ÅSIKT

Den svenska polisen avslöjades i Göteborg

Foto: ANDERS DEROS
EU-TOPPMÖTET i Göteborg i juni 2001 och polisens agerande mot demonstranterna är fortfarande föremål för debatt. I går kritiserade regeringens kommitté polisens agerande. – Min bild av sanning och makt målades om, skriver Malin Berggren som själv i satt i Göteborgskommittén.
DEBATT

I går presenterade den så kallade Göteborgskommittén sina slutsatser av EU-toppmötet i Göteborg. Kritiska röster har menat att kommittén skulle sitta i knät på myndigheterna men den har i stället riktat skarp kritik mot de polisiära insatserna.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det var hårt att inse att det finns missförhållanden som de flesta inte ens känner till hos våra svenska myndigheter, skriver Malin Berggren, som satt i Göteborgskommittén, på Aftonbladet Debatt i dag.

Svaret på en central fråga skakade mig: Polisen skulle väl inte göra något mot människor som inte gjort något brottsligt?

Händelserna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 förändrade min bild av Sverige. Strax efter tillsatte regeringen Göteborgskommittén med uppdrag att kartlägga och analysera händelserna samt föreslå förändringar för att säkra mötes- och demonstrationsrätten i framtiden.

Jag har i mitt arbete som en av fyra ledamöter gjort en resa i ett annat Sverige än det jag kände tidigare. Länge navigerade jag mellan de konstruerade motpolerna demonstranter och polis. Jag ville förstå hur individer inom polisen och demonstranternas organisationer tänkt och agerat.

För mig betyder det dock inte att acceptera allas beteende. Genom intervjuer med cirka 200 personer, seminarier, möten, mängder av samtal, böcker, rapporter och filmer har vi gjort en kartläggning och analys.

Ofta har vi mött vad som verkar vara två helt olika världar med en avgrund emellan. Många är vittnesmålen där olika personer har uppfattat eller tolkat samma situation helt olika. Det hjälper inte att utifrån en egen bild demonisera andra grupper. Endast samtal och ett sökande förhållningssätt kan leda till den kunskap och förståelse som krävs för att komma vidare.

Något av det svåraste har varit att möta den vanmakt som händelserna i Göteborg lyft fram. Den har skrämt mig i form av ungdomars vrede över ett demokratiskt underskott. En kille sa: ”Vi uppfostras till att vara kritiska men makten bara flyr när vi faktiskt vill vara med och påverka.”

När jag har lyssnat på människor som har gett upp tron på samtal eller möjligheten att förändra har jag velat skaka om beslutsfattare i det här landet. Inser de vilken enorm förlust det är när en mängd människor upplever ett utanförskap?

Protesterna i Göteborg utgör inte enbart en ordningsfråga som är möjlig att hantera med polisiära insatser. De är i första hand politiska frågor som bara kan lösas inom de demokratiska strukturerna. När det politiska engagemanget och dess arena förändras krävs nya kanaler för dialog och påverkan.

Händelserna i Göteborg berörde folkhemssjälen. Vad protesterar medelklassungdomarna mot? De borde väl vara nöjda? Om inte så kränker det tron på det goda samhället där staten svarar mot våra behov. Deras protester blir inte bara ett hot mot makten utan människors världsbild rubbas också.

Svaret på en annan central fråga skakade om mig: Polisen skulle väl inte göra något mot människor om de inte gjort något brottsligt? Men tyvärr, min bild av sanning och makt målades om. Det var hårt att inse att det finns missförhållanden som de flesta inte ens känner till hos våra svenska myndigheter.

När vi studerade de våldsamma händelser som inträffade i Göteborg så blottlades allvarliga brister i det svenska polisväsendet.

Rikspolisstyrelsen tog inte sitt samordningsansvar. Den lät Polismyndigheten i Västra Götaland i stort sett på egen hand planera och förbereda en av de största och mest komplicerade polisinsatserna i Sverige. Polisens planering i Västra Götaland kom i gång sent, få ansvariga friställdes från ordinarie arbetsuppgifter och många poliser vittnar om en toppstyrd organisation. Brist på samordning från Rikspolisstyrelsens sida gjorde att poliser var illa utrustade och otillräckligt utbildade.

Vi är också kritiska till hur polisförstärkningarna hanterades, till exempel ville polisen i Göteborg på fredagsförmiddagen den 15 juni, samma dag som händelserna på Avenyn, skicka tillbaka 80 förstärkande poliser. Mot bakgrund av att torsdagens insats mot Hvitfeldtska gymnasiet krävt stora personalresurser och att fredagen hade en allvarlig hotbild förefaller hanteringen märklig.

De brister vi redovisar i vårt betänkande måste åtgärdas för att kunna säkra mötes- och demonstrationsfriheten. I Sverige har vi 21 alltmer självständiga polismyndigheter som delvis har olika språk, vidareutbildning och taktik. Vi anser att Rikspolisstyrelsen skall ansvara för samordning av planering och förberedelser av stora internationella evenemang.

Det behövs också en nationell modell för ingripande vid folkmassa som vi, i enlighet med det så kallade Taktik-projektet, anser ska vara icke-konfrontativ och de-eskalerande. Det kräver enhetlig utbildning som inkluderar samhällskunskap, kommunikation och konflikthantering.

Det är inte första gången som allvarliga brister inom polisen konstateras. Det skedde efter mordet på Olof Palme, spionen Stig Berglings flykt, dödskjutningarna vid Stureplan i Stockholm, Osmo Vallos död och polismorden i Malexander.

Vi konstaterar att många av de brister vi har uppmärksammat som rör polisens insatser också verkar finnas inom polisen som helhet. Det handlar inte om enskilda poliser som ofta kämpar för att göra sitt jobb utan om ett grundläggande strukturellt problem. Många av dem vi har talat med vittnar om detta och pekar på bristande samsyn, dåligt ledarskap samt bristfällig utbildning.

EU-toppmötet förändrade bilden av Sverige. Jag hoppas att händelserna i Göteborg kan leda till positiva förändringar. Det är nödvändigt eftersom det inte var en engångshändelse beroende på extrema omständigheter utan snarare symptom på grundläggande problem.

Förtroendeklyftan kan bara överbryggas genom dialog som omsätts i beslut. Det kräver nya demokratiska former för politiskt deltagande.

Jag hoppas i dag att vårt arbete i Göteborgskommittén kan bidra till förståelsen för att vi har problem i vårt land som måste erkännas av beslutsfattare och myndigheter. Om de brister vi lyfter fram inte snarast åtgärdas kan det innebära ett hot mot svensk demokrati.

Malin Berggren (29 före detta ordförande i Peace Quest och i LSU Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer. Jobbar i nätverket Jubel som arbetar för avskrivningen av tredje världens skulder.)

ARTIKELN HANDLAR OM