ÅSIKT

Anpassa arbetsplatserna, arbetslivsministern

DEBATT

I dag sågar LO regeringens och arbetslivsminister Hans Karlssons åtgärdspaket för att komma till rätta med de skenande sjukskrivningstalen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

– Ni har fel fokus, skriver LO:s andre vice ordförande Ulla Lindqvist.

Ulla Lindqvist.

När arbetslivsministern Hans Karlsson tillträdde var vi många som välkomnade uttalandet ”vi ska inte göra folk fattigare, vi ska göra folk friska”. Dessvärre saknar hans första initiativ de viktigaste åtgärderna för att förbättra hälsan i arbetslivet. Att kritiken har varit samstämmig och kraftig från de fackliga organisationerna är därför inte förvånande.

Regeringens förslag tar i allt väsentligt sikte på individen. Det är fel fokus då problemen i första hand är strukturella. Roten till ohälsan är dålig arbetsmiljö och nyckeln till lösningen är att förbättra situationen på Sveriges arbetsplatser.

Visst finns det delar i förslagen som är bra. Att läkarna ska utgå från människors arbetsförmåga i stället för arbetsoförmåga är ett viktigt perspektivskifte. Men det är tydligt att regeringen har haft för bråttom.

Förslagen presenterades innan arbetsmarknadens parter hunnit lämna sina slutliga synpunkter på handlingsprogrammet som arbetats fram ur trepartssamtalen. Jag förstår behovet av ett högt tempo, men ska åtgärderna lyckas måste arbetsmarknadens parter bli dess bärare.

Det sägs alltför ofta att ohälsoproblemen är kraftigt koncentrerade till kommuner och landsting. Det stämmer inte. LO:s rapport ”Ohälsans trappa” visar att det är små skillnader i ohälsa mellan arbetare i privat service och offentlig service.

Däremot framgår det tydligt att ohälsan är klass- och könsrelaterad. Undersköterskan, städaren eller kassörskan har fem gånger större risk att drabbas av värk i nacke, axlar eller rygg än civilekonomen eller juristen. Förslaget att förlänga just de offentliga arbetsgivarnas sjukpenningansvar blir därför obegripligt.

Under det år som trepartssamtalen har pågått har LO haft följande utgångspunkt:

Friska människor förutsätter en sund arbetsmiljö. I en sund arbetsmiljö har man som anställd inflytande över hur man utför sitt arbete. Man har också ett omfattande arbetsinnehåll för att undvika monotoni och antalet anställda är anpassat för att man inte ska behöva arbeta under stress.

Det är min bestämda uppfattning att alla har att vinna på att skapa bättre arbetsförhållanden. Men för att inte enskilda företag med ett kortsiktigt och cyniskt tänkande ska kunna sälja sina varor och tjänster billigare, genom att strunta i arbetsmiljön och sedan låta enskilda anställda liksom stat, kommuner och landsting betala priset för detta, har vi föreslagit följande.

Förtydliga arbetsmiljölagen via föreskrifter, så att det blir möjligt att vidta åtgärder om bemanningen på ett företag är så låg att den innebär en dålig arbetsmiljö. Vi vill också att man undersöker om de EU-medel som finns inom det så kallade mål 3 kan användas för att stimulera arbetsgivarna att skriva lokala avtal med facket om förändringar i arbetsorganisationen.

Låt alla anställda få rätt till företagshälsovård. Företagshälsovården ska kunna fungera som en expertfunktion och hjälpa till i det förebyggande arbetsmiljöarbetet liksom i arbetet med att rehabilitera sjukskrivna.

Vi vill också att det införs en rehabiliteringsförsäkring som garanterar individen en tidig rehabilitering. Denna ska också kunna ge arbetsgivarna bidrag för att vidta arbetsmiljöförbättrande åtgärder utöver det de är skyldiga till.

Vi behöver alla bli mer uppmärksammade på dåliga arbetsmiljöer. Det ökade antalet långtidssjukskrivna visar att vi som arbetstagare tolererar alltför mycket alltför länge. För att tidigt se vilka arbetsmiljöer som är skadliga måste fler människor än i dag kunna känna till riskerna i arbetsmiljön.

Vi vill därför att regeringen satsar pengar som ger chefer och skyddsombud goda kunskaper om arbetsmiljöfrågor.

Slutligen har vi också föreslagit att det införs ekonomiska drivkrafter som gör det lönsamt för arbetsgivarna att vidta åtgärder som förbättrar arbetsmiljön.

Regeringen har bråttom att spara in de fem miljarder som redan intecknats. Mer bråttom borde det vara att ge de långtidssjukskrivna en möjlighet till verklig rehabilitering och allra mest bråttom bör det vara att göra något åt de sjuka arbetsplatserna. Arbetsplatserna måste vara anpassade efter de anställda. Inte tvärtom!

Ulla Lindqvist (LO:s andre vice ordförande)

ARTIKELN HANDLAR OM