ÅSIKT

Folkrörelse för tillväxt

Foto: MATS STRAND
PÅ EGEN HAND ”Tragiken i den mediala debatten mellan regeringens och näringslivets företrädare om de så kallade tillväxtfrågorna är fullständig”, skriver Göran Ennerfelt, koncernchef och verkställande direktör i Axel Johnson AB och ordförande i Svensk Handel och efterlyser i stället kraft att skapa förutsättningar för att få tydliga, gärna fysiska ägare att stanna i Sverige och utveckla näringslivet till gagn för samhället i dess helhet. Göran Ennerfelt vill gärna göra regeringens näringsminister Leif Pagrotsky sällskap i en sådan folkrörelse.
DEBATT

I torsdag efterlyste Aftonbladets Lena Mellin en ny folkrörelse – mot fusket i näringslivet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Göran Ennerfelt, koncernchef och verkställande direktör i Axel Johnson AB och ordförande i Svensk Handel, vill vara med.

Det tror han att de flesta av hans kollegor också vill.

– I de företag och organisationer, där jag arbetar, ser jag inga tecken på sönderfallande moral och försvagad etik, skriver han.

Problemen, menar han, finns där ägarstyrningen är för svag.

Göran Ennerfelt.

Att vara springpojke på pappas grossistlager för skor i Norrköping var min första erfarenhet av näringslivet. Norrköping blev så småningom för trångt. Efter studier i USA och Sverige började min riktiga karriär i näringslivet i Axel Johnson Gruppen år 1966. Sedan dess har mitt liv präglats av att driva, omstrukturera och utveckla företag i Sverige och internationellt inom många olika näringslivsgrenar, från stål och olja till handel och telekom.

Och jag har blivit trogen det familjeägda företagandet.

Näringslivets betydelse för samhällsutvecklingen i stort har besjälat mig. Därför har jag, parallellt med min dagliga företagargärning, ägnat tid och kraft åt samhällsdebatten i organisationer inom näringslivet som till exempel SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle), Svensk Handel, ett av de största medlemsförbunden i Svenskt Näringsliv och Svenskt Näringsliv.

Mitt credo har varit och är den tysta diplomatiens. Jag har tyckt och tycker att sakargument skall få avgöra och att de mycket väl och kanske effektivast framförs i det informerade samtalet mellan kloka företrädare för olika intressen, inte i den mediala debatten.

När nu frågorna kring näringslivets och företagandets förtroende fortsätter att vara i brännpunkten i media kanske ett personligt perspektiv kan intressera en bredare krets. Och några faktiska tillrättalägganden.

Jag känner inte igen mig i den beskrivning som media nu ger av situationen i det svenska näringslivet. I de företag och organisationer, där jag arbetar, ser jag inga tecken på sönderfallande moral och försvagad etik. Tvärtom. En stor del av det svenska näringslivet, inte minst inom handeln, består av privatägda företag, som inte alls känner igen sig i de beskrivningar som utgår från de missförhållanden som rått i börsbolaget Skandia eller i statliga Systembolaget och Vin & Sprit. De allra flesta börsbolag i Sverige har nog en liknande uppfattning.

Alla dessa företag följer lagar och regler till punkt och pricka. De vill ofta gå längre för att svara upp mot kunders, anställdas och andra intressenters förväntningar och krav.

Det ligger i deras och deras ägares långsiktiga intresse och är därför en god affärsidé i sig själv.

De missförhållanden som upprör oss handlar om en mycket liten och alldeles speciell sektor av näringslivet. De kan inte tas till intäkt för att det råder en allmän förtroendekris i näringslivet som helhet.

I USA finns ett gammalt management-uttryck som heter: ”If it ain’t broke, don’t fix it.” Det betyder att det gäller att skilja mellan huvudsak och bisak.

Om ett bord i restaurangvagnen i expresståget har kapsejsat i knäet på passagerarna , betyder det inte att man måste lägga om rälsen och byta lokomotiv. Den risk vi löper i den nuvarande svenska debatten är att vi tror att vi har en förtroendekris i hela näringslivet och därför måste göra något drastiskt och allomfattande åt den.

Medan vi i själva verket har problem som rör en mycket liten del av näringslivet och där lösningen på problemet heter tydlig ägarstyrning.

I verksamheter som inte har tydliga ägare (till exempel börsbolag utan tydliga ägare som känner ansvar) eller har ägare (till exempel staten) som är dåliga på att vara tydliga ökar risken för att de personer som leder den löpande verksamheten lockas att göra ”fel” saker.

Lösningen på problemet är då inte första hand nya beteendekoder för alla börsbolag utan i stället kloka svar på frågan: Hur skapar vi tydliga ägarförhållanden i näringslivet, där ansvar kan utövas och där ansvar också kan utkrävas?

Tragiken i den mediala debatten mellan regeringens och näringslivets företrädare om de så kallade tillväxtfrågorna är fullständig.

Regeringens företrädare säger att så länge näringslivet inte gör något åt förtroendekrisen i näringslivet, tänker regeringen inte medverka till åtgärder som gynnar tillväxten i samhället och därmed oss alla. Vi företagare anser nog att förtroendekrisen är begränsad, att den i varje fall inte berör privatägda bolag, som svarar för en avgörande del av näringslivet och att den delvis berör statliga företag. Den frågan borde läggas åt sidan och lösas i särskild ordning.

Vi borde i stället ägna kraften åt att skapa förutsättningar för att få tydliga, gärna fysiska ägare att stanna i Sverige och utveckla näringslivet till gagn för samhället i dess helhet. Vårt skatte- och regelsystem (de så kallade ägarskatterna) gynnar systematiskt att ansiktslösa institutioner, helst utländska, äger svenska företag hellre än fysiska människor i Sverige. Hur skall vi då kunna åstadkomma tydlig ägarstyrning med svenska intressen i förarsätet och med möjlighet att utkräva ansvar, om något går snett?

Vi är många inom näringslivet, både ägare, företagsledningar och anställda, som skulle vilja vara med i en folkrörelse för etik och moral i samhället, för tydliga och rättvisa regler, för personligt ansvarstagande och för att svenska medborgare som ägare skall vara likabehandlade som svenska och utländska institutioner.

En sådan folkrörelse kunde nog skära genom nuvarande partilinjer och skapa en samling kring ansträngningarna att få Sverige att utnyttja sin verkliga tillväxtpotential.

Göran Ennerfelt (Koncernchef och verkställande direktör Axel Johnson AB Ordförande Svensk Handel)