ÅSIKT

Turkiets kvinnor leder kampen mot kriget

Journalisten och aktivisten Nadire Mater skriver på debatt

DEBATT

Helt plötsligt har Turkiet hamnat i rampljuset på den politiska världs- arenan. USA vill öppna upp för en front i norr mot Irak – Turkiet säger varsågod, Tyskland, Frankrike och Belgien sätter sig emot.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I Turkiet växer nu det folkliga motståndet mot ett krig i Irak. Och det är kvinnorna som organiserar detta motstånd.

I dag skriver journalisten och aktivisten Nadire Mater om varför fler och fler turkar sätter sig på tvären i Nato-landet.

Förra torsdagen röstade 308 turkiska parlamentsledamöter ja till en “modernisering av turkiska flygplatser, baser och hamnar”. Detta som en förberedelse för ett amerikanskt anfall mot Irak. 193 ledamöter röstade nej. Tiotusentals turkiska medborgare hade skickat “rösta nej i mitt namn”-meddelanden via SMS, e-mail, och fax till sina ledamöter. Greenpeaceaktivister hade hängt ett 240 kvadratmeter stort plakat med texten “Nej till krig” över fasaden på Atatürks kulturcenter vid Turkiets största torg.

De dagliga protesterna fortsätter över hela landet. Advokater, läkare, ingenjörer, akademiker, hantverkare, människorättsaktivister, fackföreningar har gått samman i paraplyorganisationen “Samverkan för ett nej till krig mot Irak”. 162 icke-regeringsstödda (NGO) organisationer ägnar sig åt att skriva pressmeddelanden, samla in namnunderskrifter och demonstrationer.

Antalet människor ute på gatorna som bär “Nej till krig mot Irak”-knappen ökar hela tiden, affärerna anpassar sina annonser till den folkliga anti-krigsrörelsen. Till och med frisörerna har hittat ett sätt att protestera mot kriget, i vissa städer vägrar man att klippa kunderna i “amerikansk arméstil”.

Kvinnor spelar en avgörande roll i organiserandet och expanderandet av anti-krigskampanjen över landet. “Nej till krig mot Irak”-knappen utformades och producerades av en kvinnoorganisation och den bärs nu av tiotusentals människor i nästan alla turkiska städer.

Vid varje demonstration talar kvinnor från alla sektorer – lärare, skådespelare, jurister, akademiker och journalister. Varje dag ser vi nya kvinnliga initiativ för att föra fram fredsbudskapet genom alla offentliga kanaler.

Landets aktivister ökar sina ansträngningar att få den internationella fredsrörelsen att fokusera på Turkiet. Klockan åtta på kvällen, turkisk tid, den femtonde februari kommer krigsmotståndarna i Turkiet att blinka med lamporna i sina hem för att varna för kriget, och man uppmanar folk i hela världen att göra samma sak.

De amerikanska attackerna kommer att inledas i slutet av februari eller början av mars, enligt Turkiets premiärminister. Media förbereder oss psykologiskt för krig, men enligt en färsk opinionsundersökning är 94 procent av de turkiska medborgarna motståndare till kriget.

Och kampanjen för fred fortsätter. Sedan i höstas har Ankara varit ett populärt resmål för amerikanska politiker, diplomater och företrädare för Pentagon. Den sista tiden har beslutsfattarna i Ankara fått känna på ett annat sorts påtryckningar: utvalda grupper av fredsaktivister från USA, Storbritannien, Israel, Jugoslavien, Grekland, Sverige, Italien och Tyskland anslöt sig till “The Assembly of the Hundreds” i Istanbul, lördagen den 25 januari.

2 000 personer samlades, däribland 100 representanter från tjugo olika yrkeskategorier (akademiker, författare, arbetare, hantverkare, advokater, läkare, förläggare och översättare, film- och teaterskådespelare, affärsfolk och arbetslösa).

Ryan Amundson från USA, som förlorat en bror i attackerna den 11 september, uppmanade den turkiska regeringen att motsätta sig USA:s krav, inte enbart för turkarnas och irakiernas skull utan också för amerikanernas skull.

– Jag vet vad det innebär när ett föremål rasar ner från himlen och dödar en älskad familjemedlem. Jag vill inte att någon annan ska behöva uppleva det, sade han.

En annan amerikansk medborgare, professor Norman Finkelstein varnade för att ett krig mot Irak kan bli gnistan som sätter fyr på Mellanöstern.

– Turkiets beslut de närmaste veckorna kommer att bli historiska, de kan dra in hela regionen i ett katastrofalt krig, eller så kan de bli en vändpunkt som för oss in på en väg där vi använder icke-våldsmetoder för att lösa världsproblem, sade Finkelstein.

Sedan december, när den första stora antikrigs-demonstrationen hölls i Istanbul, har krigsmotståndet fått en mer folklig karaktär. Den första december samlades tiotusentals människor ur alla de schatteringar som syns i samhällsdebatten, från fackföreningar till gayorganisationer, från islamister till anarkister, och från miljökämpar till medlemmar av kurdiska intresseföreningar.

Ledaren för det enda oppositionspartiet i parlamentet, det socialdemokratiska CHP, kritiserade regeringens beslut. Ändå uppmanade oppositionsledaren Baykal sina ledamöter att rösta ja till en eventuell turkisk militär intervention i norra Irak, i syfte att “säkra turkiska intressen”!

– Jag är trött på att lyssna på ursäkterna från folk som alltid är för upptagna, som inte har tid att göra något för att förhindra USA:s attack, säger en vän.

– De inser inte att om det blir krig kommer det som de nu är så upptagna med inte längre att existera.

Hans resonemang verkar ganska trovärdigt: våra prioriteringar kommer sannolikt att förändras om kriget blir verklighet. De turkiska fotbollsmyndigheterna överväger redan att ställa in planerade matcher i de östra och sydöstra delarna av landet.

Den turkiska regeringens beslut att ställa sig på USA:s sida verkar ha glatt Bushs regering. Belöningen är ett ökat ekonomiskt stöd som ska täcka Turkiets förluster i ett krig.

Om vi för en stund bortser från kostnaderna för de enorma materiella förlusterna: Hur kan man ge materiell kompensation för mänskliga liv? Vem ska kompensera för förlusterna av tusentals irakiska liv, och med vad?

Men jag är fortfarande hoppfull. Precis som alla andra krigsmotståndare säger jag: Sspelet är inte alls slut.” Jag har personligen skickat brev till 45 av de 550 ledamöterna i parlamentet, inklusive premiärministern.

Det regerande AKP:s (rättvise- och utvecklingspartiet) administratörer klagar över att deras faxar och telefonlinjer är blockerade. Jag är stolt över att vara en av dem som orsakat dessa problem. Tiden för att stoppa attacken är knapp, men vi är inte pessimistiska när vi nu samlar oss till en ny demonstration den 15 februari. Vi ansluter oss till den proteströrelse som enar människor från hela världen.

Nadire Mater

Journalist med förflutet som socialarbetare, driver just nu ett medieprojekt för att samla upp nyheter från mindre städer i Turkiet och förmedla till traditionella medier.

Skrev ”Mehmeds bok” som bygger på

intervjuer med soldater som gjorde sin

militärtjänst i sydöstra Turkiet 1984-1998 då konflikten mellan turkiska säkerhets-

styrkor och kurdisk gerilla var som starkast.

Boken kommer snart på engelska

Översättning: Henrik Karlsson

ARTIKELN HANDLAR OM