ÅSIKT

Säg nja till euron – för Sveriges skull

Foto: MATS STRAND
SÄGER NJA – I en så komplex fråga är ett ja eller ett nej alltid långt ifrån sanningen och bara ett sätt att göra det lätt för sig, säger konstnären Ernst Billgren, som saknar möjligheten att rösta nja i EMU-omröstningen.
DEBATT

Ja eller nej

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

till EMU? Ingetdera, tycker konstnären Ernst Billgren.

Enligt honom är det fel att svara entydigt ja eller nej på en så viktig fråga. Han efterlyser ett nja till EMU.

– Med ett bestämt ja eller nej har man redan frångått den svenska traditionen och blivit europé, med allt besvär det innebär, skriver han.

Om man svarar ja eller nej på en fråga betyder det i allmänhet att man inte förstått den. Detta gäller i högsta grad EMU-omröstningen. I en så komplex fråga är ett ja eller ett nej alltid långt ifrån sanningen och bara ett sätt att göra det lätt för sig. Därför saknar jag ett nja-alternativ i folkomröstningen.

Nja-alternativet är också det mest svenska av alla alternativ. I landet lagom med jämlikhet, normalitet och mellanmjölk har vi lyckats undgå både ut- och inbördeskrig i århundraden tack vare vår förmåga att se bägge parters argument i en konflikt.

Glöm inte Saltsjöbadsandan och kärnkraftsomröstningen. Med ett bestämt ja eller nej har man redan frångått den svenska traditionen och blivit europé, med allt besvär det innebär.

Att lyssna på en EMU-debatt i media är som att höra en grupp ilskna fotbollssupportrar från olika lag (t ex Hammarby och Djurgården) sitta och diskutera vilket lag som egentligen är bäst, en omöjlig uppgift.

Ingen har hittills ändrat uppfattning i en sådan debatt eller ens lyssnat på den andres argument. De vanligaste argumenten för och emot brukar vara ekonomiska.

Sanningen är att ekonomi har mycket lite med saken att göra. Det som verkligen styr ekonomin är saker som att när man röstar fram idioter i beslutande församlingar, så blir det sämre. Röstar man fram bra folk så kan det bli bättre – oavsett om man är organiserad nationsvis eller i större enheter. Finner man sen olja i Siljansringen får den svenska ekonomin ett rejält uppsving, oavsett valuta. Naturtillgångar, solidaritet, fred och handel är betydligt mer avgörande för ett lands ekonomi än valutan.

Både ja- och nejsidan har en del riktiga poänger om man tittar efter. Det som gör att man kan luta mot ett ja är att det naturligtvis är löjligt att samerna ska ha fyra olika valutor i sitt ”land”: ryska rubel, finska euro, svenska och norska kronor.

Nationsgränserna är mer eller mindre slumpmässigt uppkomna, påhittade av krigiska kungar för längesen. De har mycket lite med dagens handel och kultur att göra. Samernas ”land” är väl minst lika riktigt som t ex belgarnas hopkok av folk?

Om man vill ha olika valutor verkar det löjligt att de skulle följa nationsgränserna.

Genom historien har valutan oftast varit gemensam, redan vikingarna handlade både med arabiska, tyska och engelska mynt. De struntade fullkomligt i vilken gubbe som var präglad på pengarna.

Nej-sidans starkaste argument är att allt som har med Europa att göra är så fult: fula pengar, fult namn och en idiotisk flagga. Europa med en tradition av trikolorer och kors behöver väl inte kopiera den gamla amerikanska unionsflaggan?

Och pratet om att man inte vill bli styrd från Bryssel förstår jag inte.

Har vi inte i alla tider varit styrda av utlänningar? Var inte vår första statsminister (De Geer) just en byråkrat från Bryssel? Och kungahuset: mängder av tyskar med lite franskt blod i. Utlänningar styr och har alltid styrt våra liv eftersom dom är så många fler än vi. Och jag tror inte dom är så mycket sämre på att styra än vi ”rena” svenskar.

Samtidigt utgör Brysselbyråkraterna största hindret för ett ja i omröstningen, då de flesta politiska beslut baserar sig på estetik.

Folk, speciellt kvinnor, kan inte identifiera sig med tjocka gubbar med slips i Bryssel. Precis som unga arga förortskillar har lättare för att identifiera sig med skinheads än med fredstanter, oavsett vad som vore bäst för dom själva och deras medmänniskor.

En indisk guru jag kände brukade hävda att om man tvekar i en fråga, vad den än handlar om, skulle man svara ja.

Själv tycker jag att om man tvekar ska man säga nja.

Hur som helst är ett nej lika fel – många tvekar inför ett ja, då det fordrar en hurtfrisk entusiasm som många inte kan identifiera sig med. Därför känner sig många tveksamma, tvungna att rösta nej mot sin vilja, i tron att ett nej är neutralt.

Vad ska vi med politiker till om de inte kan bestämma minsta lilla sak själva? Att rösta är ingen magisk trollformel för att uppnå rättvisa och kloka beslut.

Tänk bara på de tyska 30-talsvalen och vad de ledde till.

Folk har i allmänhet idiotiska åsikter om det mesta. Om jag en vacker dag blir tvungen att operera hjärtat så kommer jag inte att fråga runt i min trappuppgång om vilket ingrepp de tycker vore det lämpligaste, utan då föredrar jag en hjärtspecialist, någon som ägnat stor del av sitt liv åt frågan och lärt sig allt som finns att veta i ämnet. Jag tror att EMU är lika komplicerat som hjärtkirurgi.

Det är fräckt av politikerna att tvinga folk kringgå sin naturligt ljumma nja-inställning bara för att de är för lata att ta ansvar och göra sitt jobb.

Schweiz är ett land som praktiserar folkomröstningar in absurdum vilket ledde till att kvinnor inte fick rösträtt förrän på 60-talet.

Folkomröstningar funkar bäst om man ignorerar resultatet som man gjorde i högertrafikomröstningen. I Europa var många tveksamma till att införa euro, men nu när den är införd är 80 procent för.

Folk är inte att lita på. Det är lätt att av debatten invaggas i tron att det bara kan finnas ett ja- eller nej-alternativ. Med lite vilja finns det alltid utrymme för kompromisser.

Med ett nja-alternativ i folkomröstningen har vi möjlighet att ena landet. Därför är det märkligt att staten ensidigt givit bidrag till extrema ja och nej, trots att det svenska folket egentligen finns samlat i mitten där dialog och samförstånd finns.

Ernst Billgren (konstnär)