ÅSIKT

Migrationsverket agerar omänskligt

Foto: HENRY LUNDHOLM
SJÄLVMORDSBENÄGEN Vad vill och förmår egentligen den nya generaldirektören för Migrationsverket, Barbro Holmberg, göra åt den nonchalans och de omänskliga attityder som finns inom hennes eget verk? Det undrar Merit Wager. Personen på bilden har ingenting med artikeln att göra.
DEBATT

Migrationsverket avvisar slentrianmässigt asylsökande – trots att de lagligen skulle kunna få uppehållstillstånd. Merit Wager, medborgarnas flyktingombud, vädjar till Migrationsverkets nya chef: – Vad förmår du göra åt de omänskliga attityderna, nonchalansen och slentrianmässigheten inom Migrationsverket?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

På psykkliniken, utanför Mohammeds rum, sitter två vakter. De sitter där dygnet runt och de följer honom ständigt, till och med i duschen och på toaletten. Han har försökt ta sitt liv flera gånger genom att hänga sig. Självmordsförsök har tidigare lyckats på kliniken, bland annat tog en ung asylsökande kvinna, mor till två små barn, sitt liv här för något år sedan. Kliniken vill självklart inte att någon av de patienter den har ansvar för ska lyckas ta sitt liv och har därför beordrat bevakning dygnet runt för att förhindra att Mohammed lyckas. Överläkaren har nu också beslutat att Mohammed ska vara intagen enligt LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård), något man inte tar till om inte skälen för det är mycket starka.

När jag kommer för att hälsa på, larmad av andra asylsökande som känner till hans öde, ligger Mohammed hopkrupen i sin säng i fosterställning under ett tunt täcke.

Och alltför

ofta verkar beslutsfattare på Migrationsverket, likaså slentrianmässigt, hellre vilja ”fälla än fria”.

Klockan är 11.30, persiennerna är nerdragna och han ser inte solen utanför. Han ser inget annat än mörker och hopplöshet, men sätter sig långsamt upp i sängen och berättar lätt osammanhängande med svag röst sin historia som liknar så många andras.

Mohammed är statslös palestinier från Gaza. Han sökte asyl i Sverige för cirka ett halvår sedan men har nyligen fått avslag på sin ansökan, trots att Sverige från november förra året inte avvisar palestinier till de palestinska områdena i Israel. Anledningen till att hans ansökan avslagits är att Migrationsverket i sin nit att hitta ett sätt att hellre avvisa än bevilja uppehållstillstånd, använder det faktum att Mohammed bytte plan i Paris på väg till Sverige som ett skäl.

Migrationsverket ”tror” att Mohammed haft visering till Frankrike och att ärendet i så fall ska behandlas enligt den så kallade förstalandprincipen. Att det skulle vara så i Mohammeds fall kan inte beläggas och Mohammed själv vet inte hur dokumenten var utformade, som flyktingsmugglarna gav honom. Men Migrationsverkets beslutsfattare väljer ändå att anse att Mohammeds ärende ska avgöras i Frankrike.

Mohammed anlände till Sverige den 27 november 2002 efter planbyte i Paris och ansökte genast, samma dag, om asyl här. Han har aldrig vistats i Frankrike och han har aldrig heller haft för avsikt att söka asyl där.

Det är dags att lyfta fram den nonchalans och den slentrian som alltför ofta genomsyrar Migrationsverkets och Utlänningsnämndens beslut. Alltför ofta verkar Utlänningsnämnden (där en enda person ensam fattar beslut i drygt 85 procent av alla ärenden!) slentrianmässigt gå på samma linje som Migrationsverket och inte självständigt och förutsättningslöst sätta sig in i varje enskilt ärende och kanske till och med själva söka ny information som kan ha bäring i fallet. Och alltför ofta verkar beslutsfattare på Migrationsverket, likaså slentrianmässigt, hellre vilja ”fälla än fria”.

Även där det finns möjlighet att, helt lagenligt, göra tvärtom. Kanske tänker de att ”det där får väl Utlänningsnämnden titta på, det finns ju en instans till så vi kan alltid låta dem ta det avgörande beslutet”. Men ett sådant förhållningssätt är inte rätt vare sig mot de asylsökande eller i förhållande till den rättssäkerhet som ska råda också för dem.

I Mohammeds fall har beslutsfattaren på Migrationsverket valt att hellre ”fälla än fria”. Hade han valt att anse, vilket de facto ju är fallet, att Mohammed har kommit till Sverige direkt och endast bytt plan i ett annat land, så hade han kunnat pröva asylansökan och bevilja Mohammed asyl här. Det hade då inte ens behövt bli fråga om något överklagande till Utlänningsnämnden.

Beslutsfattaren på Migrationsverket skriver i sitt beslut bland annat följande:

”Mohammed har gjort flera hängningsförsök vilka dock inte lett till några allvarligare skador (min kursivering)”.

Han känner också till att Mohammed rispat sig i armarna och bränt sig med cigaretter och att han har fått diagnosen ångest och desperation med depressiva inslag och med inslag av PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). Samt att han försökt hänga sig i en elkabel och förts till psykklinik med polishjälp.

Vidare skriver beslutsfattaren att det enligt läkaren inte kan uteslutas att Mohammed i sin desperation kan komma att försöka ta sitt liv.

Enligt en vårdare på kliniken försökte Mohammed helt nyligen hänga sig i sin säng med hjälp av ett bandage och det var, enligt densamme, ”ren tur att det inte lyckades”. Tur för vem, kan man undra?

Det skulle vara av betydelse att få veta vad den nya generaldirektören på Migrationsverket, Barbro Holmberg, vill och förmår göra åt de många gånger omänskliga attityder, den nonchalans och den slentrianmässighet som präglar alltför många anställdas agerande?

Anser hon till exempel att beslutsfattare, i ett fall som Mohammeds, borde välja att agera enligt Dublinkonventionen, artikel 3, p. 4 där det står:

”Varje medlemsstat har rätt att pröva en asylansökan som framställs till den av en utlänning, även om denna prövning inte åligger den i kraft av de kriterier som anges i denna konvention.”

I så fall hoppas jag att hon hinner förmedla det inom det verk hon är generaldirektör för, innan det är för sent. Det är ju faktiskt inte så som en handläggare på Migrationsverket uttalar i Mohammeds akt: ”För närvarande finns det ingen som kan ändra på det”.

Det är klart att det går att ändra på beslutet om avvisning till ett land den här svårt sjuka mannen aldrig varit i och aldrig velat komma till.

Mohammed har nu extravak 24 timmar om dygnet så att han inte ska lyckas hänga sig eller på annat sätt ta sitt liv inne på en svensk psykklinik. I hans fall är det bråttom!

Merit Wager (Medborgarnas flyktingombud)

ARTIKELN HANDLAR OM