ÅSIKT

Sprutbytet gör livet drägligt för missbrukare

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Politikers och andra makthavares försök att få grepp på missbruksproblemet har idag totalt kollapsat.

De tycks tro att om vi skrotar social och medicinsk välfärd så försvårar vi möjligheten att missbruka droger.

Tanken att det ska vara svårt att missbruka är god, men det får inte ske genom social och medicinsk nedrustning. Det är i det sammanhanget som sprutbytesprojektet i Malmö har stor betydelse, både socialt och medicinskt.

Det har varit mycket debatt om sprutbytet. Vad som sagts i frågan är enligt min åsikt ett bollande fram och tillbaka, där obstinata politiker och makthavare diskuterar någonting de aldrig har förstått och aldrig behövt leva med eller i, nämligen tungt alkohol- och drogmissbruk.

Jag började själv injicera droger i början av 70-talet. Då stal man antingen sprutor och kanyler från läkarmottagningar när tillfälle gavs eller så lånade man av kompisar. Det var si och så med hygienen. Visserligen kokade man verktygen ibland, men ofta blev det ändå infektioner och sjukdomar.

Sprutbytet har bidragit till att vi i dag slipper många av dessa bekymmer. För min egen del har sprutbytet i Malmö betytt att jag fått förbli befriad från alla former av blodsmittor, så när som på en. Jag är smittad av hepatit C. Jag har fått möjligheten att varannan månad följa upp mina blod- och levervärden, jag har HIV-testats och även fått vaccinationer mot hepatit A och B. De möjligheterna hade jag aldrig utnyttjat om jag skulle ha bekostat dem ur egen ficka.

Som missbrukare prioriterar man nämligen användandet av droger i första hand.

Jag vill ge den personal som jobbar med sprutbytesprojekten i Malmö och Lund en stor eloge för det sätt som missbrukarna blir bemötta på. Vid ett flertal tillfällen då jag tidigare vänt mig till akutmottagningen för att få hjälp med hälsokontroller och provtagningar så har jag blivit bemött som en åttonde klassens medborgare. Där ansåg man att jag inte var värd att hjälpa så länge jag var kvar i missbruksträsket. Ett flertal missbrukare jag talat med har upplevt samma känsla. Vi förväntas känna skuldkänslor och skamkänslor trots att det borde stå klart för vem som helst att ingen som är i ett tungt missbruk egentligen vill vara där.

Jag är i dag

en nykter och drogfri alkoholist och narkoman. Det har jag varit i cirka 18 månader. Personalen på Malmös sprutbyte betydde mycket för mig även då det gäller kontakten och uppföljningen under mitt tillfrisknande. Jag har en stark förhoppning om att sprutbytet i Skåne ska få fortgå och i framtiden byggas ut till att bli riksomfattande.

Lennart Engman

ARTIKELN HANDLAR OM