ÅSIKT

Sven Wollter: Hjärnan måste få samma möjlighet till behandling som hjärtat

DEBATT

Varför?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Varför skall alltid dementas rättigheter ifrågasättas?

Foto: Björn Elgstrand
Sven Wollter har tillsammans med Krister Westerlund, ordförande i Alzheimerföreningen i Sverige skrivit om de demenssjukas rättigheter till bra vård.

Det som är naturligt för andra stora sjukdomsgrupper när det gäller utredning, diagnostik och behandling förvägras ofta den som misstänks vara drabbad av demens. Låt oss ge två exempel:

Region Skåne, där en miljon människor bor, samt i Stockholm, där ungefär 2 miljoner bor, finns inte våra godkända läkemedel med på läkemedelslistorna. Varför? Är inte de läkemedelssakkunniga i Skåne och Stockholm mer kunniga? Tror man att det går att blunda bort problemen? Gång på gång kan vi konstatera att skillnaderna är så stora att vi snart kan börja tala om klasskillnader. Hjärta/kärl och cancer är högprioriterat medan demenssjukdomarna är lågt prioriterade. Varför?

Ansvariga politiker! Det är dags att få upp ögonen för de stora klasskillnader som råder inom folksjukdomsgrupperna. Vi vädjar till alla beslutsfattare: mer solidaritet i kroppen! Hjärnan måste få samma möjligheter till behandling och symtomlindring som hjärta/kärl och lungor får. Vi kan konstatera att vi i dag har cirka 150 000 demenspatienter. Av dem kan 80 – 100 000 kan få symtomlindring, bara de får utredning och diagnos. Tänk om diabetiker inte skulle få behandling. Vilket ramaskri det skulle bli. Men endast tre av tio Alzheimersjuka får hjälp. Vilken orättvisa!

Av de 150 000 demenssjuka våras mer än hälften i hemmen av anhörigvårdare. De bär en tung börda. Vi måste etiskt, moraliskt och medicinskt göra allt vi kan för att stötta dessa i sin vårdarroll. Tänk er själva att aldrig kunna få sova ut ordentligt av oro för att den sjuke är uppe och springer på nätterna. Har vi då bra hjälpmedel för att vårda i hemmen? Svaret är nej. Det som är en själklarhet för synligt handikappade är nästan en omöjlighet för de som har ett handikapp som inte är fysiskt.

Vi måste utveckla bättre hjälpmedel för säkerhet genom att stötta anhörigvårdarna med bättre utbildad hemtjänstpersonal och biståndshandläggare. Kort sagt måste vi fokusera mycket mer på dem som bär det tunga ansvaret att vårda svårt hjärnssjuka i hemmiljö.

Demensfrågorna kostar samhället cirka 40 miljarder. Av dessa svarar kostnaderna för institutionsvården för 34 miljarder. Många påstår att det är för dyrt att utreda och behandla. Sanningen är att dessa kostnader svarar för endast 1,5 % av de cirka 600 miljoner av totalkostnaderna.

Vi får inte låta farmakologer och apotekare bli huvudmän för våra drabbade. De har alldeles för dåliga kunskaper om sjukdomen. I Stockholm har läkemedelssakkunniga en expertgrupp som leds av professor Agneta Nordberg. Expertgruppen som har stora kunskaper om våra patienter har envist poängterat det viktiga att utreda, diagnostisera och behandla. Men tror ni de sakkunniga lyssnar på expertgruppen? Nej! Samma visa är det inom region Skåne. Där hänvisar man Alzheimerdrabbade till rubriken ”äldre och läkemedel”. Diskriminerande och kränkande eftersom vi har många yngre som är drabbade av demens. Vi måste ständigt påpeka för makthavarna att det inte finns någon tid att förlora. Vi måste undvika klasskillnader mellan synen på våra folksjukdomar. Vi kräver inte mer för våra patienter, vi kräver bara lika mycket. Men steget dit är väldigt långt.

Fler artiklar

Krister Westerlund , ordförande Alzheimerföreningen i Sverige , Sven Wollter , skådespelare