ÅSIKT

Skyddad skog ett hot mot våra jobb

DEBATT

Det finns motsättningar om vårt gröna guld, skogen. Dels avyttringen av skogsmark som sker av miljöhänsyn. Dels möjligheten till sysselsättning i glesbygden.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

14–15 procent av skogsmarken kommer att vara skyddad när avsättningen är fullt genomförd om några år.

– Jag tycker det räcker, skriver Kjell Dahlström, förbundsordförande i Skogs- och

Träfacket. Redan i dag importeras skogsråvara.

HITTA BALANSEN Det måste gå att både avsätta skog av miljöhänsyn och se till att det finns sysselsättning i glesbygden, skriver Kjell Dahlström.

På senare tid har det flammat upp en het debatt om den svenska skogen och hur vi i Sverige hanterar detta vårt gemensamma gröna guld. Min uppfattning är att det finns en motsättning mellan dels den avsättning av skogsmark som sker av miljöhänsyn, dels möjligheten till värdefull sysselsättning i glesbygd. Jobb och tillväxt hotas genom den årliga avsättningen av skog som sker.

Vi måste därför ha en rimlig balans mellan olika intressen, och många kommuner i glest bebyggda områden i vårt land är redan i dag mycket pressade av problem med avflyttning och krympande ekonomi. Det är orter som i stor utsträckning lever på att skogen används för industriell produktion.

Uppenbart är, vilket inte minst folkomröstningen om EMU tydligt visade, att vi kan stå inför vad som kan bli en regionalpolitisk revolt. Klyftorna växer mellan universitets- och storstadsregionerna å ena sidan och glest befolkade delar av Sverige å den andra. I dessa regioner och kommuner frågar man sig allt oftare: Vad ska vi leva av i framtiden? Hur ska vi stoppa avflyttningen? Hur ska vi få fram nya arbetstillfällen?

Att överbrygga de motsättningar som kan uppstå, tillväxtfrågorna och skapandet av arbetstillfällen där de verkligen behövs, är oerhört viktiga politiska frågor.

Vad som sker med den svenska skogen – livsnerven i skogsregioner – är en riksangelägenhet, eftersom denna närings framtid är en helt avgörande fråga för välfärdens framtid – inte bara i glesbygd.

Och därför är det så viktigt att diskussionen om den livsviktiga skogsnäringen också blir rätt. För det är inte så som vissa debattörer nu hävdar att endast 1 procent av den produktiva skogsarealen i dag är avsatt för naturvårdsändamål. Det är betydligt mer. Lika fel är det att påstå att när miljömålen fullföljts – att det skulle röra sig om 3 procent totalt sett. Dessa siffror är nämligen enbart det statliga engagemanget på området, eller det som riksdagen formellt fattat beslutat om.

Samförståndsdiskussionen mellan skogsbruket och miljörörelsen i början av 1990-talet har lett till avsevärda frivilliga avsättningar. Enligt senaste Statsskogsutredningen uppgår dessa till cirka 810 000 hektar skogsmark. Detta är frivilliga avsättningar som formellt sett givetvis kan upphöra, men vi skulle vilja se de seriösa skogsaktörer som i dag backar ur sina åtaganden och den prestigeförlust på marknaden som detta skulle medföra. Lägger vi sedan till de cirka 1 060 000 hektar som enligt Statsskogsutredningen utgörs av skyddad skog, är cirka 8,5 procent av den produktiva skogs-arealen undantagen från ett aktivt skogsbruk. När riksdagens beslut om avsättningar är fullt genomfört om några år och det frivilliga avsättningsarbetet fortskridit, kommer 14–15 procent av den produktiva skogsmarken att vara skyddad.

Jag tycker att det räcker. Vi behöver på allvar diskutera framtiden. Redan i dag importeras skogsråvara för att försörja den svenska skogsindustrins behov. Om volymmålen när det gäller skyddad skog skärps ytterligare kan det bli ett reellt hot mot skogsindustrin. De långsiktiga spelregler som behövs för sågverk, snickerier samt massa- och pappers-tillverkning äventyras. Skogsindustrin och skogsbruket sysselsätter i dag direkt och indirekt ungefär 200 000 personer i Sverige.

Med ett samlat exportnetto om 85 miljarder kronor utgör detta en av stöttepelarna i vårt allmänna välfärdssystem. Ett exportnetto som skulle kunna vara åtskilliga tiotals miljarder kronor högre om vi förmådde anta de nya utmaningar som skogsindustrin står inför. En ökad vidareförädling av träbaserade produkter kan skapa tusentals nya jobb där de verkligen behövs – i skogslänen.

Att använda mer av världens enda förnybara byggmaterial, trä, är en global angelägenhet, väl i klass med behovet av att skydda skog. I land efter land i Europa införs särskilda program för ökad användning av trä inom byggandet och för produkter i övrigt. En sådan förhandling för Sveriges del pågår också för närvarande. Vi kommer genom detta att få möjlighet att skapa nya arbetstillfällen, samtidigt som vi tar nya steg framåt när det gäller ett ekologiskt uthålligt samhälle.

Vi får aldrig glömma att ett nedlagt sågverk i glesbygd kan betyda att affärer och offentlig service inte kan upprätthållas, vilket för människorna där innebär att flyttlasset är det enda alternativ som återstår.

Kjell Dahlström (Förbundsordförande i Skogs- och Träfacket)