ÅSIKT

Ett enat Cypern ger oss unga chansen

Foto: NIKOLAI JAKOBSEN
FÖR ÅTERFÖRENING I dag röstar folket på Cypern om öns framtid. Sedan 1974 har ön varit delad i en turkisk och en grekisk del. Texten på flaggan, ”Evet”, betyder ja.
DEBATT

I dag går Cypern till folkomröstning. Greker och turkar som sedan 1974 levt åtskilda på grund av krig ska i dag bestämma sig för om de vill ha ett enat Cypern igen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Nittonåriga turkcyprioten Hatice Devecioglu tänker rösta ja. Hon är trött på att inte våga ha framtidsdrömmar. Att känna sig isolerad från omvärlden.

– Populism är det enda vettiga ord som kan beskriva det politiska system vi lever under. Ett fåtal rika har tillsammans med regeringen fört en politik som bara gagnar dem själva.

I dag är det folkomröstning på Cypern. Jag bor på den turkcypriotiska delen av Cypern och för mig är det självklart vad jag ska rösta. Ända sen det ögonblick, 1974, då de turkiska trupper steg i land på Cypern och ön delades, har tiden stått stilla för oss. En vacker ö mitt i Medelhavet borde ha turism som sin största tillgång men att vår sida, den turkiska, inte erkänts av omvärlden och dessutom varit under embargo har bara lett till att vi isolerats, på ön och gentemot omvärlden. Inga turister, ingen ekonomisk eller kulturell utveckling.

Visst, Turkiet är vår garant och vårt ”moderland”, men jag vill göra klart att den isolering som blev en direkt följd av Turkiets handlande i kriget drabbat oss på ön hårt.

Deras inflytande i vår inrikespolitik och vår ekonomi har lett till att de enda jobb som finns kvar att söka, eftersom vi har så låg tillväxt, är byråkratin och befolkningen har undan för undan blivit totalt passiviserad och gett upp tron på framtiden.

Turkiet har medvetet fört en politik så vi inte ska kunna resa oss på egna ben, allt för att de ska kunna behålla rollen som storebror. Om de inte gjort det tror jag att vi, den turkiska sidan, hade rest oss för längesedan och istället för att lyda under Turkiet hade vi kunnat fatta våra egna beslut. Vårt förhållande till Turkiet är verkligen dubbelt.

Populism är det enda vettiga ord som kan beskriva det politiska system vi lever under. Ett fåtal rika har tillsammans med regeringen fört en politik som bara gagnar dem själva. Och lagarna har stiftats därefter.

Utbildningen, som är den del av samhället som rör oss unga mest ser ut så här: 90 % av befolkningen har studerat vid universitet men 80 % av dem har inte jobb inom sina områden. De 10 % som har jobb inom sina områden har garanterat kontakter med de mäktiga männen i regeringen eller näringslivet.

Som ni förstår är detta ett enormt slöseri med hjärnkapacitet och ett problem som regeringen inte lyft ett finger för att lösa. Istället leder det till att ungdomar börjar studera utan att veta vad de vill bli och varför de studerar. När de sen kommer ut i arbetslivet, om de får jobb vill säga, kommer de sannolikt att jobba med något de inte vill till en mycket låg lön.

För att göra en lång historia kort så har vi sen delningen av ön bara gått en allt mörkare framtid till mötes. Till för ett och ett halvt år sedan, då vi började se ett ljus. Det ljuset hette EU och stod för fred. En stor del av befolkningen och särskilt vi unga har sedan dess kastat oss mot det ljuset. För att säga NEJ till de orättvisor som drabbar oss, mot de ungas vilsenhet, mot de rikas egoism och för vår framtid tänker jag rösta JA i folkomröstningen idag. För min framtids skull är jag villig att göra allt.

Liksom turkar och greker lever sida vid sida i andra länder, som Sverige till exempel, vill och tror jag att vi kan leva ihop här. Som jämlika.

Som cypriotisk turk ifrågasätter jag därför den historia vi fick lära oss, och som fortfarande lärs ut, i skolan. Vi unga har alltid fått höra hur grekerna angrep oss, kastade ut oss ur våra hem, fördrev oss från våra byar, torterade och dödade våra släktingar och familjer. Min fråga är: Hur gick det till när vi turkcyprioter slogs mot grekerna då? Har vi ingen skuld? Detta pratades det aldrig om. Jag tror att båda sidor lidit av detta krig, både materiellt och själsligt. Men det viktigaste idag är att sluta blicka bakåt och se den framtid vi har ihop med grekerna. Ett liv i fred där vi delar samma jord, vatten och luft.

Men när, inte om, överenskommelsen är klar tror jag båda sidor kommer att få problem inom sina egna grupper. För i båda grupperna finns extremister, nationalister och fascister som kommer att göra allt för att förstöra. Vi har redan sett det börja hända. Vårt hopp ligger därför hos regeringen, att den med hjälp av lagar och ordning långsamt ska kunna minimera extremisternas inflytande.

Jag ser fram emot ett enat Cypern där vi inte längre är isolerade utan återigen tillhör världen. Där det blir lättare för oss unga att resa och studera utomlands och där embargot hävts och ekonomin reser sig och med den hela samhället.

Hatice Devecioglu (19 år universitetsstuderande Översättning: Ali Segan)