ÅSIKT

”Vi är lika starka och modiga som män”

Foto: MATTIAS CARLSSON
”DUCKA – OCH SLÅ TILL” 17-åriga Veronica Orostica har tröttnat på kommentarer om att hon inte borde boxas för att hon är tjej. – Det gäller att ducka när det behövs och slå till då tillfälle ges, både i ringen och när du står framför arbetsgivaren för att få samma lön som din manliga kollega, skriver hon.
DEBATT

Flera gånger i veckan går Veronica Orostica, 17, till Fittja ungdomsgård för att träna boxning. Hon älskar sin sport.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men alla i omgivningen är inte lika glada. Mamma och pappa till exempel, de tycker att hon ska sluta eftersom hon kan bli skadad. Men mest förbannad blir Veronica när någon säger till henne att det inte passar sig att en tjej boxas.

”Vem är du att tala om för mig vad jag inte får göra på grund av vad jag har mellan benen?” skriver Veronica Orostica på Aftonbladet Debatt idag.

Jag har boxats i snart ett och ett halvt år och kritiken har inte trappats ner. Ibland känns det som att den är hårdare än slagen i ringen. För den slår till där man inte kan gardera sig – i hjärtat.

När nära och kära, till exempel mina föräldrar, säger att det jag trivs så mycket med att göra är något otroligt dumt och att man inte borde tillåta mig fortsätta, då känns det tungt. Då vill man bara dra ner till träningslokalen och slå av sig på säcken. Det blir som en sorts terapi, fast man slipper betala tusenlappar till någon som ändå somnar vid varje session.

Det var kanske det jag behövde då jag började för arton månader sen. En sommar då dagarna var långa och rastlösa, sådana dagar som man kan längta efter när skolstressen ökar inför terminsavslutningarna.

Just en sådan dag gick jag den tio minuter långa promenaden till Fittjas ungdomsgård och skakade hand med tränaren. ”Tänkte bara prova på?”, sa jag.

Men jag har fortsatt. Jag upptäckte en glädje i den sport jag hade avskytt som yngre. Jag kommer ihåg då jag var runt tretton och såg en boxningsmatch på Eurosport och tyckte att det såg mer ut som en slakt som alla runt omkring stod och hejade på.

”Vilka idioter”, var det första som poppade upp i huvudet just då. Fyra år senare i ungdomsgården stod jag och gjorde övningar mot säcken för att kunna göra precis det jag hade sett på Eurosport.

Jag skulle boxas och nu ansåg jag inte längre att det var något för idioter. Snarare något för personer som vet vad dom ger sig in på och är ambitiösa nog att ta sig hela vägen dit. Att få slå ut sina aggressioner är bara en bonus.

De flesta som kritiserar mig har aldrig provat på kampsporter, och än mindre boxning. Men de säger saker som ändå får mig att tänka till. ”Du kan bli skadad”, är en sådan kommentar.

Man är rädd varje gång man går in i ringen, även om man vidtagit alla skyddsåtgärder och kan mycket. Man vet att man kan råka illa ut. Men det är väl också just det som är spänningen. Att veta att man gör något som inte varje människa skulle våga göra.

Det är precis som folk som hoppar fallskärm eller dyker bland hajar. Man kollar sin fallskärm ungefär tusen gånger och man dyker ner med kunnigt folk och ibland till och med i en bur.

Just samma säkerhet eftersöks då man boxas, man lär sig att gardera sig, ducka och parera slag så att man inte är helt hjälplös. En god boxare vet vad han ger sig in på, gör det bästa av situationen och – i bästa fall – vinner.

Men det betyder inte att farorna försvinner, för det gör de inte – de håller sig kvar, just innanför repen. Man vet att man förlorar hjärnceller då man får hårda slag mot huvudet eller att man kan få näsan bruten om man har otur.

Det är väl detta som har gjort att jag blir lite osäker på om det är värt att fortsätta, men också att det är fler i min omgivning som vill att jag slutar än att jag fortsätter. Och som demokrat så lyssnar man ju på majoriteten, fast den kan ju inte riktigt veta vad som är bäst för individen, det vet ju bara jag själv. Fast de menar bara väl med vad de säger och det kommer alltid att finnas personer som inte tycker likadant som du.

Men sedan finns det de andra mindre genomtänkta kommentarerna som att man inte borde slåss eftersom man är tjej. De gör mig bara mer besluten att fortsätta. Vem är du att säga att jag inte ska göra något på grund av vad jag har mellan benen? Jag anser kvinnor vara precis lika starka och modiga som män, om inte mer. Sådana kommentarer gör mig bara ivrigare att sätta på mig lindorna och visa vad vi kvinnor går för.

Det gäller att stå på sig! Vare sig det är innanför ringen med handskar och tandskydd på eller framför din arbetsgivare för att få samma lön som din manliga kollega. Det gäller att ducka när det behövs och slå till då tillfället ges. Smack!

Veronica Orostica

ARTIKELN HANDLAR OM