ÅSIKT

Fina ord räcker inte i utrikespolitiken, s

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Utrikesminister Laila Freivalds och utrikesutskottets ordförande Urban Ahlin riktar i en debattartikel skarp kritik mot Alliansens utrikespolitik. Socialdemokraternas nya internationella program är deras svar på en modern utrikespolitik. Här lyser Östersjösamarbetet med sin frånvaro och Ryssland berörs knappast alls.

Socialdemokraterna säger sig tala med en hög röst för de utsatta i världen. När statsminister Göran Persson i regeringsförklaringen i höstas konstaterade att det pågår ett folkmord i Darfur var vi många som hoppades på ett tydligare svenskt engagemang. Två dagar senare öppnade Persson FN-toppmötet i New York. Där stod han inför världens samlade ledare och sa inte ett ord om de grova övergreppen mot civilbefolkningen i Darfur. Detta är oacceptabelt.

Sverige är numera sämst i Norden på att ställa upp med trupp i fredsfrämjande operationer. Vi menar att antalet svenskar i internationella operationer bör öka från drygt 800 till 2000 personer. Vi finner det vidare stötande att utrikesministern vid Folk och Försvars konferens i Sälen i januari i år uttalade sig nedsättande om svenska soldater genom att säga att de bara ”krälar i buskarna”.

Vi vill påminna om att den enda gång svenskt bistånd uppgått till en procent av BNP var under den borgerliga regeringen 1991–1994. Det är dock fel att bara diskutera biståndsnivån och inte med ett ord beröra kvalitet och innehåll. Bristerna i dagens bistånd är många – dels bristande samordning mellan givarna, dels korruption och bristfällig förvaltning och organisation i mottagarländerna.

Freivalds och Ahlin verkar närmast besvikna över att Alliansen inte driver frågan om medlemskap i Nato. I Ahlins fall är det inte svårt att förstå varför. Han talar positivt om Nato när han vistas utanför Sveriges gränser. Att han fäller negativa omdömen om samma organisation i debatter på hemmaplan tyder på intellektuell ohederlighet.

Nu väntar vi på den gemensamma utrikespolitiska plattform som socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet förväntas presentera inför valet. Hur regeringen och samarbetspartierna skall lösa frågor kring EU-medlemskapet, säkerhetspolitik samt deltagande i fredsfrämjande uppgifter i Afghanistan är oklart. Vid en vänstermajoritet i nästa val kanske vi får se Lars Ohly som utrikesminister. Det bådar inte gott för framtiden.

Tidigare inlägg i debatten:

Gunilla Carlsson (m), Cecilia Malmström (fp), Anders Wijkman (kd), Agne Hansson (c)