ÅSIKT

Dagbok från Afghanistan, del 1

Ann-Charlotte Lyman ingår i ett av ISAF:s pansarterrängbilsteam

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Jag som kommer att skriva om Afghanistan heter Ann-Charlotte Lyman och jag ingår i ett av de pansarterrängbilsteam som skickats ner för att stödja de andra enheterna och hjälpa till med eskort och vid andra situationer.

Jag har tidigare tjänstgjort i Kosovo och därefter utbildat mig till yrkesofficer inom armén, jag tillhör förbandet Livgardet och min grad är fänrik.

Beslutet om att vi skulle skickas ner togs ganska sent så jag fick sex dagar på mig att förbereda mig innan vi skulle ha en veckas utbildning nere på Ing2 i Eksjö, där träffade vi varandra för första gången, vissa kände dock igen varandra från tidigare missioner.

Efter utbildningsveckan hade vi en veckas ledigt för att ordna upp allt som inte var klart med livet hemma i Sverige samt en chans att säga hejdå till familj och vänner.

Vagnarna som vi kör är av typen Patria 203 och en modernare form av de vagnar som används i Kosovo. Vagnen väger cirka 22 ton och min befattning är förare.

Vi kommer att vistas i Afghani­stan under cirka sex månader och under tiden kommer jag att skriva kontinuerliga rapporter om livet som svensk soldat i Afghanistan.

Fakta om ISAF

Ann-Charlotte Lyman