ÅSIKT

Varför löser inte polisen brott mot homosexuella?

DEBATT

Av 130 attentat mot RFSL och vänsterpartiet, ledde bara ett till åtal. Brandbomber, skadegörelse och hot hör till vardagen. Nu kräver RFSL att

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

rättsväsendet tar sitt ansvar.

– Det här är inte rimligt, skriver Sören Andersson, RFSL:s förbundsordförande på

Aftonbladet Debatt.

Foto: MIKAEL JOHANSSON
UTAN LOKAL Vid ett attentat mot RFSL:s lokal i Kalmar brändes samlingslokalen ned. Nu får RFSL inte längre hyra någon lokal.

Nu i veckan redovisade Aftonbladet siffror om våld riktat mot RFSL och mot vänsterpartiet. Våldsbrott och skadegörelse som ständigt återkommer och som varken polis och resten av rättsväsendet klarar av att reda ut.

För RFSL är det här inte något nytt fenomen. Våra lokaler har alltid varit utsatta för skadegörelse, och dom som företräder organisationen räknar med att få anonyma brev, telefonsamtal och mail där hot förekommer.

För enskilda homosexuella, bisexuella och transpersoner händer det allt som oftast att man blir utsatt för diskriminering i vardagen, för många går föraktet så långt att det leder till misshandel till och med till döds. Andra hamnar på sjukhus under lång tid och har sedan men för livet.

När Eva Tiby, Stockholms universitet, presenterade sin avhandling Om brott mot homosexuella (1999) kom det tydligt fram att homosexuella, bisexuella och transpersoner är utsatta. Och att utsattheten är stor.

Mot bakgrund av Tibys resultat har man från politiskt håll arbetat med former för förändringar på riksplanet. Men resultatet har varit magert.

I den artikel som presenterades i Aftonbladet ser vi lätt att de förändringar som är genomförda har en tydlig anstrykning av kosmetik och mest liknar politiskt korrekta pappersprodukter.

Polisen klarar inte av att reda ut brott som grundar sig i homofobi. Det vore en sak om det handlade om ett brott eller ett fåtal som rättsväsendet inte klarar av att reda ut.

Men faktum är att huvuddelen av de brott som begås mot homosexuella, bisexuella och transpersoner inte leder till åtal.

Var ligger då problemet? Kan det vara så att vi har en poliskår som genomgående inte klarar av sitt arbete, eller är det så att man inom poliskåren, trots politiska påtryckningar anser att en bög eller en flata inte är lika mycket värd som en heterosexuell man eller kvinna?

Idag är det cirka 30 procent av alla som utsätts för homofobiska brott som gör en anmälan.

Att andelen anmälda brott är så liten i relation till de faktiska brotten är inte konstigt med tanke på att rättsväsendet på ett tydligt sätt visar att de inte tar brotten på allvar.

Oaktat grunden för rättsväsendets misslyckande kan vi bara konstatera att brott mot homosexuella, bisexuella och transpersoner är brott som är lågt prioriterade. Det går inte att säga annat när man håller i facit.

Också politiker brister i sitt ansvar. Ett tydligt exempel på hur lokala politiker brister i sitt ansvar är situationen i Kalmar.

RFSL skaffade för ett par år sedan en föreningslokal. Lokalen blev snabbt en mötesplats för homosexuella, bisexuella och transpersoner inte bara från Kalmar utan även i från hela regionen.

Efter en tid blev lokalen utsatt för mordbrand och brann ner.

Som i så många andra fall när brotten har berört homosexuella, bisexuella och transpersoner "klarade" polisen inte av att utreda fallet.

Nu säger sig polisen ha ringat in personer från den vita maktsfären. Dock kan de enligt tidigare artiklar inte binda dem vid de brott som har begåtts i bland annat Helsingborg.

Som en konsekvens av att homosexuella, bisexuella och transpersoner är en utsatt grupp nekas nu RFSL i Kalmar att få hyra lokaler i staden.

Hyresvärdarna vet att människor som kommer till RFSL är en utsatt grupp, de vet också att polisen inte klarar av att reda ut brott med homofobisk karaktär.

Således vägrar man att hyra ut åt avdelningen. Och de lokala politikerna väljer att inte agera.

För att komma tillrätta med problemet krävs det handling, det handlar om tydlighet från politiker, på såväl lokal som nationell nivå. Politiker måste också ställa krav på återrapportering. Det är tydligt att det inte räcker med direktiv.

Grunden för ett demokratiskt rättssamhälle är att alla människor har lika värde.

Genom sitt agerande har rättsväsendet visat på att så inte är fallet. Det här är inte rimligt. Samtidigt som det faktiskt är ett hot mot demokratin att enskilda individer och olika organisationer inte skall kunna lyfta olika frågor utan en rädsla för hot om våld och skadegörelse och vetskapen om att rättsväsendet inte tar frågan på allvar.

Vi kräver helt enkelt att rättsväsendet verkligen fullföljer de direktiv man har fått, att rättsväsendet tar brotten som riktar sig mot homosexuella, bisexuella och transpersoner på allvar.

Sören Andersson (Förbundsordförande i RFSL)