ÅSIKT

Höj nivån på journalistiken

Liselotte Englund: Värdelöst vetande ligger inte i allmänhetens intresse

1 av 2 | Foto: Krister Halvars
Vetandets värde har höljts i dunkel medan det värdelöa vetandet firar stora triumfer, skriver Liselott Englund.
DEBATT

En skenbart ökad självkritik har spridit sig inom medievärlden under senare tid. Läsar- och tittarombudsmän har gjort entré.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men trots en påtagligt ökad aktivitet från dessa och flera mediegranskande program har medierna och dess journalister varken blivit mer mottagliga för kritik eller uppfyllda av självrannsakan.

Jag svär i kyrkan och tänker främst på kvällspressen, men längtan efter annat omfattar också stora delar av det övriga medieutbudet. Inte minst de otaliga tv-kanaler som uppgivet massproducerar allsköns strömlinjeformat stoff, vilket inte gör människor vare sig klokare eller lyckligare. Vetandets värde har höljts i dunkel, medan det värdelösa vetandet firar stora triumfer.

Till mediernas återkommande försvar framhålls ”allmänhetens intresse”. Ett intresse som tjänas med hjälp av privilegier i form av presstöd och distributionsstöd i olika former, och under tryckfrihetens hägn. I själva verket ett intetsägande försvar, eftersom man vet rätt lite om vad allmänheten egentligen vill ha. Det kvällstidningarna vet är att dokusåpor, sex och brott säljer bra. Naturligtvis styr ekonomin.

Men är alla vägar prövade? Med egen bakgrund inom forskning och vetenskapsjournalistik hämtar jag exemplen där:

I forskarantologin ”Vetenskap eller villfarelse” presenterades nyligen en rad exempel på hur humbug framställs som vetenskap av både dess företrädare och medierna. PC Jersild hoppades i en DN-artikel att boken skulle bli obligatorisk läsning på journalistutbildningarna. Gammal folktro i vetenskapens gränsmarker – som slagrutor och kvacksalveri – får för stort utrymme i pressen. Kanske på grund av människans fascination för det mystiska, funderar författarna. Men är det att tjäna allmänhetens intresse?

Andra exempel på hur medierna bidrar till vår kunskapsbild finns i ett par undersökningar från opionsmätarna SOM-institutet och Vetenskap och Allmänhet. Här framgår att 15 procent av allmänheten och hela 28 procent av ungdomar i åldrarna 15–19 felaktigt anser att astrologi är en vetenskap. Och enligt undersökningsledarna ska risken för sammanblandning med vetenskapen astronomi vara utesluten, eftersom orden förklaras grundligt i enkäter och telefonintervjuer. Horoskop som vetenskap?

Inom vetenskaplig forskning måste varje tes prövas mot en annan. Det borde också ske inom journalistiken. Men icke. I stället får vi läsa om varje nytt rön som en ny sanning. Också larmjournalistik säljer, som akrylamiden för några år sedan. Dessa nyheter borde betraktas som tänkbara alternativ eller kompletterande synsätt.

Ett annat exempel är de många buden om orsaker till plötslig spädbarnsdöd, och hur den kan förebyggas. Först skulle barnen ligga på magen, sedan på sidan, därefter på rygg, sedan på en ny sida efter varje amning, därefter hur som helst bara barnet sover mellan föräldrarna. Vad ska vi tro?

Mediekonsumenter är ju inte dumma. Vi kan oftast genomskåda dessa schabloner och bygga egna uppfattningar. Men ibland blir det fel, och medierna borde vägleda snarare än förvilla.

Kräver egentligen inte vi läsare en högre kunskapsnivå? Skulle vi inte köpa kvällstidningarna även utan Olindor, sexuella erövringar och dunderdieter på löpsedeln? Visst skulle vi lockas också av vederhäftig journalistik om livets väsentligheter, baserad på de journalistiska honnörsorden sanning, saklighet och relevans? Sådant som verkligen är i ”allmänhetens intresse”.

Varför ser det ut så här? För att ingen vågar bryta mönster, utan den ene går i den andres ledband. I grunden är det här en demokratifråga. För att bygga och upprätthålla ett demokratiskt samhälle måste vi medborgare ha tillräckliga kunskaper för att kunna delta i diskussioner om sådant som rör vår tillvaro. Därför behöver nivån på mycket av den dagliga journalistiken höjas. Börja nu.

Liselotte Englund , Vetenskapsjournalist , och doktorand i journalistik

ARTIKELN HANDLAR OM