ÅSIKT

Skäms, Sverige

Foto: AP och URBAN ANDERSSON
ETT DELAT EU Med utvidgningen av EU den 1 maj införs övergångsregler i nästan alla medlemsländer. Den gränslösa unionen gäller inte de tio nya medlemmarna. ”Det är märkligt att Sverige stänger gränserna”, skriver artikelförfattarna.
DEBATT

Den 1 maj träder tio nya medlemmar in i EU-gemenskapen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

En gemenskap som mer tycks bli ett utanförskap för de forna kommuniststaterna med övergångsregler i alla länder, utom Irland.

– Vi skäms över att Sverige vill diskriminera östländerna, skriver sex ungdoms- och stundentförbund.

Den 1 maj 2004 var tänkt att bli dagen då Europa enades. 15 år efter murens fall välkomnas äntligen de forna kommunistländerna in i den europeiska gemenskapen. Förspelet präglas emellertid av stängda gränser. I samtliga länder, utom Irland, talar allt för att det införs övergångsregler för medborgarna i de nya medlemsländerna. Dessa kommer inte att få komma hit lika fritt som andra EU-medborgare får.

Att flera partier nu verkar svänga beror å ena sidan på rädslan för ”social turism”, att människor från öst kommer hit och tar del av de sociala trygghetssystemen, och å andra sidan om en rädsla för att människor kommer hit och arbetar till låga löner. Oavsett om östeuropéerna jobbar eller inte så är det alltså fel att de kommer hit.

Ett undantag från den fria rörligheten för arbetskraft skulle stänga arbetsmarknaden för medborgare från Polen, Ungern, Tjeckien och Baltikum och slå in en kil i arbetet för ett enat Europa där EU inte delas in i ett a- och b-lag. Av solidariska skäl är agerandet tveksamt – vi bör inte enbart bejaka en utvidgning som sker på våra villkor utan verka för att friheten också stärks för människor i Östeuropa. Denna frihet ska även gälla om människor från dessa länder kommer till Sverige. Självfallet ska de inte utnyttjas och de regler som finns på arbetsmarknaden ska gälla.

Debatten har dessutom visat på en märklig syn kring invandringens drivkrafter. Tror ledande politiker på allvar att människor har en lockelse av att invandra för att ta bidrag? I så fall är det ett exempel på när välfärdschauvinismen visar upp sitt rätta ansikte. Det som ibland framstår som helt uteslutet när det gäller oss som redan bor här – att vi missbrukar systemen och inte strävar efter att få arbete – det är alltså en självklarhet när det gäller människor från Östeuropa. Detta spär på misstänksamheten mot människor från andra länder.

Vi företräder en linje som innebär att den fria rörligheten gäller samtliga medborgare i unionen. På så sätt gör vi inte skillnad på folk utifrån deras ursprung. Vi skäms över att Sverige nu vill diskriminera de grannländer som för bara lite mer än ett decennium sedan fick sin demokrati och sin självständighet efter årtionden av brutalt förtryck.

Den fria rörligheten tar dessutom hänsyn till framtiden. Klyftan mellan försörjda och försörjande växer. Enligt Statistiska centralbyrån går det i dag omkring 0,48 personer med pension på varje förvärvsarbetande; två förvärvsarbetande försörjer en pensionär. Denna kvot kommer att öka till 0,7 fram till år 2035, allt annat lika. Annorlunda uttryckt innebär det att två förvärvsarbetande ska försörja 1,4 pensionärer. Vi ser redan i dag början på denna process med en allt svårare ekonomisk situation för svenska kommuner som tvingas höja skatten eller minska utbudet av välfärdstjänster. Hur klarar kommunerna välfärden i framtiden om klyftan blir ännu större.

En ökad invandring skulle föryngra befolkningen och minska klyftan. Vi talar till viss del i egenintresse. Det är dagens ungdomar som kommer att få ta konsekvenserna av att klyftan mellan ung och gammal blir större, eftersom välfärdsstaten bygger på kontrakt generationer emellan. Mot bakgrund av detta är det märkligt att vi i Sverige i stället för att öppna gränserna väljer att stänga dem.

Fredrik Malm (förbundsordf Liberala ungdomsförbundet), Christofer Fjellner (förbundsordf Moderata ungdomsförbundet), Eric Sundström (förbundsordf Socialdemokratiska studentförbundet), Fredrick Federley (förbundsordf Centerpartiets ungdomsförbund), Jakob Forssmed (förbundsordf Kristdemokratiska ungdomsförbundet), Zaida Catalán (språkrör Grön ungdom)