsorgen med 19 000 barn på grund av det låga barnafödandet.

Det finns alltså marginaler i finansieringen av maxtaxan och kvalitetssäkringen. Regeringen står fast vid att uppföljningen av maxtaxan och övriga reformer får utvisa om det finns anledning att återkomma i frågan om den ekonomiska finansieringen.

Men nu måste också kommunerna i sin praktiska politik visa att de vill prioritera barnen och förskolan. De ökade statsbidragen måste användas för det de är avsedda för.

I Stockholm har förskolebarnen inte fått del av stadens förbättrade ekonomi. I stället för att satsa de ökande skatteinkomsterna på att höja kvaliteten i den generella välfärden har den borgerliga majoriteten valt att sänka skatten med 1,2 miljarder kr.

Av statistiken framgår att antalet inskrivna barn i förskolan inte ökat, men att antalet barn per anställd aldrig varit så högt som nu. Skattesänkningarna har betalats av barn och personal i förskolan genom att varje anställd fått ansvar för allt fler barn.

Här blir skillnaderna mellan de borgerliga partierna och oss socialdemokrater tydlig. De borgerliga sätter sänkt skatt före ökade resurser till förskolan. Vi socialdemokrater vill däremot förbättra kvaliteten i förskolan innan vi sänker skatten.

Socialdemokraterna i Stockholm har efter diskussioner med föräldrar och anställda i förskolan slagit fast att viktiga åtgärder för att få en bättre förskola i Stockholms stad är bland annat mindre barngrupper, högre personaltäthet, högre lön och status samt kompetensutveckling för anställda inom förskolan.

I årets budget har socialdemokraterna i Stockholms stad, istället för skattesänkning, valt att satsa 112 miljoner kr mer än de borgerliga partierna på förskolan. Tillsammans med det särskilda statsbidraget på drygt 48 miljoner kronor, som Stockholm är berättigad till för kvalitetsförbättrande åtgärder, är detta ett rejält kliv mot målsättningen att öka förskolans resurser så mycket att barngrupperna i genomsnitt kan minskas med två barn per grupp.

Stockholm är landets största kommun. Det som sker i Stockholm är inte bara intressant för invånarna i Stockholm. De borgerliga partierna framställer Stockholm som ett skyltfönster för sin politik. Det är en politik som inte sätter barnen i främsta ledet.

Vi socialdemokrater vill satsa på barnen. Vi vet att det finns ett starkt stöd för den socialdemokratiska förskolepolitiken. För att kunna förverkliga den politiken krävs det emellertid inte bara en socialdemokratisk regering, utan också socialdemokratiskt styre i Stockholm.

Thomas Östros (Utbildnings- och forskningsminister), Erik Nilsson (Oppositionsborgarråd i Stockholms stad)