ÅSIKT

Nu lägger jag min röst på feminismen

Foto: JAN DANIELSSON
TAR FAJTEN Feminismen är en mycket större fråga än vad som ryms inom partigränserna. Därför kommer Gudrun Schyman inte att rösta enligt vänsterpartiets linje – hon ska från och med nu rösta feministiskt.
DEBATT

Gudrun Schyman gör revolt. Från i dag röstar hon inte längre enligt vänsterpartiets linje i riksdagen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I stället kommer hon att rösta enligt sin feministiska

övertygelse.

”Jag kommer att arbeta aktivt med alla de utomparlamentariska feministiska nätverk och rörelser som redan finns och som enligt mitt sätt att se i dag utgör basen för det nödvändiga förändringsarbetet”, skriver hon på Aftonbladet Debatt.

Feminismen har vuxit fram som den starkaste drivkraften för mitt politiska engagemang. Sedan jag avgick som partiledare har jag upplevt ett ökat tryck från många kvinnor att fortsätta i politiken med en hög och tydlig röst för kvinnors rättigheter, rättvisa och demokrati. Samtidigt har det blivit allt tydligare för mig att den här dimensionen, den feministiska, inte riktigt ryms inom den traditionella partipolitikens ramar.

Feminismen utmanar och spränger gränser. Det finns ett växande sug efter handling. Det finns massor av kunskap om makt och kön som med all tydlighet visar att vi har långt kvar till ett jämställt samhälle. Det finns mängder av offentlig statistik som visar på klyftan mellan könen på de flesta av livets områden. Trots detta går inte utvecklingen framåt i acceptabel takt och på vissa områden går den till och med tillbaka.

Feminismen handlar om rättvisa och demokrati. Så länge som kvinnor underordnas, stängs ute och hålls tillbaka socialt och ekonomiskt är vårt samhälle ett orättfärdigt samhälle. Det här kan vi inte blunda för. Den formella jämställdheten har kommit till vägs ände. Trots formella lika rättigheter så är det fortfarande diskriminering och underordning som präglar de flesta kvinnors vardag.

Det blir dessutom alltmer tydligt att kvinnors underordning är ett hinder för hela samhällets utveckling. Utvecklingen av välfärd och tillväxt förhindras när halva befolkningen hålls tillbaka. Ett konkret exempel är de låga födelsetalen, där konsekvensen blir en demografisk utveckling som innebär ett alltmer påtagligt problem, både här hemma och runtom i Europa.

I den jämställdhetsbilaga som bifogats budgetpropositionen för år 2004 framkommer en tydlig bild av hur kvinnor förlorar och män gynnas av både sammanboende och barnafödande. Så länge det ser ut på det här sättet kan vi också förvänta oss att unga kvinnor som vill behålla sin ekonomiska självständighet och sitt oberoende kommer att dra slutsatser av detta. Slutsatser som är helt riktiga för dem som individer men som får förödande konsekvenser för samhället som helhet. Det här kan inte mötas med glättiga kampanjer för att få i gång ökat barnafödande. Vad som måste till är en verklig förändring genom att den ekonomiska politiken och samhällets normer och attityder förändras. Vi behöver få till stånd en rejäl omfördelning av pengar och resurser från män till kvinnor. Detta kräver i sin tur en omfördelning av det obetalda arbetet från kvinnor till män.

I dag är den här ”fördelningskampen” nästan helt och hållet förlagd till den privata sfären. Det är vid köksbordet (och i sovrummet!) som makten mäts. Det håller inte, eftersom den rådande maktordningen mellan könen (den patriarkala) innebär att kvinnor och män inte är jämställda som förhandlingspartner. Frågan måste alltså flyttas upp till den samhälleliga nivån. Vi måste erkänna det privata som politiskt.

För att det här ska bli tydligt måste det feministiska perspektivet, på olika sätt, stärkas i politiken. Jag känner ett ansvar som feminist och välkänd opinionsbildare. Därför är det min avsikt att använda min riksdagsplats till den feministiska rörelsens otåliga krav på förändringar och framsteg. Det är inte meningen att jag ensam ska sitta och tänka ut förslag och bilda opinion, utan min ambition är att ta till vara alla de idéer och erfarenheter som finns utanför parlamentet, och försöka få in dem i det parlamentariska mandatets formella möjligheter. Jag kommer att arbeta aktivt med alla de utomparlamentariska feministiska nätverk och rörelser som redan finns, och som enligt mitt sätt att se i dag utgör basen för det nödvändiga förändringsarbetet.

Jag lämnar inte vänsterpartiet men jag inser att den feministiska frågan är för stor, både för djup, för bred och för utmanande, för att i dag kunna hanteras på ett traditionellt sätt, inom den representativa parlamentariska partipolitikens ramar och former. Jag ser att en friare ställning öppnar för möjligheten att på ett mer okonventionellt sätt föra upp frågor som länge underordnats på den politiska dagordningen.

Jag vill, tillsammans med andra feminister, renodla och om möjligt än klarare tydliggöra det feministiska perspektivet. Få fler att förstå att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Det vill säga förstå att det på djupet handlar om demokrati och om att vidga politikens gränser.

Gudrun Schyman (Feminist)