ÅSIKT

”Stanna hemma med förkylningen”

Foto: MATS FOGEMAN
PROSIT! På varje arbetsplats finns det de som knyter snusnäsduken runt pannan och blir influensans kamikaze. Stefan Holmqvists råd till dem är att stanna hemma.
DEBATT

Högsta domstolens förre ordförande Torkel Grekow gav sin kollega Bo Widegren en avhyvling som heter duga för att han kom till jobbet förkyld och sannolikt smittade honom.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Låt Torkel Grekows kloka e-brev bli ett manifest! Det skriver i dag datakonsulten Stefan Holmqvist och ställer frågan:

Vad kostar dessa förkylningsfascister samhället?

I dagarna höjdes en av förkylning rosslig stämma i ett hopplöst försvar. Ingen kan ha missat gårdagens milstolpe i sjukskrivningsdebatten när HD:s ordförande Torkel Grekow lotsade Bo Widegren till patologisk insikt och tog denne i örat för att han hade klivit in på arbetet med höga knäuppdragningar och 38,5 i feber. Detta gjorde Grekow alldeles rätt i!

Torkel Grekow är nämligen en avantgardistisk förkämpe mot en gammal mossig, antihuman och debil inställning som härstammar från det lutheranska strafftänkandet.

Och som stöpts av kvasimaskulin arbetarklassromantik med svångremmar, okunskap om hälsa och en manisk dyrkan av den segare och äldre generationen som ”minsann inte kände efter så mycket” när de skulle jobba som rallare 26 timmar per dygn med endast ett par lovikavantar i ribbstickat naftalin.

Detta är dock en myt. Det var inte bättre förr med lungsot och motbok! Det var inte bättre när vi hostade upp levrat blod i pottan och när halvering och nedskärningar på sågverket innebar att förmannen körde i bar överkropp. Det var inte bättre förr när farfar ”inte kände efter så mycket” och hoppade i blåstället trots att han hade galopperande tibetansk sumpfeber.

Det har dock inte blivit riktigt bra heller om man ser idag. Dagens scenario är en aning märkligt. För i ett land där socialdemokratin anser att de höga sjukskrivningarna är realistiska, att det är en reflektion av det hårda och tilltagande arbetsklimatet och att det är arbetsgivarnas fel samtidigt som man slår sig för bröstet och säger att vi i Sverige minsann har Europas bästa arbetsmiljöer så kan man undra var skon egentligen klämmer.

Alf Svensson ville under valrörelsen tala öppet om en klämmande sko och det var att det fuskas. Men han missade detaljen att om alla någon gång har fuskat så är det inte bra att gå ut och ragga väljare genom att kalla alla, direkt eller indirekt, för fuskare. Själva huvudpoängen gick dock förlorad lite:

Kostnaden! För även om en del liberaler suddar ut humanistiska gränser och värderingar och ”Inte begriper varför arbetsgivaren skall betala en människa pengar nar han har semester. Han är ju inte där” och där pengafrågor äter upp allt utrymme som ett hiv-virus som kalasar på immunförsvaret så finns där en ack så viktig sanning: sjukdomarna kostar samhället skjortan! Vi kan som individer inte göra så mycket åt den ökade utbrändheten som folksjukdom. Ej heller åt trafikolyckor eller piketbultade demonstranter.

Men förkylningar och influensor kan vi göra något åt! De flesta som läste Torkel Grekows skriftliga reprimand av Bo Widegren kunde nog inte leka med tanken om hur många mer människor som blivit sängliggande bara för att en Per Albin wannabe kommit till arbetet med skakningar av feberkonvulsioner, snuvig näsa och svångrem. Hur många lyckas kontamineringens nyttiga idioter egentligen smitta ned innan snusnäsduken åker upp som en vit flagg och de ändå ger upp under den andra dagen?

Vad kostar dessa förkylningsfascister samhället? Hur många äldre avlider inte varje år av influensan?

Det pratas om vaccineringar. Husläkare och chinagard. Men har vi inte som möjliga smittbärare en skyldighet att just känna efter lite extra och förhindra att vi smittar ned vår omgivning. Det här viruset sprids inte av Kazaa eller micke25istockholm på spray.se. Det sprids från människa till människa.

Låt i stället Torkel Grekow kloka e-brev bli ett manifest. Början på en folkrörelse där vi samtliga störtdyker ned i sängen vid minsta rossling och förvandlar våra bostäder i karantän. En rörelse där vi inte tänker låta tre veckor av våra liv varje år dikteras av något sketet virus som vi inte kan se och som får namn efter städer och länder. Men låt även arbetsgivarna får dra sitt solidariska strå till stacken och rädda humankapitalet från att devalveras av taiwanesiskt spekulationsvirus. För i ett land med sådana anrika fackliga traditioner och strejkåtgärder från 80-talet så torde det väl vara en smal sak för arbetsgivaren att implementera gammal hederlig lockout för anställda som inte uppfyller 37,5 vid tempen bredvid stämpelklockan.

Självklart finns det väl en och annan som vill förkroppsliga begreppet ”kärring mot strömmen” och trotsa allt detta. Vi vet ju att på vår arbetsplats kommer det alltid att finns de som knyter snusnäsduken runt pannan och blir influensans kamikaze. En lattjo attjo som tror att noll sjukdagar per år är friskt. Det är det inte. Det är sjukt.

Till er säger vi bara: Ta era vitlökskapslar, era välanvända snusnäsdukar, c-vitaminer och ändlösa gnäll om karensdagar och bege er hemåt.

Prata inte med någon. Rör inte någon. Åk bara hem. Ge inte bort denna tidning till någon. Bränn den när du kommer hem.

Släpp hjälterollen och bara bege er hem. Lägg er ned och håll käften. Det skulle ni ha gjort från början!

Mejlet från justitierådet

E-brevet från Torkel Gregow till Bo Widegren. Avsänt den 23 oktober 2002 klockan 15:12.

Stefan Holmqvist (International sales manager)