ÅSIKT

Hellre macho än myspojkar

Ida Thulin: Mitt ideal godtas inte av över- klassfeministerna

DEBATT

Överklassfeministernas diskreta lidande berör mig inte. För lets face it: Jag rakar benen och tänker fortsätta med det.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Casper Hedberg
Ida Thulin, 23, studerande vid Södertörns högskola, anser att kvinnorörelsen har mycket litet att komma med.

Jag tycker själv att jag ser bättre ut med smink än utan. Jag gillar att varva tunga filosofiböcker med enstaka nummer av Cosmopolitan. Jag använder gärna push up-bh, eftersom det är så kul att ta upp onödigt mycket plats i tunnelbanan.

Jag är lika engagerad som vilken kulsprutefeminist som helst när det handlar om att sätta stopp för sex- och våldsbrott, men jag tror att fler snutar på gatorna gör mer nytta än fler snyftningar om H&M-affischer och L’Oreal-reklam.

Att fnitterreportagen i Frida eller Brauns benrakningsinstrument leder till våldtäkt och kvinnomisshandel tvivlar jag på.

Det är just de verkliga problemen som är anledningen till att jag emellanåt funderar över vilken planet 2000-talsfeminismen utvecklats på.

Hur kan man orka bry sig om blå eller rosa filtar på BB-avdelningarna när barnmorskorna, som virar in kottarna i de där filtarna, arbetar för offentliga monopol som betalar gymnasieutbildade sjukhustekniker bättre än studieskuldstyngda specialistsjuksköterskor?

Hur kan man påstå att kärnfamiljerna är det stora problemet, när så otroligt många barn växer upp med bara ena föräldern närvarande och därmed en saknad som inte går att klä i ord?

Feminismen, som från början handlade om väsentligheter har nu mött samma öde som den gamla arbetarrörelsen.

Man har gått från att angripa vardagens konkreta problem till förmån för frasradikala teorier om samlagsställningar och kvotering ända in i barnkammaren.

Om kvinnorna som nu smyger runt i kulisserna och smider planer på ett feministparti gör det för att ta strid för att alla traditionella kvinnoyrken ska bort från monopolen och ut på marknaden, så säger jag lycka till.

Om de däremot gör det för att använda riksdagens talarstol för att tala om för mig att jag blir förtryckt när någon grabb stöter på mig på krogen, så gör de bättre i att fortsätta dricka grönt te och rött vin på universitetens personalfester. Jag hoppar nämligen hellre i säng med Conan Barbaren än med Clark Kent. Jag föredrar machomän framför myspojkar. De grabbar jag gillar är i allmänhet sådana som gillar att dricka bärs till långt in på natten snarare än att kolla på schlager-SM.

Mitt mansideal är inget jag vill köra ner i halsen på någon annan. Det är min personliga uppfattning. Men få, om några, röster i dagens kvinnorörelse godtar sådana uppfattningar.

De har brännmärkt analsex som ett symptom på patriarkalt samhällsförtryck (vilket fick några av mina bögkompisar att gå i taket), de vill tvinga föräldrar att dela upp föräldraledigheten 50/50 (vilket fick de av mina vänner som bildat familj att gå i taket) och de har fördömt filmen ”Pretty woman” i en pseudofeministisk filmanalys (vilket fick mig att gå i taket).

Kvinnorörelsen modell 2005 har helt enkelt ganska lite att komma med. Den drivs av samma otyglade iver att kontrollera, reglera och moralisera över mitt liv som de flesta företrädare för vilket politiskt parti som helst.

Man kan givetvis montera in en Trabantmotor i en Ferrari, men bilen kommer ändå att braka ihop innan den har hunnit runt hörnet. Samma sak kommer att hända med feministpartiet.

– Jag hoppar hellre i säng med Conan Barbaren än med Clark Kent. De grabbar jag

gillar föredrar bärs långt in på natten framför att kolla på schlager-SM.

Foto: Universal Pictures

Ida Thulin