ÅSIKT

Det är tufft att bli äldre

Foto: TOMAS BERGMAN
ATTRAKTIVT ATT ÅLDRAS ”Vi 40-talister måste visa att det är attraktivt att bli både medelålders och äldre”, skriver Alexandra Charles.
DEBATT

På Alexandra Charles nattklubb var alla välkomna – oavsett ålder. Nu kämpar hon för att samhället ska ge plats även åt äldre kvinnor, i 1,6 miljonerklubben.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

– Om inte jag hade arbetat för att ändra på dessa missförhållanden, hade jag förmodligen varit arbetslös i dag! skriver hon i vår nya debattserie om åldersdiskriminering.

Vi 40-talister var med om att skapa den ungdomskultur som många i dag lider av, för vi glömde att vi en dag skulle bli äldre och se annorlunda på livets villkor.

Vi måste visa att det är attraktivt att bli både medelålders och äldre. Det behövs en medveten kampanj från samhället för att äldre inte ska diskrimineras.

När vi startade vår legendariska nattklubb Alexandra’s, 1968, var affärsidén att den skulle vända sig till en bred målgrupp, även åldersmässigt. Alla från 21 år var välkomna – oavsett ålder!

I den kvinnohälsoorganisation jag arbetar med sedan sex år – 1,6 miljonerklubben – strävar vi efter att avskaffa samhällets åldersdiskriminering. I 1,6 miljonerklubben arbetar vi med att förbättra kvinnors villkor, både i samhället och i vården.

För äldre kvinnor finns inga arbeten, om vi inte själva är med och skapar dem. Det vill säga starta eget, engagera oss i ideell verksamhet, bilda föreningar där vi kan arbeta etc.

Om inte jag hade arbetat för att ändra på dessa missförhållanden, hade jag förmodligen varit arbetslös i dag!

Mycket behöver göras:

Fler medelålders och äldre kvinnor på beslutande poster i regering och riksdag. Dags nu att förbereda nästa val!

Partierna måste enas om förslag som får arbetsgivarna att vilja anställa åldersgruppen över 55 år. Det får inte vara dyrare för en arbetsgivare att nyanställa äldre. Arbetsmarknadsförsäkringarna måste ses över!

Arbetslivserfarenhet måste få uppskattning, såväl som nytänkande. Vi borde tänka ut ett sätt att premiera dem som arbetat länge, inte bara få dem att känna att det är dags att lämna sin plats för de yngre. Alla behövs ju i dag!

Utbilda även äldre medarbetare. I dag saknas faktiskt arbetslivsutveckling för äldre på de flesta arbetsplatser. TCO visade i våras att den grupp som får minst utbildning på arbetsplatsen, via sin arbetsgivare, är kvinnor över 55 år. De som får gå vid omstruktureringar får oftast gå för att arbetsgivaren anser att de ”inte hänger med” när det gäller kunskaper.

En viktig förutsättning i dag, för att vi ska kunna behålla de jobb vi har, är att vi får kontinuerlig fortbildning.

Vi måste även få möjlighet att påverka arbetstider. Flexibilitet, när det handlar om både arbetsuppgifter och arbetstider!

Den debatt som förs om att vi måste arbeta längre handlar mest om att vi måste arbeta efter 65-årsdagen, gärna tills vi fyllt 70. Den debatten får många att ta avstånd från tanken att arbeta längre, hur skall man orka? Många är slutkörda redan vid 45-årsåldern.

Det är viktigt att betona att problemet inte är att vi inte jobbar mellan 65 och 70 år. Det stora problemet är att vi kasseras på arbetsmarknaden redan i 50-årsåldern.

Visst ska alla som vill kunna arbeta så länge man vill. Men i första hand handlar det om att vi ska ha viljan och orken att kunna vara kvar i arbetslivet tills vi fyllt 65 år (dagens pensionsålder).

I dag är den faktiska pensionsåldern i vårt land 59–60 år. Kvinnor slutar något tidigare än män. Om Sverige ska klara den framtida välfärden, måste fler arbeta mer och längre. Det är ett faktum, som är väl belagt i utredningar och forskningsrapporter.

Men trots att det finns politisk samstämmighet om att fler måste vara kvar i arbetslivet fram till ordinarie pensionsålder, händer det ingenting.

Tvärtom kommer det gång på gång signaler från politiskt ansvariga om att ”äldre” inte är fullt tillräkneliga eller ens önskvärda i arbetslivet.

EU:s ministerråd beslutade den 7 december 2000 att förbjuda åldersdiskriminering. Enligt EU-beslutet skulle medlemsländerna införa en klausul om åldersdiskriminering i sin lagstiftning under 2003.

Sverige har begärt uppskov till 2006.

Näringsminister Leif Pagrotsky föreslog nyligen att inga styrelseledamöter i statliga bolag bör vara över 70 år.

Detta är exempel på tankesättet att åldern har direkt betydelse för kompetens, duglighet och kunnande. All modern åldersforskning visar att så inte är fallet.

Med Pagrotskys förslag förlorar Sverige massor av kompetens och erfarenhet, som Pehr G Gyllenhammar och Kjerstin Dellert, för att bara nämna två exempel.

Ett annat exempel är när statsministern inför förra valet ”lovade” att hälften av kandidaterna på socialdemokraternas valsedlar skulle vara under 40 år. Ett sådant uttalande får det att framstå som om ungdom i sig skulle vara en särskilt viktig egenskap när man fattar beslut om landets viktiga angelägenheter. Den åldersgrupp som verkligen är underrepresenterad i riksdagen är de över 65 år.

Det finns säkerligen ett samband mellan hur äldrefrågorna behandlas i riksdagen och ledamöternas ålder.

Alexandra Charles