ÅSIKT

Flytta fram flickornas positioner

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Annika Bryn.

Ännu en kurdisk flicka har mördats och mediestormen har fått kurdiska flickor att förklara att de inte vill ses som förtryckta och kurdiska män att klaga över att de ses som potentiella hedersmördare.

Förtrytelsen är sorgligt stor i förhållande till den plåga oskuldskulturen innebär för många flickor. Pelas, Saras, Fadimes död, hot och misshandel är bra mycket allvarligare än kurdiska mäns lidande när en del korkade svenskar blänger på dem.

Men viktigare är att debatten faktiskt är raka motsatsen till rasism. Den innebär nämligen att vi äntligen begripit att våldet mot kvinnor i invandrarfamiljer är ett svenskt problem och att de hotade flickorna har exakt samma rätt till skydd som alla andra svenska tjejer.

I åratal har invandrarkvinnor förgäves bankat på polisens, departementens och socialtjänstens dörrar för att få hjälp med våldet i de egna grupperna. Motsträvigheten har varit rasistisk: Det har inte bara rått okunnighet om kulturmönstren, man har också trott att det inte är någon idé att lära sig något om dem, eftersom de är så främmande och obegripliga att svenskar säkert inte kan fatta dem i alla fall. Hellre låta dem sköta sig själva och låta allting vara som det är. De är ju inte ”riktiga” svenskar.

Därför har utomeuropeiska män som åtalats för misshandel och mord mot kvinnor fått sin ”mångtusenåriga” kultur sedd som en förmildrande omständighet, som om ”kulturen” på något sätt skulle sitta i generna som en sorts obotlig sinnessjukdom. Det är givetvis rent nonsens.

Efter Pelamordet började media utreda omständigheterna närmare och det gick upp för Sverige att detta helt enkelt var ett förfärligt brott och inte en mystisk helig ceremoni. Två vuxna karlar hade kallblodigt mördat en ung flicka. Punkt.

Fadime var känd från intervjuer i tv. Vi kunde själva se att hon var en helt vanlig tjej i jeans och täckjacka. Hon kunde lika gärna ha hetat Birgitta eller Lena. När även hon blev mördad stod det till sist klart för oss att det våld som utövas mot flickor och kvinnor i invandrade släkter är ett svenskt problem som måste in i den svenska rättsskipningen, dömas efter svenska lagar och efter tesen om allas mänskliga rättigheter. Allt annat är rasism.

Mediedebatten är ett sätt att bearbeta denna nya verklighet: muslimer är svenskar. Kurder är svenskar. Somalier är svenskar. Vi har gått genom vår egen utveckling vad gäller humanism, demokrati, kvinnors rättigheter och ser plötsligt att det finns en stor grupp svenskar som vi bara inte har låtsats om vad gäller kultur och människosyn. Vi har trott att de på något sätt bara ska hänga med.

Vi måste kunna debattera brott relaterade till familjens heder och flickors lydnad och förväntade oskuld. En förtvivlad kurdisk man sa på ett kvinnomöte nyligen att flera hundra flickor står i kö för att bli mördade. Vi kan inte lägga locket på bara för att en del Mellanösternmän blir förnärmade.

Män blir alltid förnärmade när kvinnors positioner flyttas fram. Då får de väl bli det.

Annika Bryn (frilansjournalist)