ÅSIKT

Jag älskar män – jag är inne på min fjärde

Gudrun Schyman: Men jag beundrar den bussförare som tog strid för kvinnor på jobbet

DEBATT

Att just jag har fått uppdraget att skriva en artikel på temat ”Män jag beundrar” säger en del om hur många uppfattar feminismen. Medvetet eller omedvetet vill man gärna få feminismen och oss feminister att framstå som någon form av manshatare.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Björn Lindahl/Sören Andersson/Peter Kjellerås
Internpuss, politikerpuss och trubaduren Pierre Ström får en puss. Gudrun Schyman gillar män.

- Feminister är sådana där som hatar män och som inte rakar sig under armarna! hörde jag nyligen någon säga. Att inte raka sig under armarna är tydligen detsamma som att skita i män och samtidigt ta avstånd från sin egen kvinnlighet. Eller?

Jag kan då avslöja att jag för egen del varken hatar män eller låter bli att raka mig under armarna, även om den ringa hårväxten gör det till ett mindre problem för mig. Jag älskar män. Jag är inne på min fjärde, under ”äktenskapsliknande former”, och det har funnits fler.

Däremot hatar jag de alltmer extremt stereotypa könsroller som mejslas fram inom ramen för den patriarkala maktordningen. Våra individuella karaktärer, våra möjligheter att vara unika människor, kläms in i färdigformulerade förväntningar på hur vi ska vara och vad vi ska göra, allt utifrån vilket kön vi har.

Patriarkal pansar och push-up är ett hot mot kärleken, feminismen en räddningsaktion!

För en tid sedan hade jag ett intressant samtal med en man. Han körde bussen jag åkte i.

Han berättade att han tidigare arbetat på en fabrik som gjorde sängkläder. Kvinnorna var i klar majoritet där. Hans ingångslön var densamma som kvinnorna hade som jobbat länge.

Efter ett halvår gick han in till chefen och begärde några kronor till i timmen. Det var inga problem. Efter ytterliga ett år gjorde han om samma sak och det var inga problem då heller. Han fick vad han begärde, under förutsättning att han inte talade om det för de andra.

Gentlemens agreement! Han accepterade lönebudet, konstaterade att han nu hade 8 kronor mer i timmen än kvinnorna som gjorde samma jobb. Han gjorde inte ett bättre jobb än dom. Dom hade jobbat där betydligt längre än han. Han blev förbannad och gick ut till sina arbetskamrater och talade om vad han hade fått i lön och uppmanade alla att kräva samma.

En del av kvinnorna gjorde det, och fick samma, en del av de äldre gjorde det inte.

- Varför inte? frågade jag.

- Dom ville inte ”bråka”. Efter 20 år på samma ställe och vid 55+ förstår jag de kvinnor som är rädda för att bli av med jobbet, svarade han.

- Men det är för djävligt att arbetsgivarna utnyttjar det!

Han bröt med normen. Han vägrade att ingå i den manliga överenskommelsen. Han bröt en relation byggd på lojalitet med arbetsgivaren, som var man, till förmån för en relation byggd på solidaritet med arbetskamraterna, som var kvinnor.

Han såg kvinnornas situation, anklagade inte dom som inte vågade ta strid utan riktade skulden åt rätt håll. Han protesterade alltså mot det mönster som ständigt överordnar män på kvinnors bekostnad.

Det beundrar jag.

Till alla andra män som ställer frågor om vad de kan göra eller som rent av känner sig ”avvisade” eller ”uteslutna” när den feministiska diskussionen nu accelererar, vill jag säga:

Feminist kan man vara oavsett kön. Feminismen riktar sig mot patriarkatet (makten), inte mot enskilda män.

Vi (den feministiska rörelsen) behöver er solidaritet men vad vi framförallt behöver är att ni synar er själva och er egen (mans)roll. Det är faktiskt ert agerande mot oss som ständigt återskapar förtrycket och diskrimineringen av oss. Det sker i ert namn!

Gudrun Schyman , Feminist , Riksdagsledamot , och medlem i Feministiskt initiativ