ÅSIKT

Åldringsvården är ett medialt apspel

Jan Myrdal: EU hindrar en vettig vård av våra gamla

Foto: PRESSENS BILD
Samvaro som uteblir Även om kommunalpolitiker vill förändra åldringsvården saknas reformsmedel, skriver Jan Myrdal som i måndags invigde en servering på ett äldreboende i Skinnskatteberg. ”Detta kommunala initiativ är ett resultat av de diskussioner vi fört – bland annat i Aftonbladet.”
DEBATT

Nu har här i Skinnskatteberg kommunen öppnat en servering för sina pensionärer i Hemgården. Det är utmärkt. Också åldringar behöver inte bara mat utan även möjligheter till samvaro. Man kan säga att detta kommunala initiativ är ett resultat av de diskussioner vi fört – bland annat i Aftonbladet – och av aktiviteten i våra organisationer. Själv är jag medlem i PRO.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Utmärkt alltså. Ett litet men dock resultat. När det är skrivet bör också skrivas att mycket längre än så är det inte möjligt för oss att nå för att avhjälpa det åldringselände vi alla känner till och vi alla – för såvitt vi inte avlider i tid – kommer att få genomlida. Inte för att de resurser den allmänna tekniskt vetenskapliga utvecklingen möjliggör inte skulle räcka till. De räcker mer än väl för att tillförsäkra var och en ett gott liv, därefter god vård och ett anständigt döende. Men så är det inte. Åldringar ges smaklösa matlådor, hålls instängda, och glöms till och med bort.

Själv kommer jag, som bypassopererades 1988, inom överskådlig tid troligen att få en ny infarkt och då smälla av innan jag hunnit forslas från Östra Björkviken ända fram till Västerås, sju mil bort i en ambulans utan hjälpmedel. Av besparingsskäl är sjukhuset här nedlagt och ambulanserna utan modern utrustning.

Det beror inte på kommunalpolitikers och landstingspolitikers ondska. De är som folk mest. Gör nog sitt bästa. I högre befattningar blott något bättre betalda än sina väljare.

I stort spelar det ingen roll om de på valsedeln stått som moderater eller vänsterpartister (eller haft någon annan beteckning: s eller mp eller c eller fp eller kommunens väl eller sjukvårdsparti eller vad de kan hitta på). Detta vet vi alla.

Vi vet alla också att de som lagar maten till åldringarna, som städar åt dem, som torkar dem i stjärten när de blivit så illa däran att de skiter på sig i sängen är alltför få för att genomföra arbetet i den takt som behövs för de äldres välbefinnande och därtill hålls nere längst ner på inkomstskalan.

Kvinnolöner kallas det men det är ingen kvinnofråga då den man som tar sådant hårt och krävande arbete också han hamnar blott snäppet över existensminimum. Den som är ensamstående förälder – kvinna som man – med den inkomsten blir ett socialfall. Ett utarbetat sådant.

Antag nu att våra kommunalpolitiker i Skinnskatteberg beslöt sig för att göra vad de nog – då de är anständigt folk – egentligen skulle vilja och höjde lönerna till en nivå som motsvarade arbetsinsatsen och därtill anställde folk nog att sköta uppgifterna i åldringsvården på gott och rätt sätt. Det skulle bryta med de ramar regering och riksdags satt. Då det inte finns några medel i kommunen till sådana reformer, inte ens med en mångdubblad kommunalskatt skulle de med sådana beslut bli straffvärda.

Inte heller riksdag och regering kan göra något. Det har inte med partiblock och partibeteckning att göra.

Också de så kallat folkvalda är bundna av marknadsekonomins järnhårda lagar. Inser de inte det själva, utan börjar fatta beslut som går över reformgränsen, ingriper EU omedelbart. Det är i denna situation politiken blivit ett medialt apspel. Det är inte något nytt.

Hogarth skildrade i bild det slags folkstyre på lysande sätt redan för tvåhundrafemtio år sedan.

Men man kan ju också förändra förutsättningarna. Avskaffa den profitstyrda marknadsekonomin och medvetet utnyttja de enorma resurserna till att tillfredsställa de mänskliga behoven. Inte bara de övres och välbeställdas, utan allas – även åldringars.

Det kräver dock att man upphäver äganderättens karaktär av mänsklig rättighet.

Jan Myrdal (debattör och författare)