ÅSIKT

Pappa kräver jämställdhet

Ung pappa: Inför gemensam vårdnad redan vid födseln

Foto: Mårten Svemark
Pappor som inte är gifta med mamman vid barnets födsel får inte automatiskt delad vårdnad om barnet.
DEBATT

Jag är en ung pappa och jag diskrimineras på grund av mitt kön. Jag har inte samma rättigheter som andra i det här landet. Föräldraförsäkringen gäller nämligen inte alla svenska medborgare. Om de är män vill säga.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Sverige ser inte längre ut som på femtiotalet. Över hälften av alla barn som föds i vårt land i dag har föräldrar som är ogifta. Trots detta blir modern automatisk vårdnadshavare om man inte är gift.

Barnombudsmannen kritiserade detta redan för tio år sedan i Vårdnadstvistsutredningen (SOU 1995:79). Trots all jämställdhetsdebatt betraktas kvinnan lagmässigt fortfarande som den som ska uppfostra barnen.

Det här kan leda till en mängd olyckliga konsekvenser när föräldrar separerar, som i mitt fall.

En kort tid efter ett barns födelse kallas föräldrarna till Familjerätten för att skriva på faderskapserkännande. De erbjuds då också att skriva på för gemensam vårdnad. Det är en möjlighet men inget krav. Om en mamma inte vill, behöver hon inte.

Är pappan inte överens betyder det sannolikt vårdnadstvist om saken inte kan redas ut i samarbetssamtal hos socialförvaltningen.

Mitt barns mamma ville inte ha gemensam vårdnad.

”Nej, jag får inte lämna ut någon information”, fick jag till svar när jag ringde till barnavårdscentralen för att fråga om min sons hälsa.

Rättsmaskineriets kvarnhjul snurrar sakta. Så länge man inte är vårdnadshavare har man ingen rätt till information om sitt barn. Att man i praktiken tar hand om barnet genom umgängesrätten är en annan sak.

Det är lätt att tycka att mamman borde informera i detta läge. Men vårdnadstvister är ofta komplicerade. Kommunikationen kan vara problematisk. Första tiden efter ett barns födelse kan vara mycket känslig för en del mödrar. I vissa fall kan psykisk sjukdom omöjliggöra naturlig kontakt.

Sedan 1998 är visserligen utgångspunkten att gemensam vårdnad är det bästa för barnet, med några undantag. Det betyder att om mannen inte har misshandlat eller på annat sätt hotat eller trakasserat barnets mamma får han vanligtvis ta del av det juridiska föräldraskapet så småningom. Men det tar tid. Har inte tingsrätten kö så har familjerätten det. Föräldraskapsutredningar tar tid, samarbetssamtal likaså.

Domstolarna utgår från lagen. Den teoretiska möjlighet som faktiskt finns att begära tillfällig gemensam vårdnad till dess att dom faller finns bara på papper. Ingen domare vågar fatta ett sådant beslut. Barnets egen pappa kan ju vara olämplig!

”Ta ert ansvar!” får män som inte tar ut tillräckligt med föräldrapenning höra ibland. Det är kanske lätt att moralisera när man själv lever på hög politikerlön. Mina pengar gick till att betala advokatarvoden för att få träffa mitt barn. Vårdnadstvister är inte som att handla på loppis.

I dag är jag vårdnadshavare efter tre års cirkus i rättskarusellen och efter ombudskostnader på sexsiffriga belopp. Men någon föräldrapenning har jag inte rätt till. Den hann nämligen ta slut innan domstolen godkände mig som pappa. Som ensam vårdnadshavare får mamman nämligen ta ut alla föräldrapenningdagar inklusive de så kallade ”pappamånaderna”.

Det är därför glädjande att miljöpartiet nu vågat slå ett slag för barnen genom att motionera i frågan och kräva automatisk gemensam vårdnad vid ett barns födelse. Det återstår att se om övriga partier menar allvar med sina utspel om jämställdhet och barnets rättigheter.

Ung pappa