ÅSIKT

Därför ska staten behålla Vin & Sprit

1 av 2 | Foto: BÖRJE THURESSON
DEBATT

På Aftonbladet Debatt i torsdags krävde Systembolagets förre vd Gabriel Romanus och förbundsordföranden för IOGT-NTO, Sven-Olof Carlsson, att svenska staten säljer ut Vin & Sprit AB.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Att så inte skett hittills menade de berodde på att socialdemokraterna sitter i knät på Vin & Sprits effektiva lobbyverksamhet. Som exempel tog de förre finansministern Kjell-Olof Feldt som blev styrelseordförande i Vin & Sprit efter sin avgång och Erik Åsbrink som har suttit i företagets styrelse.

I dag svarar Kjell-Olof Feldt och Erik Åsbrink på vad de kallar ”en konspirationsteori av det mera lågsinta slaget”.

När Gabriel Romanus och Sven-Olof Carlsson kräver att staten ska sälja Vin & Sprit AB till privata intressen försöker man sig på ett trick som inte kan få passera opåtalat.

Å ena sidan ska Vin & Sprit säljas därför att företaget är oerhört värdefullt – enbart varumärket Absolut ges värdet 20 miljarder. Å andra sidan måste Vin & Sprit säljas eftersom företaget saboterar den svenska alkoholpolitiken, bland annat genom världens ”mest aggressiva” marknadsföring och därav följande stora exportframgångar med vodkan Absolut.

Därmed tror sig författarna kunna dra med sig både dem som gärna vill tillföra statskassan en stor köpeskilling och dem som av samvetsskäl inte vill att staten ska äga ett företag som arbetar i konkurrens på marknaden för vin och sprit.

Men denna tvetalan håller inte. Den dag svenska staten deklarerar att den är tvungen att sälja Vin & Sprit AB kommer företagets värde att falla kraftigt – något som drabbar varje företag eller tillgång som saluförs tvångsmässigt.

Den säljare som inte kan tacka nej till ett bud, hur dåligt det än är, blir ett lätt byte för smarta köpare. (Antagligen skulle värdet falla än mer om Vin & Sprit bjöds ut till försäljning med den motivering Romanus-Carlsson har, nämligen att det just är företagets framgångar som strider mot Sveriges alkoholpolitik.)

Naturligtvis kan riksdag och regering sälja Vin & Sprit till underpris. Men någon rimlig förklaring till varför svenska skattebetalare skulle bestå det ”alkoholkapital” Romanus-Carlsson utsett till sin huvudfiende med en sådan gåva ges inte, annat än att samma skattebetalare därav anses få ett renare samvete. Det gäller tydligen även om de privata ägarna använder samma ”brutala” metoder i sin marknadsföring som Romanus-Carlsson pådyvlar Vin & Sprit.

Romanus-Carlsson gör sig också skyldiga till personlig smutskastning genom att kring ett antal människor, däribland undertecknarna av detta genmäle, spinna en konspirationsteori av det mera lågsinta slaget.

En rad socialdemokratiska finansministrar, statssekreterare och riksdagsmän skulle ha varit sammansvurna för att behålla Vin & Sprit i statens ägo och ge det gott om utrymme att sabotera den svenska alkoholpolitiken. Det antyds att vi också handlat i egna vinningssyften genom att detta gav möjlighet till poster i företaget.

Om detta är för det första följande att säga. När den svenska alkoholmarknaden avreglerades 1995 ägnade Sveriges riksdag en ingående diskussion åt frågan om statens ägarroll i Vin & Sprit. Beslutet blev att behålla Vin & Sprit som ett statligt företag med den uttryckliga motiveringen att riksdagen ville behålla insynen och kontrollen över företaget och därigenom också dess uppträdande i den nya marknadssituation som uppstod. Det ansågs särskilt viktigt att det största företaget på den svenska marknaden för vin och sprit uppträdde i enlighet med de regler som alkoholpolitiken föreskrev.

Därför är, för det andra, Romanus-Carlssons anklagelser om Vin & Sprits brutala marknadsföringsmetoder och försök att sabotera alkoholpolitiken utan egentlig grund.

För sina svepande påståenden har de bara två konkreta händelser att åberopa. Den ena är ett beklagligt initiativ av en lokal representant i USA som Vin & Sprits ledning tydligt tagit avstånd ifrån. Den andra är en cirka 20 år gammal annons där en Absolut-flaska dekorerats som en julgran.

Vår erfarenhet är att Vin & Sprit AB bemödat sig om att vara ett föredöme i branschen när det gäller etik och att företagets marknadsföring på exportmarknaden varit mer återhållsam än de flesta av de internationella kollegorna.

Slutligen – om Vin & Sprit handlat som Romanus-Carlsson hävdar och detta möjliggjorts av en socialdemokratisk konspiration – varför har då inget borgerligt parti reagerat?

Ingen sa något under de tre år på 1990-talet då både finans- och socialministern var folkpartister. Och ingen av de många borgerliga politiker som varit och är styrelseledamöter har slagit larm om vare sig sabotage eller brutalitet.

Förvisso finns det i dag partier som påstår sig vilja sälja ut Vin & Sprit AB. Men de gör det av uppenbar åtrå efter pengar – priset ska vara högt. Och med den inställningen bör man undvika att måla in sig i det hörn där Romanus-Carlsson vill placera den svenska staten.

Erik Åsbrink (finansminister 1996–99), Kjell-Olof Feldt (finansminister 1982–90)

ARTIKELN HANDLAR OM