ÅSIKT

Systemet gör invandrare hjälplösa

DEBATT

Olle Wästberg, generalkonsul i New York, följde Aftonbladets tvådagarsserie om hur flyktingar behandlades i Sverige respektive USA. Han varnar för att Sverige håller på att skapa ett nytt proletariat – av invandrare.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Först och främst måste Sverige avskaffa alla gettoliknande läger för invandrare. De leder till att flyktingar inte tvingas tala svenska och att de vänjs vid att bli försörjda, skriver Olle Wästberg på Aftonbladet debatt i dag.

Foto: Mats Strand
FÖRVARING? Musljum och Mefazes familj fick, liksom många andra, trängas på en flyktingförläggning innan de slussades vidare. De hade tur som slapp vänta lika länge på förläggningen som en del tvingas att göra.

För en tid sedan promenerade jag i Brighton Beach, en stadsdel i Brooklyn, New York, en knapp timmes tunnelbanefärd från Manhattan. Det är en rysk stadsdel, med skyltar på ryska, med ryska affärer och kaféer. På gatorna går tonåringar som talar omväxlande ryska och amerikanska.

Deras föräldrar kom till ett område där de fick stöd och hjälp in i samhället. Förmodligen har de jobb. Barnen kommer med all sannolikhet att fortsätta vara förankrade i det ryska – liksom andra amerikaner är det i kinesisk eller latinamerikansk kultur. Men de kommer av sig själva och av omgivningen lika fullt att uppfattas som integrerade amerikaner.

Under de senaste tio åren har relationerna mellan olika folkgrupper förbättrats i New York. Det anser såväl vita, svarta som människor av latinskt ursprung enligt en undersökning som kom för några dagar sedan. Med den starka gemenskapskänsla som växte efter terrorattacken förra året har förhållandena ytterligare förbättrats.

Detta sker i en stad där 36 procent av invånarna är födda i ett annat land och dit en miljon invandrare har (av åtta miljoner invånare) kommit de senaste tio åren. Maria Trägårdh och Bo Lidén har i en artikelserie i Aftonbladet givit en bild av hur flyktingar snabbt, nästan brutalt, slussas in i samhället.

Invandrarna i New York är av alla slag, men en ökande andel kommer från Afrika. Många kommer illegalt, vilket man under de senaste tio åren sett genom fingrarna med – något som drastiskt håller på att förändras efter terrordåden den 11 september. Men fram till dess resonerade amerikanerna ungefär så här:

”Legalt eller inte, det här är människor som inte ligger någon till last och som arbetar hårt för att klara sig. Och förresten var våra föräldrar eller farföräldrar också invandrare.”

Invandrare som illegalt varit en tid i USA har oftast fått chansen att stanna. Samtidigt har de inte fått andra sociala förmåner än akutsjukvård och skola till barnen. Många har de minst eftertraktade jobben och tjänar mindre än andra. Median-inkomsten i New York är för ett hushåll motsvarande 380 000 kr, fast skatterna är lägre än i Sverige och bostadskostnaderna högre. I den minst attraktiva stadsdelen, Bronx, är medianinkomsten 270 000 kr. De nyinvandrade hushållen tjänar 240 000 kr.

Väsentligast är dock att nästan alla har jobb. Sysselsättningsgraden i betydelsen arbetade timmar ligger högre för invandrare än för snittet i New York. Medelåldern är också lägre.

Här ligger den stora skillnaden mot Sverige. Vårt system har lett till att utlandsfödda inte bara tjänar mindre än svenskar, utan också arbetar långt mindre.

I senaste numret av tidskriften Ekonomisk debatt skriver professor Jan Ekberg om hur sysselsättningsgraden bland invandrare drastiskt har sjunkit de senaste 25 åren. Var tredje arbetslös person som är inskriven vid arbetsförmedlingen är inte svensk medborgare. Till det kommer de som över huvud taget inte längre är arbetssökande. Kostnaden för den lägre sysselsättningsgraden är enligt Ekberg cirka 30 miljarder kronor per år.

Vad vi gör i Sverige är både att skapa ett nytt proletariat av invandrare, som har svårt att ta sig ur sin situation, och att bygga upp motsättningar genom inkomst-överföringar från arbetande svenskar till icke-arbetande invandrare. Det kan i sin tur leda till krav på en mindre humanitär och liberal invandringspolitik.

Jag skriver ”skapa” just därför att vi i Sverige har skapat ett system som ger alltför få incitament till arbete.

Den som kommer till Sverige får i många fall tillbringa flera år i en förläggning, den mest gettoliknande miljö man kan tänka sig. Dessutom försörjda av samhället. Därefter försöker man ordna kommunplacering.

Länge var det kommuner med tomma bostäder som tog emot flyktingar. Staten betalade ju hyran och det var fint för de kommunala bostadsbolagen. Och varför fanns det tomma bostäder? Jo, för att det inte fanns jobb i kommunen. Vad man har gjort är att sända invandrare till arbetslöshet.

Som Aftonbladet visade i sina artiklar blir flyktingar som kommer till USA omhändertagna av frivilligorganisationer. De får hjälp med bostad och de första veckornas försörjning. Sedan förutsätts de ha hittat job och klara sig själva.

Det amerikanska systemet har nack-

delar. Att det går att få jobb med dåliga kunskaper i språk och teori innebär också att många har jobb som både är uselt betalda och av ett slag som inte finns i Sverige. Amerikanska serviceföretag flödar över av lågproduktiva personer. Men de får jobb och därmed chans till kontakter och möjligheter att ta sig vidare.

Vad borde vi göra i Sverige? Först och främst avskaffa lägervistelsena. De leder till att flyktingar inte tvingas tala svenskar och att de vänjs vid att bli försörjda.

De människor som tagit sig till Sverige från andra världsdelar har oftast visat initiativ- och handlingskraft. När flyktingarna kommer hit blir de alltför ofta behandlade som hjälplösa och blir efter en tid chanslösa.

Olle Wästberg (generalkonsul i New York)