ÅSIKT

– Gör vårt arbetsliv barntillåtet, politiker

DEBATT

Antalet anmälningar från gravida som diskriminerats i arbetslivet har fördubblats på ett år.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Nu kräver jämställdehetsombudsmannen Claes Borgström och handelstjänstemannaförbundets (HTF) ordförande Holger Eriksson att politikerna och framförallt familjeminister Berit Andnor ser över regelverket.

– Föräldrar utsätts för orimlig press i arbetslivet, skriver de.

Foto: JONAS BILBERG
FICK SPARKEN Petra Ljung blev av med sin provanställning när hon berättade att hon var gravid. Petra anmälde arbetsgivaren för diskriminering men ord stod mot ord och arbetsgivaren ansågs inte behöva ange skäl till varför provanställningen upphört. Nu är Petra mammaledig med sonen Elliot 8 månader. Hon har hittat en ny, barnvänlig arbetsgivare.

Sverige har fått en ny minister, Berit Andnor, med samlat ansvar för barn- och familjepolitiken. Det tycker vi är utmärkt. En barn- och familjeminister behövs för att minska den orimliga press som föräldrar utsätts för i dagens arbetsliv. Det är en position som ger möjlighet att överblicka och makt att förändra en rad familjefientliga regler och rutiner. Ministern kan säkert också, med sin expertkunskap, påverka andra berörda departement så att de agerar i närliggande frågor.

Vi vill ge några exempel på besvärligheter som människor som söker vår hjälp har mött:

Sedan i somras riskerar arbetstagare, som använt sig av sin lagstadgade rätt att vara föräldralediga på deltid, att inte få ut hel ersättning från arbetslöshetskassan om de blir uppsagda. Detta som en konsekvens av två domar i regeringsrätten. Där slås fast att tid med arbete och föräldrapenning i samma månad inte längre är så kallad överhoppningsbar tid. Det innebär att den som tidigare arbetat heltid men som valt att arbeta halvtid och ta ut föräldrapenning för den andra halvan får sin a-kassa delvis beräknad efter detta deltidsarbete om hon eller han blir uppsagd och arbetslös. Konsekvensen blir förstås lägre ersättning.

Detta framstår som både märkligt och orättfärdigt. Den förkortade arbetstiden är ju ett tillfälligt arrangemang, ett erbjudande från välfärdsstaten, för att föräldrar ska kunna ta hand om sina små barn. Staten gör arbetstidsförkortningen möjlig genom att täcka upp en stor del av inkomstbortfallet med föräldrapenning. Då är det minst sagt stötande att erbjudandet, om oturen är framme, plötsligt förvandlas till en ekonomisk fälla.

Till råga på allt drabbar detta föräldralediga olika. Den som är föräldraledig på heltid får hoppa över sina månader och får hel a-kassa medan den som kombinerar arbete och föräldraledighet varje månad i värsta fall bara får halv a-kassa.

HTF har redan, efter att den nya regeln gällt i några månader, flera medlemmar/föräldrar som drabbats av detta. Det handlar om personer som valt deltid för att göra det möjligt att förena arbete med föräldraskap, för att få föräldrapen-ningen att räcka längre eller för att mamman och pappan i jämställdhetens namn vill ta ut lika stor andel av föräldraledigheten.

Regeringsrättens utslag sätter käppar i hjulet för ambitionerna att män och kvinnor ska dela mer lika på föräldraledigheten. Vi är övertygade om att jämställt föräldraskap är en nyckel till ett jämställt arbetsliv. Om kvinnor och män delar på föräldraledighet och vård av sjuka barn ses inte längre kvinnor som riskarbetskraft av arbetsgivarna. ”Problemet” delas med männen och är inte längre samma problem. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män skulle kunna minska. Skillnader i lön uppstår ofta när barnen kommer, kvinnan tar det största föräldraansvaret och mannen gör karriär. Några månader hemma med barnet är dessutom en utmärkt kompetensutveckling för både kvinnor och män, som arbetsgivarna har nytta av.

Föräldralediga kan råka ut för oförutsedda ekonomiska avbräck, även om de inte har oturen att bli uppsagda. När de lokala löneförhandlingarna på arbetsplatsen inte blir färdiga i tid till avtalsperiodens utgång brukar en retroaktiv löneökning för mellantiden ingå i överenskommelsen mellan parterna. Den som är föräldraledig går miste om dessa pengar, helt eller delvis, i förhållande till föräldraledighetens omfattning. Det beror på att försäkringskassan inte betalar ut retroaktiv ersättning från föräldraförsäkringen. Ibland kan de retroaktiva summorna vara stora och skulle utgöra ett välkommet tillskott till en ansträngd familjekassa.

Men det kanske allvarligaste problemet uppstår när arbetsgivare säger upp föräldralediga under föräldraledigheten och låter föräldraförsäkringen stå för kostnaderna i form av uppsägningslön. Det är möjligt enligt dagens regler. I praktiken blir det ekonomiskt fördelaktigt för arbetsgivaren att säga upp en föräldraledig jämfört med någon annan. Denna orimlighet – att staten ska stå för arbetsgivarnas uppsägningslön – har HTF länge pekat på. Arbetslivsinstitutet har glädjande nog lämnat ett förslag till näringsdepartementet som innebär att uppsägningstiden för en föräldraledig inte ska börja löpa förrän den föräldralediga är tillbaka i arbete. Vi ser fram emot ett regeringsförslag i frågan snarast.

Vi är också angelägna om snabba förslag från regeringens sida som gör klart för arbetsgivare som säger upp gravida och föräldralediga att handlandet inte bara strider mot etik och moral utan att det i många fall också är ett brott mot jämställdhetslagens diskrimineringsförbud.

Under de senaste ett och ett halvt åren har HTF förhandlat för ca 200 kvinnor som blivit uppsagda under graviditet eller föräldraledighet. På de flesta arbetsplatserna blev ingen annan uppsagd, utan den angivna arbetsbristen berörde bara den föräldralediga/gravida. Det är djupt kränkande för kvinnorna och ett allvarligt misslyckande för samhället att detta förekommer.

Jämställdhetsombudsmannen har under samma tidsperiod fått in nästan 50 anmälningar om diskriminering i samband med graviditet eller föräldraskap. Det ojämförligt största antalet, 32 stycken, kommer från kvinnor som redan under graviditeten blivit missgynnade av sina arbetsgivare. De har blivit bortgallrade efter anställningsintervjuer med frågor om planer att skaffa barn. De har fått lämna, ibland avbryta, en provanställning eller inte fått en tidigare självklar förlängning av ett vikariat. De har blivit omplacerade till mindre kvalificerade arbetsuppgifter, förbigångna vid befordran eller vid kompetensutveckling. Förväntade lönehöjningar har uteblivit. I värsta fall har de sagts upp på grund av arbetsbrist.

Ökningen av anmälningar från gravida var så kraftig att Jämo den 8 mars 2002 inledde en nio månader lång informationskampanj – barn OCH jobb: nio månader – för att upplysa arbetsgivare, fack och allmänheten om att det är diskriminering enligt jämställdhetslagen och en kränkning av mänskliga rättigheter att missgynna gravida i arbetslivet. Tanken var att därefter starta en ny kampanj mot diskriminering som har samband med föräldraskap.

Gensvaret från gravida kvinnor har blivit stort – antalet ”graviditetsanmälningar” har fördubblats 2002 jämfört med året innan (24 mot 12). Kontakterna med dessa kvinnor har också visat hur hårt denna form av diskriminering slår. Därför har Jämo beslutat att arbeta mot både graviditets- och föräldraskapsdiskriminering parallellt under 2003.

HTF och JämO uppmanar inför det nya året politikerna, med Berit Andnor i spetsen, att snabbt se över regelverket så att samhällets visioner om ett barntillåtet arbetsliv blir verklighet. Barnafödandet visar uppgående tendenser igen efter år av rekordlåga födelsesiffror. Gör inte föräldrarna till de 95 800 barn som fötts 2002 besvikna!

Claes Borgström (Jämställdhetsombudsmannen), Holger Eriksson (Förbundsordförande handelstjänstemannaförbundet HTF)

ARTIKELN HANDLAR OM