ÅSIKT

Visa respekt för våra filmer, TV 4

1 av 5 | Foto: Magnus Wennman
Ingmar Bergman
DEBATT

Sveriges samlade regissörselit går i dag ut på Aftonbladet Debatt i ett upprop mot TV 4:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Sluta bryta långfilmer för reklam.

Regissörerna anser att reklamavbrott är kränkande och förolämpande – både mot dem som upphovsmän och mot publiken. De ger sitt fulla stöd till Vilgot Sjöman och Claes Eriksson som nu förbereder att stämma TV 4 inför domstol för intrång i upphovsrätten.

Är reklamavbrott i långfilmer ”kränkande” – det begrepp som upphovsrättslagen använder för att beskriva förvanskande tillägg som gjorts utan medgivande av konstnären själv? Ja, de är kränkande och en förolämpning både mot oss som står bakom filmerna och mot publiken, som inte heller blivit tillfrågad. Inte ur något perspektiv kan det vara försvarbart att bryta en långfilm för reklaminslag. Likväl så sker det numera dagligen i svensk television.

Det fanns fram till för några år sedan en självklar respekt inom film- och tv-branschen för vad som är ett filmverk (spelfilmer, dokumentärer, kortfilmer etc), en respekt man visade både upphovsmän och publik genom att sända filmerna i deras originalversioner. Varje film, oavsett genre, oavsett upphovsmän eller producent är ett verk, på samma sätt som en symfoni, ett konstverk eller en roman. De är alla avsedda att upplevas i det skick de skapats och på inget annat sätt.

Det finns många olika slags författare, regissörer och producenter, men vårt gemensamma mål är att berätta en historia och ge publiken en upplevelse. Varje filmverk är resultatet av många människors arbete, oftast under flera år. Publiken har rätt att själv bilda sig en uppfattning om filmen utan att behöva störas av förvanskningar från intressen som inte från början deltagit i utformningen.

Som biopublik räknar vi med att biomaskinisten ska ha ställt in skärpan, vi vill slippa en alltför högljudd granne i salongen och vi kan ofta uppskatta reklamfilmerna, för de ligger ju som bekant innan filmen börjar. Vi väntar oss alltså en obruten upplevelse, precis som vi vill lyssna till en symfoni utan reklamspottar mellan andra och tredje satsen, en målning utan ovidkommande produktinformation och en roman utan tjugo sidor annonser i mitten.

Detta ostörda möte mellan filmskapare och publik borde vara självklart även i tv-sammanhang. Men så är det tyvärr inte längre.

Satellitsända TV 3 inledde filmmassakern redan för 15 år sedan och som bekant så avbryter numera TV 4 med lagens välsignelse alla sina långfilmssändningar och visar reklam, nyheter och sen mer reklam. Det blir många minuter av intensiv ovidkommande information och sen fortsätter filmen.

Två kollegor till oss, Claes Eriksson och Vilgot Sjöman, har protesterat hos Granskningsnämnden för radio och tv efter att deras långfilmer vid visning i TV 4 avbrutits av reklam. Men nämnden, som fått en sällsynt illa skriven och motsägelsefylld lagtext att agera efter, beslöt med knappast möjliga majoritet att avbrotten inte var kränkande för upphovsmännen. Beslutet upprörde naturligtvis Sjöman och Eriksson som fortfarande har all anledning att känna sig kränkta.

Det är svårt att anklaga en kommersiell kanal för att vilja tjäna pengar. Och självklart har TV 4 rätt att sända reklam. Programverksamheten går ju i slutändan ut på att leverera så många tittare åt annonsörerna som möjligt – först då kan reklamtiden säljas så dyrt att den genererar vinst till kanalen och dess ägare. Materialet man producerar själv eller köper in anpassas till dessa förutsättningar. Det finns program som är tänkta att avbrytas av reklam och där alla inblandade är införstådda med villkoren. Struktur, aktindelning och innehåll är utformat för att underhålla en stor publik och för att attrahera möjliga köpare av reklamtid. Om detta kan man tycka vad man vill, men förfarandet är okontroversiellt när överenskommelsen för medverkan och reklamfinansiering är tydlig från början. Som publik kommer du knappast att missa något – innehållet är anpassat till avbrotten.

Men när vi kommer till långfilmer i TV4 uppstår snart allvarliga problem. Det går inte att behandla ett konstnärligt verk som en långfilm på samma sätt som gameshow eller en sportsändning. Det har dels att göra med skillnaden i upphovsrättslig status, dels med avgörande skillnader i publikens och de medverkandes förväntningar och vanor.

En film som avbryts av reklam och nyheter kan absolut inte nå publiken på det sätt som filmskaparna avsett. När filmen fortsätter efter reklampausen har åskådaren tappat kontakten med sin inlevelse och glömt en del av historien. Nu ska hon eller han uppbåda sitt intresse igen, påverkad både av reklamens distinkt förföriska bildspråk och av nyheternas angelägna och ofta brutala budskap. Filmskaparen ser därmed sitt arbete förvanskat, publiken tappar upplevelsen och kanalen förlorar uppenbarligen publikens förtroende. Mycket pengar och hängivet professionellt arbete har lagts ned på att berätta en stark filmhistoria, som med reklamavbrotten blir en osammanhängande utfyllare av tablåtider. Ingen har rimligtvis något att vinna på detta.

TV 4 måste nu rimligen överväga hur kanalen ska agera gentemot de 80 procent av publiken som inte vill se stympade filmer och därför säkert söker i det övriga tv-utbudet utan reklamavbrott. Och köparna av reklamtid måste begrunda att deras produkter och varumärken påverkas negativt av en irriterad och störd publik.

Vi filmskapare ser alltså reklamavbrott i filmverk som ett oacceptabelt intrång i upphovsrätten. Ansvaret för att avbrott trots allt görs ligger hos kanalerna själva – lagen innehåller ju tydliga anvisningar om att rättsinnehavarna måste respekteras. Ändå tycks kanalen nu kunna utnyttja Granskningsnämndens friande utslag. Men det finns anledning att tro att utslaget kan bli annorlunda vid den domstolsprövning av fallen Sjöman och Eriksson som nu förbereds. Där är det nämligen upphovsrättslagstiftningen som ska tillämpas i första hand och inte den illa skrivna och svårtolkade radio- och tv-lagen – den som varit Granskningsnämndens främsta rättesnöre.

Förslaget till den reviderade radio- och tv-lagen mötte förra året massiv kritik från fackförbundet Sveriges regissörer och från alla andra konstnärliga yrkesutövares organisationer. Ändå drevs den igenom av kulturdepartementet samt antogs av kulturutskottet och slutligen riksdagen. Den nya lagformuleringen öppnade tyvärr möjligheten till reklamavbrott i TV 4 och i det nya digitala marknätet. Granskningsnämnden, som ju är tillsatt av regeringen, verkställde med sitt nyss fattade beslut bara den tolkningsmån på filmskaparnas bekostnad som egendomligt nog tycks ha varit kulturministerns avsikt. Marita Ulvskog har gjort mycket gott för filmen, men nyheterna i radio- och tv-lagen kan vi dessvärre inte betrakta som annat än ett svek mot upphovsmännen.

Om alla skälen till lagändringen kan vi bara spekulera. Men de har öppnat dörren för en television där reklamen helt sätter agendan och där upphovsmännens och publikens integritet och intressen får vika. Om vi vill ha en sådan television så ska vi tiga still, annars är det hög tid att protestera.

Vi är glada över den ifrågasättande debatt som nu äntligen kommit i gång och vi stöder helt och fullt Claes Erikssons och Vilgot Sjömans kamp mot de förvanskande ingreppen i deras filmer.

Vi uppmanar slutligen TV4 att upprätta en förnuftigare framtida programläggning som visar respekt för filmverken, filmskaparna och publiken.

Hans Alfredson med flera

ARTIKELN HANDLAR OM