ÅSIKT

Du är inte tvingad att rösta den 14:e!

Foto: MICKE SÖRENSEN
DIN RÄTTIGHET man behöver inte rösta i EMU-valet. ”Den kanske mest negligerade hörnstenen i en modern demokrati är att ni kan rösta fritt och tala fritt. Om ni vill”, skriver Magnus Löwendahl.
DEBATT

Vi har alla rösträtt – men inte röstplikt. Ingen kan tvinga oss att rösta om vi inte vill.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dag skriver två stolta soffliggare, Magnus Löwendahl och Salomon Schulman, om sina skäl att avstå från valet den 14 september.

– En blank röst vore att erkänna att spelet är renhårigt, skriver Salomon Schulman.

Så många kloka experter som slår sina huvuden samman, men utan att komma fram till tydliga, klara argument för eller emot EMU. Så många politiker, i behov av uppmärksamhet, som med eller utan brösttoner försöker ge intryck av att just deras argument för eller emot EMU är de bärande. Utan att lyckas.

Så många ungdomar, som för nittio kronor i timmen, delar ut broschyrer som talar för eller emot EMU, och med svettiga, spända leenden försöker övertala oss åt ena eller andra hållet.

Och så få vackra sensommardagar kvar, från vilka jag kan snappa lite luft och ljus, att spara i sinnet till kommande dystra slaskdagar.

Om inte heller ni bryr er om detta val är ni i er fulla rätt att strunta i det.

Det som var viktigt för mig var faktiskt inte att välja mellan ja och nej till EMU, det var att välja mellan att tappa sugen och att inte tappa sugen. Ett val som alltid måste prioriteras.

Eftersom åhörandet och betraktandet av de villrådiga experterna, de publicitetshungriga politikerna och de svettiga ungdomarna fick mig att tappa sugen valde jag bort dem alla till förmån för mitt eget ja-alternativ: Ja till sensommarens mogna grönska i stadsparkerna och dess försiktiga vindar i trädkronorna.

Jag promenerade i väg till ett överlevande stadsmirakel som nästan ingen hittar och nästan ingen ser: en gatände med ett mäktigt pilträd, och längs gatan gamla fruktträd framför hus smyckade med vinrankor.

Där under pilträdet återfann jag min tappade sug. Och nu, sittande där, känner jag att jag vill säga något till dem av er som likt mig inte vill rösta i EMU-valet. Lite förenklat menar vi med demokrati:

1) att fritt kunna rösta

2) att fritt kunna tala och/eller skriva.

”Rösträtt”. ”Yttrandefrihet”. Tydliga, klara ord. De visar att du har rätt att rösta i fria val och att du är fri att yttra dig i diskussion och debatt. De säger inget mer och ska inte säga mer. För att riktigt hamra in det här, så gör vi en jämförelse med hjälp av tänkta motsatsord.

Tänk er ord som ”röstplikt” och ”yttrandetvång”. Ord som av naturliga skäl inte finns i vårt språk eftersom vi inte behöver dem. Man kan visserligen ut-öva ett tryck på er att rösta eller att göra ett yttrande, men ni är inte tvungna att rösta eller yttra er offentligt om politik.

Det är så därför att den kanske mest negligerade, men ändå existerande, hörnstenen i en modern demokrati är att ni kan rösta fritt och tala fritt. Om ni vill.

Själv bryr jag mig inte om EMU-valet. Det är min rätt och skälen har framgått av början på artikeln. Om inte heller ni bryr er om detta val är också ni i er fulla rätt att strunta i det.

Nu är det ändå alltid några som inte förstår. Framför allt är det alltid några som inte vill förstå. Till dem säger jag: Om ni tyckte att det fanns någon lucka i resonemanget ovan, varför inte utvandra till Kuba? Sedan låter ni bli att rösta på Castro i presidentvalet och kommer på ett sätt att, från fängelset, smuggla ut er berättelse om vad som hände sedan. Jag lovar att hjälpa till med publiceringen, i Sverige alltså, av den berättelse som beskriver er nya, djupare förståelse av begreppet demokrati.

Magnus Löwendahl (arbetssökande datainstruktör)

ARTIKELN HANDLAR OM