ÅSIKT

Stripporna har rätt till ett fack

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Aftonbladet Debatt 19 februari.

Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen.” Så står det i artikel 23 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Grunden till artikel 23 är att skydda arbetare från ogina arbetsgivare. Ingen tänkte sig nog att de skulle behöva motsvarande skydd mot fackförbund som inte vill ha dem. Och det var just det som var min poäng i den artikel som har rönt sådan facklig upprördhet. Denna poäng har inte någon av replikörerna med ett ord berört: En strippa är inte välkommen i facket även om hon (eller han, föreställer jag mig) har ett anställningsavtal. Facken tar sig rätten att sålla bland arbetarna på den lagliga arbetsmarknaden, samma fackförbund som kallar min människosyn för skrämmande.

Att vägra strippor medlemskap är diskriminering, med branschtillhörighet som grund. Förbunden verkar oförmögna att inse detta i sin välmenta ängslan att framstå som könspolitiskt medvetna.

Att facken har svårt att förstå visas av deras benägenhet att prata om striptease och prostitution i samma andetag. De kliver från striptease till prostitution, narkotikamissbruk och människohandel som om inga relevanta distinktioner fanns att göra. Syndikalisterna buntar ihop prostituerade, strippor och uthyrare av videofilm som ”sexarbetare” och vill utestänga dem alla. LO, Kommunal, SSR och SKTF pratar om könsköpslagen och förövare som ska straffas. Om jag vore en skattebetalande strippa hade jag känt mig djupt kränkt av att veta att jag i fackets ögon lika gärna kunnat vara en tjackhora. I anställningsrelationen mellan en strippa och en klubbägare finns ingen förövare att straffa. Däremot finns där en arbetstagare, med facklig hjälp som mänsklig rättighet. Den enda slutsats man kan dra är att strippor ses som mindre skyddsvärda än andra anställda. Svenska fackförbund koncentrerar sig i stället på att avskaffa striptease. Lycka till!

Facket har en skyldighet att företräda alla med en laglig anställning. Det utesluter prostituerade eftersom en prostituerads ”arbetsgivare” gör sig skyldig till koppleri.

Men en stripklubbsägare som inte bedriver koppleri och inte har svart arbetskraft är helt enkelt en arbetsgivare, vad facken än tycker om dennes personliga vandel.

Till skillnad från vad Handels tror likställer jag inte samhällets svaga och arbetsmarknadens svaga.

Däremot sätter jag likhetstecken mellan arbetsmarknadens svaga och den grupp som det är fackets största ansvar att företräda. Det är beklagligt att de inte inser det själva.

Lena Halldenius (Fil dr i praktisk filosofi Lunds och Uppsala universitet)