ÅSIKT

Ge oss bra porr – för båda könen

Foto: TOMAZ LUNDSTEDT
PORNOGRAFIN I SIG ÄR INTE PROBLEMET – problemet är vilken typ av aktiviteter som förekommer, anser Ann Heberlein som efterlyser porrfilmer som bygger på lust och hängivenhet, inte på tvång och förnedring.
DEBATT

Det finns bra porr. Det finns urusel kvinnoförnedrande porr.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Ska vi inte diskutera öppet i stället för att kasta sten, skriver etikforskaren Ann Heberlein som tror på kravmärkt porr.

– Det borde inte vara omöjligt att producera porr som visar en sexualitet som både män och kvinnor njuter av.

När porren släpptes fri 1971 blev de som kämpat för sedlighetslagens avskaffande chockade – de förväntade sig häftiga och lustfyllda sexskildringar. I stället kom en störtflod av porr för män av män, där kvinnan betjänade mannen, på hans villkor. Man ville göra upp med 50-talets unkna moralism och sexualfientlighet och längtade efter en friare sexualitet.

Under lång tid har sexualiteten förknippats med reproduktion och därför placerats inom äktenskapet och heterosexualiteten. På 60-talet propagerades det för sex för njutnings skull – man ville befria sexualiteten, inte minst kvinnans, från reproduktionens boja. Den fria porren var en del i detta befrielseprojekt.

Man kan nog lugnt påstå att friheten missbrukats. Kanske borde debattörerna på 60-talet ha förstått vad som skulle komma: sex säljer. Kanske var det naivt att hoppas på livsbejakande och häftig pornografi, en pornografi på lika villkor, för män och kvinnor. Jag skulle tro att det är minst lika naivt att tro att vi kan bli av med pornografin.

Och varför skulle vi vilja eliminera pornografin en gång för alla? Pornografi i sig är inte problematiskt. Problemet är inte att människor blir sexuellt upphetsade av att se nakna kroppar på bild eller film, eller av att se dessa nakna kroppar engagerade i olika sexuella aktiviteter. Problemet är vilken typ av aktiviteter som förekommer, och att de nakna (kvinno-)kropparna påfallande ofta tycks befinna sig i situationen under tvång. Varför är det sexuellt upphetsande att se kvinnor bli förnedrade på olika sätt? Vilken uppfattning får man av sexualitet och relationer om man konsumerar pornografi som framställer kvinnan som passiv men samtidigt omättlig?

Utan tvekan är produktionsförhållandena i porrindustrin ofta grymma. Utan tvekan påverkar pornografin iakttagarens värderingar. Utan tvekan är kvinnorna de stora förlorarna ur båda perspektiven.

Hårdast drabbade av porrindustrin är de som är direkt involverade i produktionen – det vill säga porraktriserna. Det rör sig ofta om unga, fattiga kvinnor från tredje världen. I takt med att kvinnor i väst fått det allt bättre, ekonomiskt och socialt, har porrindustrin fått allt svårare att rekrytera porraktriser i väst. Därför måste man nu importera sina ”modeller” från Asien, Östeuropa och baltstaterna. Samvetslösa och kriminella män utnyttjar dessa kvinnors utsatta position, det går inte att blunda för.

Flera undersökningar, bland annat från RFSU, visar att pornografi påverkar ungdomars attityder till sexualitet och deras sexvanor. Tjejer och killar är överens om att pornografi påverkar deras eget och andras sexuella beteende. Killarna blir nyfikna och vill pröva på vad de ser. Tjejer uppger ofta att de känner olust.

I det omdiskuterade Tumbamålet hänvisade försvaret till att ungdomar har ”helt andra referensramar” än vuxna. De är uppväxta med porrfilmer – för dem är 59 påsättningar och gruppsex inte konstigt, enligt deras advokat.

Det är uppenbart att pornografins budskap påverkar våra värderingar. Därför måste vi diskutera innehållet. Vi kommer ingenstans genom att kasta sten och skrika på förbud. Det borde inte vara omöjligt att producera pornografi som visar en sexualitet som både män och kvinnor njuter av. En sexualitet mellan vuxna människor som bygger på lust och hängivenhet och inte på tvång och förnedring. En ”kravmärkt” pornografi där konsumenten vet att produktionsförhållandena är goda, att allt sker av fri vilja och att alla inblandade får ordentligt betalt.

En cyniker kan invända att den kravmärkta pornografins enda funktion är att lätta på det dåliga samvetet hos porrkonsumenten. Hur skulle det fungera i praktiken? Det sistnämnda kriteriet – angående produktionsförhållandena – kan vara svårt att kontrollera, men inte omöjligt. Värderingsfrågan är svårare, vems värderingar ska styra? Ett krav bör vara att hänsyn tas till alla inblandades värde och vilja. Alla individer, män som kvinnor, har samma värde och bör behandlas med respekt som subjekt.

Den brist på respekt för kvinnor, deras kroppar och deras vilja som vi alltför ofta ser exempel på, nu senast i Tumbafallet, är möjligt att koppla till pornografins budskap. Pornografin är inte den enda förklaringen – att kasta skulden på pornografin är att trivia-lisera ett gigantiskt samhällsproblem. Framför allt måste vi prata med våra barn, med pojkarna som växer upp och ska bli män. Killarna måste lära sig att skilja på fiktion och verklighet, ta ansvar för sina handlingar, sin kropp och sina ord. Det är hög tid för Projekt Pojke.

Ann Heberlein (Doktorand i etik CTR Lunds universitet och författare till boken Den sexuella människan – etiska perspektiv)