ÅSIKT

Mer gräl än granskning

Gustav Fridolin: För mycket politik i utfrågningarna hjälper inte drabbade

Foto: Casper Hedberg
RÖSTFISKE? KU-förhören efter tsunamikatastrofen handlar mer om politik än att hitta brister och lära inför framtiden, skriver miljöpartiets Gustav Fridolin.
DEBATT

Finländaren Sauli Niinistö var på semester med sin son i Khao Lak. Han räddade sig undan flodvågen hängande i en telefonstolpe. När Niinistö efter lång tid väl nådde den finländska ambassaden svarade en tjänsteman att han måste ha tagit fel, i Khao Lak hade nämligen inget hänt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Samma auktoritära och arroganta inställning mötte också många av dem som försökte kontakta svenska myndigheter. ?

Drygt ett år efter katastrofen kom Niinistö att bli den främsta borgerliga utmanaren i det finska presidentvalet. Han hade alltså flera möjligheter att inte bara vittna om tragedin utan också att framföra berättigad kritik mot hur regeringen brustit i handlingskraft, och visa hur det egna presidentskapet skulle stärka krisberedskapen. Men hade alltid en ödmjuk grundton.

”Det var en situation som ingen var förberedd på, inte det minsta. Vad jag förstår befann sig alla inblandade i olika stadier av chock, villrådighet och paralysi. Det bästa vi kan göra är att lära för framtiden”, sa presidentkandidaten.

Detta är ljusår från den debatt som förs på vår sida av Östersjön. Här är de partipolitiska inslagen i granskningen av regeringens dåliga hanterande av tsunamin omfattande. Vanligtvis i konstitutionsutskottet strävar partierna gemensamt för att klarlägga brister och få fram fakta. I tsunamiärendet har i stället taktikerandet och grälandet fått utgöra signum.

De borgerliga partierna har drivit fram votering om att begära ut inpasseringslistor till regeringskansliet, trots att regeringen konstaterat att dessa i vilket fall inte kan belägga om statssekreterare Lars Danielsson var där eller inte.

Vi har fått ha handuppräckning om när statsministern och utrikesministern ska utfrågas av utskottet. Och mitt under utfrågningarna har det börjat talas om att begära in nytt material, utföra detektivarbete och hämta in datainloggningsfiler. Kanske äger dessa begäranden sin rimlighet, men det vanliga i KU har varit att vi utför arbetet gemensamt, inte att politiker rycker ut för att vinna egna röster.

Det är aldrig ens fel att två träter. Regeringens hanterande av katastrofens efterföljd har inte heller den kännetecknats av ödmjukhet, och än mindre av självinsikt, men det borde ligga särskilt i oppositionens intresse att anseendet för riksdagens granskning värnas.

Just nu verkar intresset vara störst för den egna röstandelen. Det är illa. Den stora faran med ett KU som blir alltför partipolitiskt är ju att regeringen kan ta lätt på den kritik man får. Det svenskarna nu förväntar sig av oss är att vi sätter ett tryck som gör att regeringen bygger upp en krisberedskap så att man kan hantera en framtida katastrof bättre.

Om regeringen kan uppfatta KU:s granskning som en borgerlig valinlaga så kan de också lätt vifta bort kraven på att bygga upp en sådan organisation. På vilket sätt värnar vi då dem som drabbades av tsunamikatastrofen?

Jag har absolut ingen anledning att hålla regeringen om ryggen, den analfabetism i självkritik som visats upp inför utskottet av regeringsföreträdare ger tyvärr inte intrycket att man lärt av sina misstag. ?KU:s kritik mot regeringen, och vissa ministrar, blir troligtvis hård. Det är möjligt att kritiken leder till ett misstroendevotum i riksdagen, och det är inte omöjligt att jag och miljöpartiet kommer att kunna stödja det. Men just därför måste KU:s anseende och styrka värnas, just därför måste utskottet höja sig över den snäva partipolitiken och fungera som ett medborgarnas granskningsorgan.

Nu känns det som om borgarna helt enkelt inte vill komma överens, som om man så gärna vill att det ska framstå som att socialdemokraterna i KU inte vill kritisera regeringen. Jag kan bara hoppas att jag får fel.

Sauli Niinistö vann inte presidentvalet. Men hans ödmjukhet kombinerat med den rättmätiga kritiken gjorde att han vann förtroende. De svenska borgarna har mycket att lära av Niinistö.

Gustav Fridolin (22 år riksdagsledamot i konstitutionsutskottet mp)