ÅSIKT

SVT bryter mot tobakslagen

DEBATT

Rökning dödar. Trots det fortsätter vi att blossa – inte minst på scenen och bioduken.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dag är det WHO:s tobaksfria dag. Men på tv kan man fortfarande se skådespelare blåsa rök i ansiktet på barn.

På vilken annan arbetsplats skulle det gå för sig?

– Varför ingriper inte de ansvariga myndigheterna? frågar sig tre medlammar i antirökorganisationen Visir.

Foto: SVT /KNUT KOIVISTO
OLAGLIG RÖKNING? I tv-serien ”Bella bland kryddor och kriminella” röktes det en hel del. Här blossar Christer Henriksson på en cigarr bredvid Claire Wikholm. Detta borde inte få förekomma, anser artikelförfattarna.

Under de senaste decennierna har vi efter hand fått ett allt mer rökfritt samhälle. Just nu är det rökning på restauranger som är föremål för diskussion och beslut. Folkhälsoinstitutet har funnit att det är svårt att komma fram på frivilliglinjen och föreslår lagstiftning.

Tanken är att det ska finnas tillgång till rökrum, men servering av mat och dryck skall vara i en rökfri lokal. Det är nog bra. Därmed skonar man personalens arbetsmiljö från den ganska otäcka blandning av giftiga kemikalier som tobaksrök utgör. I Norge har man redan beslutat om rökfria restauranger. När gör Sverige slag i saken?

Om restaurangerna åtgärdas så har man kommit långt på vägen till en hälsosam och rökfri miljö. Den som var med på 1960-talet minns hur man rökte ohämmat på varje arbetsplats och i de flesta allmänna lokaler. I filmens värld rökte man ständigt, och Humphrey Bogart gjorde en skön konst av att hantera cigaretter.

I början av 1970-talet började Socialstyrelsen tillsammans med tobaksbranschen annonsera om ”rökdemokrati”, att rökare skulle visa hänsyn och ta rökpauser. De borde inte röka i bilen, under sammanträdet etc utan ta paus och gärna gå ut och röka. Annonserna visade ofta en rökare utanför en bil.

Sveriges Television, detta statliga företag som borde vara ett mönster av laglydighet, bryter ofta mot tobakslagen.

Vid den tiden hade de som inte rökte börjat ställa krav. Det var då som Riksförbundet Visir (Vi som inte röker) bildades för att driva kraven på rökfri miljö. Men många andra bidrog, och Socialstyrelsen byggde ut sin byrå för hälsoupplysning.

Myndigheternas åtgärder hade också betydelse. Det kom vetenskapligt material som tydde på att passiv rökning innebar cancerrisk även för den som inte rökte själv. Det innebar att Arbetarskyddsstyrelsen måste ändra sin tidigare inställning att rökning på arbetsplatser inte var en arbetsmiljöfråga.

Det gjorde man också. Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen utarbetade tillsammans regler om rökning i gemensamma lokaler och på arbetsplatser. Det var 1983, och de innebar ett stort steg framåt för en rökfri miljö för alla som ville ha det. I takt med ökad medvetenhet om riskerna och obehagen med tobaksrök så blev det allt fler rökare som också ville ha rökfri miljö.

Dessa regler gjorde stor nytta, trots att de bara var rekommendationer. 1993 ersattes de av tobakslagen, som har en bindande status. Det blev arbetsgivarens skyldighet att hålla med rökfri miljö i arbetslokaler.

Restaurangerna blev undantagna från detta krav, men nu kan vi se ljuset i tunneln framför oss.

Även restaurangpersonalen kan få rätt till rökfri miljö inom en någorlunda rimlig framtid. Är därmed alla luckor tätade? Nej, det finns en typ av arbetsplatser där man systematiskt bryter mot lagen och där myndigheterna tydligen inte utövar någon tillsyn.

Det är teatrar och lokaler för inspelning av film och tv-program. Sveriges Television, detta statliga företag som borde vara ett mönster av laglydighet, bryter ofta mot tobakslagen. Det kan varje tv-tittare se.

Nu säger man förstås att konstens frihet går före lagen. Var står det? kan en laglydig byråkrat undra. Nej, det står ingenstans. Man tar lagen i egna händer.

Regissören är arbetsledare och alltså arbetsgivarens representant. När han beordrar t ex Claire Wikholm i ”Bella bland kryddor och kriminella” att tända en cigarett och blåsa rök på barnet hon talar med, som var fallet i ett av avsnitten, så bryter han mot tobakslagen. Barnet har rätt till rökfri miljö – liksom all tv-personal som är närvarande.

Arbetsgivaren är ansvarig för detta lagbrott. Det är skandalöst att misshandla ett barn på detta sätt. Varför ingriper inte de ansvariga myndigheterna?

Skådespelarnas fackliga organ, Teaterförbundet, borde ingripa om man skulle tänka på sina medlemmars hälsa. Men man upplever nog att man sitter på två stolar. De skådespelare som är rökare har inget emot att röka på scen eller vid film- och tv-inspelning, för de får gratiscigaretter då, kanske ganska rikligt. Teaterförbundet har i ett brev medgivit att det förekommer ”morotscigaretter”, alltså någon form av stimulans för att uppmuntra rökandet på scenen.

Inom filmen, särskilt i USA, har förekommit mycket stora belopp, rena mutor, från tobaksbolag till skådespelare för att de ska röka bolagets produkter i en film som spelas in. Sylvester Stallone fick en halv miljon dollar för att röka Brown & Williamsons produkter i minst fem scener. Philip Morris har också betalat mycket höga belopp för exponering av nylanserade märken.

Om sådana mutor förekommer i Sverige vet vi inte. Men tobaksmarknaden är fri numera, och många bolag slåss om andelar på marknaden. De har alla ett intresse av att framställa rökning som det naturliga i alla sammanhang. Skådespelare och regissörer som ställer upp på det är för dem mycket värdefulla.

Världshälsoorganisationen WHO har instiftat den 31 maj som den tobaksfria dagen, och man har för varje år något tema för kampen mot tobaken. I år är det rökning inom film och mode som är temat. Tänk om filmbolagen, Sveriges Television och alla teatrar kunde ta det som förberedelse för ett klokt beslut: nu slutar vi blossa på scenen, nu ska även allergiker kunna sitta på första bänk!

Vill man leka Humphrey Bogart så går det att göra det ändå. Det är ändå inte på riktigt på teatern. När Don José sticker kniven i Carmen så markerar han bara. Man får inte skada människor, och det borde gälla rökare också.

Eller vad säger ansvariga myndigheter, och vad säger Granskningsnämnden för radio och tv?

Göran Löfrotz (professor em. i miljömedicin), Bengt Rosengren (professor em. i onkologi), Arne Stråby (frilansjournalist civilingenjör f d expert på luftföroreningar vid Arbetarskyddsstyrelsen Författarna är verksamma inom Riksförbundet Visir)