ÅSIKT

Valdeltagandet blev en seger över våldet

DEBATT

En förkrossande majoritet har sagt sitt:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Sverige byter inte ut kronan mot euron.

Ändå är reaktionerna från de båda sidorna dämpade – mordet på Anna Lindh överskuggar det mesta.

Här skriver ja-sidans Alf Svensson (kd) och nej-sidans Peter Eriksson (mp) om valresultatet.

Foto: SVEN-OLOF ENGLUND
”NU GÄLLER DET ATT GÅ VIDARE” Kd-ledaren Alf Svensson är besviken men inte uppgiven efter resultatet i folkomröstningen. – Vi kommer att med egna förslag visa väljarna den väg som enligt vår mening leder till bättre välfärd och en verklig trygghet, skriver han.

Nej! Väljarna har gett besked. Inte ett rungande nej, men ett otvetydigt. Sverige bör inte ta tredje steget in i EMU och byta kronan mot euron. Det rådet har vi politiker lovat att ta fasta på.

Valdeltagandet blev glädjande högt. Detta utgör i sig ett viktigt besked från svenska folket: demokratin står pall mot våldet. Alla som röstade – vare sig de röstade ja, nej eller blankt – kunde känna att de med sitt deltagande i den demokratiska processen hedrade Anna Lindhs minne. Förhoppningsvis kan denna manifestation bidra till att läka de djupa sår som mördarens kniv lämnat hos ett helt folk.

Genom folkomröstningen hade jag hoppats att vi i Sverige skulle visa både omvärlden och oss själva att vi vill vara med fullt ut i det nya Europa. Det är ett Europa som för evigt vill vända krig och fiendskap ryggen för att i stället bygga ett mångkulturellt, tryggt och solidariskt samhälle.

Det finns partier som fortfarande på sitt program har utträde ur EU. Då och då har sådana tongångar kunnat förmärkas också i den valrörelse som föregick det tragiska mordet på vår utrikesminister. Men det har inte varit ett framträdande inslag. Det är ett skäl till att jag inte längre känner oro för att en anti-EU-kampanj skall följa på nej-kampanjen.

Det finns och har funnits bärande argument på bägge sidor. Vid en sammanvägning har dessa för mig och mitt parti givit ett tydligt ja. Ändå måste vi respektera att man kunnat komma till en annan slutsats.

Det innebär dock inte att jag kunnat fördra oschysta beskyllningar som att ett ja skulle främja framväxten av en superstat. Beslut skall fattas på lägsta effektiva nivå. Det är EU:s princip och en princip som jag och mitt parti bekänner oss till.

Nu gäller för oss politiker att gå vidare och göra det bästa av det råd som väljarna har gett. Att Riksbanken har kvar räntevapnet innebär inte att vi kan bedriva en mindre ansvarsfull finanspolitik än om vi infört euron vid första lägliga tillfälle. Tvärtom.

Att vi lovat respektera utslaget utesluter självklart en ny folkomröstning inom mandatperioden. Med tanke på hur splittrade flera partiers väljaropinioner är tror jag inte att frågan om EMU:s tredje steg kommer att aktualiseras förrän om något decennium.

För Sveriges skull hade jag hoppats få vara på den segrande sidan denna gång. Men jag har varit med bland valens förlorare mer än en gång tidigare och vet att det trots allt gäller att gilla läget.

Vi kristdemokrater kommer att på alla sätt sträva efter att Sverige skall sköta ekonomi och bidra till välfärd i Europa och på annat håll. Inrikespolitiskt innebär det exempelvis att vi kritiskt granskar den budget som den socialdemokratiska regeringen och dess stödpartier nu lägger fram. Vi kommer att med egna förslag visa väljarna den väg som enligt vår mening leder till bättre välfärd och en verklig trygghet – både i ekonomin och på gator och torg.

I en demokrati har debatten – grundad på skilda värderingar och prioriteringar – sin givna plats. Det tillhör politikens vardag. Något annat vore otänkbart. Men i svåra tider och lägen blir vi alla varse att det också finns mycket som förenar och att detta är det grundläggande och det mest betydelsefulla. Hur tända för vår sak som vi kampanjande politiker och andra ja- eller nej-förespråkare än var när det ohyggliga inträffade kändes det – jag tror för alla – helt naturligt att lägga den hårda polemiken åt sidan och sluta oss samman kring den demokrati som vi vill värna om.

Vår stil – kanske också mediernas stil – har i delar blivit oresonligt färgad av personangrepp och illasinnat förtal. Den stilen var inte Anna Lindhs. Vi delade inte alla hennes åsikter, men jag tillhör de många som uppskattade hennes sätt att framföra dem. Hon föregick med gott exempel.

Vårt politiska klimat skulle må bra av om fler politiker sökte följa det.

Alf Svensson (Partiordförande kd)