ÅSIKT

Ta inte våra hjältar ifrån oss

DEBATT

Fadime omnämns numera som en typisk svensk tjej medan hennes far betraktas som en typisk invandrare som har misslyckats i det svenska samhället.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Goda invandrare blir svenska hjältar och de fallna - är bara invandrare, skriver Mohsen Hakim på Aftonbladet Debatt idag.

I Sverige händer det att gamla människor ligger döda i sina lägenheter i månader utan att upptäckas. I Sverige händer det att folk träffas och byter partner med varandra för en kväll. I Sverige finns det pappor som våldtar sina små oskyldiga barn och bjuder hem även främmande karlar som tillåts göra det samma.

Är allt det här svensk kultur?

Självklart inte men ändå är det tyvärr ett faktum att sådant inträffar. Hur skulle det kännas för dig om utländska medier med stora svarta bokstäver fokuserade på sådana händelser?

Känn efter och förstå den frustation som många invandrare känner just nu. Det tragiska mordet på Fadime har av vissa framställts som invandrarkultur. En del människor betraktar idag alla muslimska och framförallt kurdiska män som potentiella hedersmördare.

Sedan tidigare är vi även potentiella terrorister och könsstympare. Sådana orättvisa och onyanserade generaliseringar, som bottnar i okunnighet samt islamofobi och främlingsfientlighet, försvårar kontakten mellan svenskar och invandrare. I ett civiliserat samhälle borde det vara en självklarhet att varje individ bemöts med respekt och värdighet. Men tydligen görs det undantag när det gäller invandrare. Massmedias roll och ansvar i den här processen är tydlig.

När det handlar om eländiga händelser, om den skyldige är en svensk framställs han/hon som en individ. Medan om den skyldige är en invandrare och framförallt ”svartskalle” då framställs han/hon alltför ofta som en kulturell varelse. Och den kriminella handlingen kopplas samman med invandrarkulturen. När det gäller positiva händelser, nämns sällan hjältens invandrarbakgrund. Då blir den etniska bakgrunden irrelevant. Det är intressant att Ludmila Engquist länge var en svensk idrottsstjärna tills dopningskandalen omvandlade henne till ”ex-ryskan”.

Vi invandrare blir bestulna på våra hjältar. Allt som är bra blir befordrat till svenskt och det dåliga förblir osvenskt. Pierre Schori är en svensk politiker. Feven är en svensk artist. Henke Larsson är en svensk fotbollspelare. Jan Guillou är en svensk författare. Drottning Silvia är hela Sveriges drottning. Och kronprinsessa Victoria och hennes syskon betraktas aldrig som andra generationens invandrare. Det är typiskt att även Fadime numera omnämns som en typisk svensk tjej medan hennes far betraktas som en typisk invandrare som har misslyckats integrera sig i det svenska samhället.

En av mina studenter under en diskussion på lektionstid sa på bruten svenska: ”Jaag viil inte vaara invanddrare. Jaag viil vaara svenckt”. Hans klasskamrater skrattade. Men när osvenskhet jämställs med terror, hedersmord och annat elände är det förståeligt att han och många andra vill slippa det. Det är svårt att vara invandrare i Sverige. Det som krävs av oss är inte anpassning utan underkastelse. Då är det inte så konstigt att självförtroendet rasar och självrespekten sviktar.

Jag deltog i TV4:s debattprogram Diskus (27/11 –01). Min motdebattör var en iranier som hade bytt namn till Jonas Dahlgren. Nu levde han som ”helsvensk på heltid” och kände sig alltigenom accepterad av omgivningen. Han berättade att numera blir han behandlad med respekt och värdighet och har inga problem med att få jobb eller bostad. Tusentals invandrare har ”valt” samma väg som Jonas. För att bli accepterad är en del beredda att förneka sin bakgrund och oftast hjälper det. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Det pratas mycket om mångfald i Sverige men i praktiken vill många omvandla den ”stackars” invandraren till en ”civiliserad” svensk. Den här nedlåtande och respektlösa attityden är en starkt bidragande orsak till att många invandrare avskärmar sig från det svenska samhället och bildar ”etniska enklaver”. Ett allvarligt problem i dagens samhälle och ett stort hinder i integrationsarbetet är bristande respekt för osvenskhet. Vi måste sluta att sätta likhetstecken mellan osvenskhet och allt som är dåligt.

När främlingsfientligheten

i Danmark uppmärksammades i Sverige sa många att sådant inte skulle inträffa i Sverige. Men jag är rädd att det som hände där börjar hända även här. Det är ovärdigt av tidningar och andra media att bana vägen för en sådan utveckling.

Mohsen Hakim (Fd lektor vid Mälardalens högskola)