ÅSIKT

Aftonbladet skapade konflikten

Runar Sögaard: Det gör ont att bli utsatt för kvällspressens hetstävling

DEBATT

Kanske börjar någonting hända. Kanske kan det komma något gott ur detta onda. För ont gör det.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Per-Olof Sännås
Runar Sögaard.

Det gör ont att min son ska behöva få eskort av livvakter för att hans liv ska skyddas. Det gör ont att han ska behöva se på när Aftonbladets reporter och fotograf antastar mig med frågor, hindrar mig att passera min egen ytterdörr och vägrar acceptera att jag inte vill ta diskussionen i min sons närvaro eftersom hela situationen för honom är hotfull. Och att nästa dag se bisarra rubriker om att jag ”vägrar be om ursäkt”.

Förstås beskriver reportern inte med ett ord den stressade situationen med polisskydd och allt. Eller att han inte har utnyttjat mitt erbjudande att ta intervjun när min sjuåriga son inte är närvarande.

Det känns hårt att läsa hur journalisters egna ord och motiv blir gjorda till mina och hur man omvandlar och förvrider ord för att skapa en hatisk konflikt som för mig inte ens existerar. Och det är förstås inte kul att krönikörer och ”experter” raljerar och påstår att jag inte kan grundläggande religionshistoria.

Mot anklagelserna om att jag är okunnig och fientligt inställd mot islam vill jag framhålla följande:

Jag började studera religionshistoria redan som 18-åring och jag anser mig ha en hyfsad bild av världsreligionerna efter att ha stått på scen och predikat sen jag var 16 år gammal och besökt ett 30-tal länder runt om i världen.

Jag har i mitt privata umgänge nära vänskap med muslimer i såväl Sverige som i andra delar av världen och jag hyser den största respekt för dem.

Jag har aldrig någonsin hållit en predikan mot islam och följaktligen heller inte attackerat muslimers tro!

Det har aldrig varit min avsikt att såra muslimer eller skapa några klyftor mellan olika trosuppfattningar.

Jag har bett om ursäkt om jag sårat vissa muslimer genom det ordval i den predikan som fått så mycket uppmärksamhet och är beredd att göra det igen. Men jag vidhåller att på det sätt som Aftonbladet och andra medier ryckt ut citat och framställt vad jag sagt blir bilden långt ifrån rättvisande.

Därmed anser jag att medierna, när de alarmistiskt och medvetet använder manipulativ citatteknik till att skapa en hatisk konflikt mellan religioner, brister i respekt för både yttrande- och religionsfriheten.

Och jag hoppas att medierna ska börja tänka på vilka följder deras krigsrubriker får för enskilda personer såsom jag själv och min son.

Jag hade aldrig blivit hotad till livet och hamnat i denna för mig och min son oerhört påfrestande situation om det inte vore för kvällspressens hetstävling om vem som kan sälja flest tidningar. Var går gränsen för er? Skall någon behöva sätta livet till innan ni slutar hetsa och koka ihop era löpsedlar?

Jag har rannsakat mig själv och erkänt att även mina spontana formuleringar av vissa kan upplevas sårande. Och kanske är tiden mogen för självrannsakan även bland massmedier.

Skådespelaren Mikael Persbrandt har nyligen på ett starkt sätt vittnat om avarter i massmediers förföljelserapportering. I SvD och på andra ställen diskuteras alltmer massmedias trovärdighet och ansvar – allt oftare kritiskt av personer som själva tillhör journalistkåren.

Så kanske kan det komma något gott ur det onda som jag och andra utsätts för.

Tidigare artiklar

Runar Sögaard , ledarskapskonsult