ÅSIKT

Aningslöst, Kadhammar

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Aftonbladet i går.

Enligt Peter Kadhammar är jag en ”historieförfalskare” eftersom jag citerat honom fel i en artikel om hur misshagliga historiska personer – kejsar Nero, Adolf Hitler, Saddam Hussein och hans söner med flera – alltid framställs som sexuella galningar.

Men jag citerade inte Peter Kadhammar över huvudtaget; hans artikel gick mig spårlöst förbi. Jag nämner inte ens hans namn. Jag tog fram essensen av en massa rykten och skildringar som surrade runt överallt de där krigsdagarna (Sunday Telegraph, Daily News, Aftonbladet, Expressen med flera). Mitt syfte var inte att brännmärka någon särskild journalist och jag var inte heller – vilket framgår tydligt av min artikel – ute efter att avgöra vad som är sant eller falskt i vissa påståenden.

Min poäng är att det finns en mottaglighet för den här sortens nyheter och att det följer ett väl beprövat mönster. I stället för att analysera och problematisera, målas en världsbild upp bestående av ont och gott, där de onda demoniseras enligt konstens alla regler; det räcker inte med att vara massmördare, man måste vara sexgalen också. I det här fallet rättfärdigas ett orättfärdigt krig genom att man rotar en diktator och hans söner i skrevet.

Men oavsett om Kadhammar blir rättciterad eller ej när han gör rubriker om dekadens och snusk i Bagdads palats, deltar han med sina skriverier i en propaganda som förenklar kriget. (Nu har jag läst hans artikel och den tillhör faktiskt de grövre i genren: den handlar bland annat om hur Uday plockar upp flickor på gatan och våldtar dem för att sedan skräckslagen hiv-testa sig.)

Det är förmodligen insikten om sin egen aningslösa roll i propagandakriget som får Kadhammar att blåsa i mistluren, kanske just för att han trots allt tillhör de journalister som inte vill legitimera kriget.

Peter Kadhammar ifrågasätter om jag överhuvudtaget kan läsa och låter mig personifiera påståendet att ”forskningen är i kris”. Det är lätt att raljera över akademiker. Det är inte särskilt svårt att raljera över krigsjournalister heller, men jag väljer av artighet att låta bli.

Åsa Linderborg (doktor i historia)