ÅSIKT

Nytt avtal kan väcka hopp i Mellanöstern

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dagarna gästas Sverige av två israeliska soldater. De lever i ett demokratiskt samhälle, är sionister och stödjer staten Israel, men de vägrar göra värnplikt på ockuperat område av politiska skäl. Jag kan förstå dem i mitt hjärta men jag kan inte försvara dem. Det finns andra sätt att visa sitt missnöje med ockupationen än att selektivt vägra värnplikt.

Majoriteten av fredsrörelsen stödjer inte heller denna civila olydnad. Den skadar Israel. Det finns bättre sätt att skapa fred.

Den 4 november i år slöts ett avtal, Genève-avtalet, mellan israeler och palestinier, de flesta tidigare ministrar.

De viktigaste punkterna är:

Palestinierna erkänner Israel som en stat för det judiska folket.

Israel drar sig tillbaka till 1967 års gränser, med några få undantag.

Bosättarna lämnar palestinsk mark.

Jerusalem blir båda ländernas huvudstad.

Tempelberget blir palestinsk, Klagomuren israelisk.

Stopp för palestinsk terror och uppvigling.

Gränserna övervakas av internationella styrkor.

Palestinierna ger upp rätten att återvända till Israel. En del flyktingar skulle bo kvar där de nu bor och få medborgarskap där. Andra skulle absorberas av det framtida Palestina, och kompensation skulle ges. Detta är den viktigaste delen i avtalet ur israelisk synpunkt. Den fanns inte med i Camp David och innebär en kompromiss i den palestinska flyktingfrågan.

Svagheten i avtalet är att man inte har mandat från den israeliska regeringen att sluta avtal.

Genève-avtalet har satt fart på folk, på båda sidor, som diskuterar och funderar varenda dag. Ett liknande principuttalande har utarbetats av den israeliske f d säkerhets-chefen Ami Ayalon och den palestinske f d Jerusalemministern Sari Nusseibeh.

Uttalandet, utformat som en appell, har skickats ut till alla palestinska och israeliska medborgare. 100 000 israeler och 60 000 palestinier har redan skrivit under appellen.

Inga av dessa avtal ersätter regelrätta förhandlingar med demokratiskt valda regeringar, men avtalen kan fungera som väckarklockor, och användas vid framtida bruk.

Upprepade opinionsundersökningar ger vid handen att båda folken vet att det krävs kompromisser för att få fred.

De flesta israeler accepterar ett tillbakadragande från ockuperade områden.

De flesta palestinier vet att terror leder ingenstans annat än till ökad misär.

Det gäller att ledarna på båda sidor har mod att agera utifrån denna kunskap.

Lisa Abramowicz (Ordförande i Svensk Israel Information)

ARTIKELN HANDLAR OM