ÅSIKT

Vi måste få klarhet i vad som hände Cats

DEBATT

Blev journalisten Cats Falck mördad av östtyska Stasi?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Ja, säger den tyska tidningen Berliner Zeitung. Nej, säger den svenska polisen som står fast vid att hennes död var en olyckshändelse.

Författaren Lasse Strömstedt var under en period sambo med Cats Falck. Nu har minnena väckts till liv.

Cats Falck hittades död. Nu har den tyska polisen gripit en man som anklagas för att ha mördat henne för DDR:s räkning.

Cats Falck och hennes väninna Lena Gräns försvann i november 1984. Efter ett restaurangbesök skulle de åka hem till Cats i Lenas bil.

De kom aldrig fram till Bondegatan. Ett halvår senare hittades bilen med flickorna i Hammarbyhamnen. Enligt polisutredningen handlade det om en olycka.

Nu har det kommit en rapport från Tyskland som säger att det rör sig om mord. Ett mord som har sin upprinnelse i att Cats skulle ha kommit en vapenhärva på spåren. Det handlade om krut och vapen som via Östtyskland såldes vidare till arabländer. Vapen och krut från Bofors.

Mordet ska, enligt Berliner Zeitung, ha skett på inrådan av östtyska Stasi.

Jag lärde känna Cats våren 1984. Vi var på samma krog en kväll i maj. Kvällen slutade med att jag flyttade hem till henne när krogen stängde. Jag hann inte ens hem och hämta tandborsten.

Vi fick ett par passionerade månader med mycket känslor, mycket journalistik och miljoner idéer om framtida jobb.

Cats jobbade på Rapport. Hon älskade sitt arbete. Intelligent, ambitiös, noggrann och nyfiken hade hon alla möjligheter att bli en bästa sortens journalist.

När sommaren tog slut, blev det också slut på vår romans. Vi skildes som nära vänner och ringde varandra flera gånger i veckan. Oftast talade vi om hennes jobb. Jag hade ganska stora kontaktytor och kunde ibland tipsa henne om personer hon kunde intervjua i olika sammanhang.

Strax innan jag flyttade hem till mig igen, berättade hon om en kontakt med en tysk som eventuellt kunde berätta något om något slags smuggling för henne. Det var väldigt löst och verkade vara ett av alla de tips som man som journalist snappar upp.

I november var jag på turné. När jag körde genom ett litet skånskt samhälle fick jag plötsligt se Aftonbladets och Expressens löpsedlar på väggen till en kiosk. Båda hade ett stort porträtt av Cats, under rubriken: FÖRSVUNNEN.

I tidningen kunde man läsa att hon tillsammans med en kompis försvunnit efter ett krogbesök på Söder i Stockholm, och att de båda kvinnorna och den vita bil de färdades i hade setts i Norrköping och på ett par andra platser.

Jag visste att det var omöjligt. Cats skulle aldrig lämna sitt jobb och Lena aldrig sina två barn, som Cats dessutom var gudmor åt.

Jag tog omedelbart kontakt med kriminalpolisen i Stockholm och förklarade det omöjliga i att de skulle ha försvunnit frivilligt.

Efter ett par dagar, sedan polisen inte sett ett spår efter vare sig kvinnorna eller bilen, var jag övertygad om att de blivit mördade. Tillsammans med polisen gick jag igenom hennes anteckningar för att se om det fanns något som vi talat om som kunde ge antydan om något namn eller någon händelse som hade med hennes jobb att göra. Men förgäves.

Månaderna gick, sorgen och ovissheten var förlamande. Jag träffade hennes mamma och en av hennes bröder flera gånger. Det var fruktansvärt att inte veta. Att inte få visshet. Att ingenting hände som pekade mot en upplösning. Polisen hade med hjälp av dykare sökt efter bilen på vissa ställen men inte hittat något.

Året därpå, när sommaren kom till oss, hittades Cats och Lena i bilen på några meters djup i Hammarbyhamnen. Polisen gjorde en noggrann utredning och kom fram till att det var en olyckshändelse.

Åren gick, sorgen klingade av. Jag tänkte på Cats med oregelbundna mellanrum och kände ilska över att ha berövats en vän så onödigt.

I förrgår revs allt upp igen när en journalist ringde mig och berättade om telegrammet från Tyskland och misstankarna om att Cats och Lena blivit mördade. Alla minnen från sommaren med Cats vällde fram. Känslorna innnan kvinnorna hittades kom tillbaka.

Sedan kom tankarna. Vad hade hon sagt till mig om det eventuella mötet? Fanns det någon substans i telegrammet från Tyskland?

Jag minns att jag hösten 1984 frågade henne om det blev något av med tysken, men fick den uppfattningen att det var lagt på is tills vidare.

Nu vet jag varken ut eller in, även om jag har svårt att föreställa mig att Stasi skulle skicka en mordpatrull till Stockholm för att göra sig av med Cats Falck.

Och om det hade varit så, varför mörda Lena också?

Det verkar inte rimligt.

Just nu finns det fler frågor än svar. Men sorgen och saknaden är tillbaka. Nu med en naggande känsla av att det kanske inte var någon olycka den kvällen i november 1984.

Vi måste få klarhet.

Lasse Strömstedt