ÅSIKT

Kungaparet jobbar hårt för Stenbeck

Foto: IBL
för sverige i farten Kungaparets statsbesök i länder som Vietnam och Brunei har diskuterats flitigt på sista tiden. Men det är inte hovet som ska ställas till svars, anser Åke Wredén, utan de politiska intressen som ligger bakom.
DEBATT

Vid kungaparets sida i Vietnam finns ingen mindre än Cristina Stenbeck. Är det okej att resa till diktaturer för att

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

hjälpa företag etablera sig där?

Kanske för ett kungapar men inte för Sveriges regering som ju ligger bakom statsbesöken, skriver Åke Wredén på Aftonbladet debatt i dag.

Från en diktatur till nästa. Först Vietnam, sedan Brunei. Det skall vara extra fest när Sverige visar upp sig i dessa länder, så dit skickas kungaparet. Det är, enligt det så kallade protokollet, det stiligaste vi har.

Kungaparet åker inte en kilometer i statsbesöksärenden utan att det är godkänt från UD, oftast är det på beställning därifrån. Så det går inte att skylla de kungliga artigheterna mot diktaturerna Vietnam och Brunei på kung och hov. Det ligger ett politiskt ställningstagande bakom varje statsbesök, ansvarig är utrikesministern.

Så vad använder det officiella Sverige kungaparets resor till? Att hedra diktaturregimer är inte helt ovanligt. Mindre normalt är att det blivit gruff om visiten hos den kunglige person som sitter på Bruneis olja. Till och med de som annars gärna brukar vilja se det progressiva hos diktatorer har svårt med just härskaren i Brunei. Besöket i Vietnam visar också en annan användning av kungaparet.

Samtidigt med kung och utrikesminister gästas Vietnams statsägande parti av en trupp svenska affärsmän. Där märks ett namn och ett bolag. Namnet är Stenbeck. Bolaget är Millicom. Enligt Svenska Dagbladet följer en ”framträdande delegation från Stenbecksfären” kungaparet. Att de inte officiellt ingår i den kungliga delegationen är en ren formsak. Verkligheten är att det officiella Sverige har kungaparet för att ge glans åt Stenbeckbolagens säljansträngningar i diktaturen Vietnam.

Men är inte sådant meningen med kungahuset numera, att förstärka reklamen vid affärer med fjärran länder? Jo, det brukar sägas så, men här finns något mer.

Stenbeckbolagen har vetat att skaffa sig politiska försänkningar. Regeringen som skickar kungaparet till diktaturen och hjälper Stenbeckdirektörerna har lämnat ifrån sig sin förre näringsminister till att vara politisk fixare hos just Stenbeckgruppen. Stenbeckbolaget Millicom, som vill göra mobilteleaffärer med de styrande i Vietnam, har dessutom en historia i de där trakterna.

Granne med Vietnam är Kambodja, där det ena kommunistpartiet omvandlat sig till maktparti i ett öppnare, men föga hederligt system. Det hände sig i Kambodja att teleministern fick betalt av ett svenskkontrollerat mobiltelebolag, Millicom. En riksdagsman från oppositionen i Kambodja skrev till den svenska riksdagens talman och pekade på behovet av utredning av mutbrott. En sådan blev det också. Talmannen, Birgitta Dahl på den tiden, gjorde det rätta och lät brevet gå vidare till åklagare. Förundersökningen lades ned. Orsaken är belysande: Att Stenbeckbolaget Millicom avlönat ministern som hade ansvar för mobilteleutbygganden var inte straffbart i Kambodja. Därför kunde det inte bli mutåtal i Sverige.

Se där en stenbecksk insats för Sverigebilden i utlandet. Med denna i bagaget reser nu kung, drottning, utrikesminister och Millicomdirektör till diktaturen i Vietnam. Det är också en bild av vad vi har våra kungligheter till. Det är också bra för Millicom att ha Björn Rosengren som kanal till regeringen. Man kan ju rentav få låna kungen vid behov.

Borde det inte stå en rad extra i riksdagsbeslutet om budgeten, om att skattemedel inte får användas för statsbesök som förenas med affärskontakter för företag som avlönat ministrar samtidigt som de gjort affärer med samma lands myndigheter? Tja, det är ju inte brukligt att vid varje anslagspost skriva in ett särskilt krav på gott omdöme. Fast nog borde riksdagen bestämma att skattemedel inte får användas för utbyte av statsbesök med diktaturer!

Om man menar att kungens deltagande är ett uttryck för särskild heder och högtidlighet borde demokratin Sverige bara ha sådant utbyte med länder som delar våra demokratiska värderingar. Andra stater som vi behöver ha kontakter med får klara sig med ministrars arbetsbesök. Här lever dock gammal UD-lära kvar. Frågan om demokrati och diktatur är inget för diplomatin. Där är, i sann FN-anda, alla stater lika, oavsett hur de syns ibland officiella spår av att Sverige anses ha en särskild samhörighet med monarkier – inte med demokratier alltså, utan stater med kung.

Den svenska ambassaden i Amman har på sin hemsida ett uttalande om att ”stärka banden mellan monarkierna Sverige och Jordanien och deras folk”. För en del år sedan åkte drottningen av Sverige omkring och gjorde politiska ställningstaganden i en grupp statschefsfruar, där dåvarande drottningen av Jordanien var ledande. Så nog finns tecken på ett speciellt förhållande monarkin Jordanien och monarkin Sverige. Kungadömet Jordanien har ofta varit på fredens och förhandlingarnas sida i Mellanöstern, och det är ju givet att Sverige då skall ha öppna kanaler på regeringsnivå.

Men det som utmärker Sverige är faktiskt att vi är en demokrati, i praktiken en republik i allt som har med makt och beslut att göra. Jordanien, Vietnam och Brunei är diktaturer – visserligen av lindrigare sorter, men ändå. Nuvarande användning av

kungaparet utgår från att Sverige som under det kalla kriget inte vill kännas vid någon särskild samhörighet mellan demokratier. Borde vi inte till sist kunna göra oss kvitt den formen av neutralism mellan frihet och ofrihet?

Åke Wredén (Tidigare pol red vid Nerikes Allehanda lib)