ÅSIKT

Laglöst Afghanistan farlig förebild för Irak

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Strider pågår fortfarande i Afghanistan, civila offer skördas alltjämt och krigsherrarna har åter tagit makten i delar

av landet. Samtidigt hävder flera FNanställda, diplomater och även USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld att den senaste tidens utveckling i Afghanistan är en succé. Hur våldtäkter, mord och ett kollapsat rättssystem kan kallas för en succé är en gåta. Situationen för den enskilda afghanen är allt annat än en framgångshistoria. Nu när Irak ska återuppbyggas får inte Afghanistan stå som förebild.

Även om skillnaderna mellan Afghanistan

och Irak är stora, så finns det vissa likheter. Befolkningen i de båda länderna

har i decennier levt under oerhört svåra förhållanden och utsatts för grova människorättskränkningar.

Karaktäristiskt för sådana länder är att rättssystemet kräver grundläggande reformer för att den enskilde individens säkerhet och rättigheter ska kunna garanteras. Detta kräver oberoende utredningar, långsiktigt planerande och engagemang.

Trots en del framsteg efter talibanernas

fall i slutet av 2001 är situationen i Afghanistan fortfarande en katastrof. Landetsmyndigheter, FN och utländska regeringar som lovat att hjälpa till i återuppbyggnadsarbetet har misslyckats med att säkra skyddet för den enskilde individen. Under en utredningsresa i Afghanistan under april månad i år möttes jag och mina kollegor av rapporter om utbrett våld, tvångsrekrytering av unga män, trakasserier och diskriminering. Kvinnors rättigheter har åter kvävts på flera håll. Familjer har splittrats och många personer är försvunna.

Internflyktingar och återvändande flyktingar lever ofta under svåra förhållanden.

Några som återvänt har lyckats börja bygga upp ett liv men många är fast i lägren och kan inte eller vågar inte återvända. I en by i norra Afghanistan träffade vi uzbekiska familjer som återvänt

efter att ha flytt undan talibanerna som dödat barn, kvinnor och män i deras familjer.

När de återvände upptäckte de att talibanerna som tillhörde den turkmenska minoriteten fanns kvar men att de nu bytt sida. De är fortfarande beväpnade och vägrar låta uzbekerna odla sin mark. Konflikten har trappats upp och nyligen skottskadades en man av de

väpnade männen. När byborna skulle köra mannen till sjukhuset besköts även de. Deras situation är inte unik. Byborna

har nu vänt sig till myndigheterna i Kabul

för att få hjälp, men chanserna att få stöd

är små. Problemet är att president Karzai

inte har kontroll över landet. De gamla

krigsherrarna, ökända för sin brutalitet,

har åter tagit makten i olika regioner.

USA och dess allierade gjorde ett allvarligt misstag när de inte avväpnade dem utan istället samarbetade med flera, däribland general Rashid Dostum som regerar över området kring Shiberghan och som har många liv på sitt samvete.

Polisstyrkan, fängelsesystemet och domstolsväsendet har kollapsat. Det

finns upp till 50 000 poliser i landet men

de fungerar inte som en enad civil polisstyrka.

Många av dem var tidigare mujahedinkrigare och har ingen professionell polisutbildning utan deras lojalitet finns hos de lokala krigsherrarna. Flera har levt hela sina liv som mujahedin och är vana att agera fritt utan att behöva ställas till svars för sina handlingar.

Att få rättssystemet på fötter är en förutsättning för att den enskilde ska kunna känna sig trygg och förövare ställas inför rätta. Det är en förutsättning för en stabil och varaktig utveckling i Afghanistan.

Det säger sig självt att de uzbekiska byborna inte kommer att känna sig trygga

förrän de väpnade männen ställs inför

rätta. Dessvärre genomsyras Afghanistans regering och myndigheter

av personer som gjort sig skyldiga till grova människorättsbrott. Omvärlden får inte blunda för situationen och vända bort

blicken från Afghanistan. Behovet av stöd i form av expertis, bistånd, pengar med mera är akut. Krigsherrarna måste avväpnas och förövare ställas inför rätta, bevismaterial säkras

och vittnen ges skydd. Så sker

inte idag. Den fruktansvärda händelsen i

Dasht -i-Lailli -öknen där män kvävdes

till döds i containrar är ett tragiskt exempel.

Vittnen är livrädda för att tala. De vet att det inte finns något skydd och de vet vad krigsherrarna är kapabla att göra. Att information och fakta om övergrepp och vad som hänt offren läggs på bordet är nödvändigt för att försoning ska kunna ske.

Det är mycket oroande att USA nyligen motarbetade en resolution om Afghanistan som lades fram inför FN:s människorättskommission i Genève. Den krävde att gamla människorättsbrott skulle utredas samt kritiserade den nuvarande människorättssituationen i landet. Det är också alarmerande att EU i veckan presenterade en plan för återsändandet av afghanska flyktingar vilken öppnar upp för att tvinga människor tillbaka – trots att det är uppenbart att ett varaktigt skydd inte kan garanteras i hemlandet. Storbritannien har redan avvisat asylsökande och skickat tillbaka dem till en mycket oviss framtid.

Samma misstag får inte upprepas i Irak. Amnesty har uppmanat FN att omedelbart tillsätta en kommission bestående av människorättsexperter inklusive irakier, som ska utreda situationen i Irak och rekommendera hur rättssystemet på

bästa sätt bör reformeras. Före detta förbrytare får inte sättas i ledande positioner som i Afghanistan.

Det är ett hån mot offren och deras anhöriga och ger allvarliga signaler. Koalitionen har ett stort ansvar för att säkra bevismaterial så att sanningen

om vad som hänt kommer fram och befolkningen äntligen får upprättelse och

kan gå vidare med sina liv.

Att många i omvärlden nu väljer att skönmåla situationen i Afghanistan är oroande.

Risken är stor att samma sak händer i Irak.

Förbrytare och krigsherrar styr i det land som "befriades" med USA_bomber för snart två år sedan. En succé, menar Vita huset. Men Carl Söderbergh, svenska Amnestys ordförande, som nyligen reste runt i Afghanistan, beskriver läget som en katastrof och finner det alarmerande att EU redan har börjat skicka tillbaka afghanska flyktingar.

Carl Söderbergh , generalsekreterare för svenska sektionen av Amnesty International

ARTIKELN HANDLAR OM