ÅSIKT

Jag vill att Anna ska fortsätta inspirera

Foto: SARA RINGSTRÖM
MINNET LEVER KVAR Anna Lindh var Sveriges röst i världen. Jag brukar säga att hon precis som Olof Palme gjorde vårt land lite större än vad det är, skriver statsminister Göran Persson på debattsidan i dag.
DEBATT

I dag är det ett år sedan trikesminister Anna Lindh blev knivhuggen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Alla minns den sammanbitna och skakade statsministern som till slut också fick meddela allmänheten dagen därpå att hon inte överlevt. I dag skriver han om saknaden efter sin kollega men också vikten av att hennes politiska visioner inte går förlorade.

– Hon var bland de första att tala varmt om ett enat Europaoch att FN:s säkerhetsråd måste spegla den globala verkligheten bättre.

Tid är en konstig avståndsmätare. När man tänker tillbaka något år i tiden så känns vissa saker väldigt avlägsna, andra alldeles nära.

Så är det också när jag tänker tillbaka på tiden för mordet på dåvarande utrikesministern Anna Lindh. Händelser och möten de där dagarna känns långt borta. Minnet av Anna känns nära och levande.

Fortfarande kan jag höra hennes uppfordrande röst tala till mig när jag möter en premiärministerkollega i ett annat land, arbetar med EU-frågor eller på annat sätt engagerar mig i ämnen som var hennes. Så länge minnet av Anna är starkt glömmer jag aldrig att påpeka att folkrätten inte bara ska skydda nationer utan också individer, att FN:s säkerhetsråd måste spegla den globala verkligheten bättre eller att global hållbarhet också handlar om mat, läkemedel och miljöpolitik.

I dag är det ett år sedan vi nåddes av beskedet att Anna Lindh knivskurits. En mörk dag för Annas nära och kära, för kollegor och medarbetare.

I vårt parti har hon lämnat ett tomrum som är svårt att fylla.

Hon var en av det socialdemokratiska partiets mest uppskattade företrädare.

Årsdagen för dådet markerar också ett slags årsdag i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter, mot våld och terrorism.

Den 11 september var redan före dådet ett datum märkt av angrepp på just det öppna samhälle som Anna Lindh kämpade för.

Demokratin kan aldrig tas för given. Den måste ständigt vinnas på nytt, för varje ny generation.

Under hela sin politiska gärning kämpande Anna för de demokratiska, mänskliga rättigheterna. Hon var tydlig i sin syn på de rättigheter, men också skyldigheter, som demokratin innebär.

Med ett brinnande intresse, grundat i tidiga ungdomsår, följde Anna dramatiska och oroliga förändringar i världen. Hon var bland de första att tala varmt om ett enat Europa, där tidigare kommunistdiktaturer skulle vara en del av den Europeiska unionen.

Hon fick dessvärre inte uppleva den historiska dagen då EU:s utvidgning blev verklighet – dagen som hon hade talat och sett fram emot så mycket. Dagen då Europa tog ytterligare ett viktigt steg mot fred, säkerhet, välstånd och stabilitet.

Anna Lindh var Sveriges röst i världen. Jag brukar säga att hon precis som Olof Palme gjorde vårt land lite större än vad det är. Med sitt djupa engagemang och sina insatser för demokrati och mänskliga rättigheter väckte hon stor respekt långt utanför landets gränser.

Anna Lindh kom att betyda mycket för många människor runtom i världen. Hon gjorde skillnad.

Här hemma i Sverige blev hon en viktig förebild i politiken, inte minst för många kvinnor. Hon delade vardag och verklighet med så många. Som vilken annan Nyköpingsbo som helst tog hon tåget till jobbet på morgonen och stod i kön i mataffären på kvällen. Som vilken annan förälder som helst så brottades också hon med oro för barnen och bristen på tid.

Anna Lindh ville inte att det skulle vara ett gap mellan medborgarna och deras företrädare. Hon stod upp för ett tryggt och öppet samhälle. Hon ville vara en del av det – men fick, liksom Olof Palme, betala ett ohyggligt pris för det.

I dag hålls minnesstunder på många platser. Jag hoppas att minnesdagen inte bara ska gå i sorgens tecken. Jag vill att minnet av Anna Lindh ska fortsätta att inspirera, skapa nytt engagemang.

Jag vill att vi minns henne för allt det hon lyckades vara – medmänniska och mamma, en socialdemokrat i själ och hjärta, en oerhört skicklig politiker, en briljant utrikesminister, en smittande glad och varm person.

Jag vill att vi hedrar Anna Lindhs minne på det bästa sätt vi kan göra det: genom att sluta oss samman i arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter – och aldrig ge upp.

Göran Persson

ARTIKELN HANDLAR OM